– Jag vill ha en ny kamera.
– Jaså vad då för kamera?
– En D3s!
– Och det har du råd med?
– Nej, så det blir aldrig.
– Lika bra säkert, för den är stor och tung och inte alls lika smidig som den du har. Varför vill du ha en så stor kamera förresten?
– Jag vill ha en som har en full småbildssensor, den som alla kallar fullformat.
– Finns andra modeller än D3 och D4…
– Jo.

—-

– Jag vill ha en ny kamera?
– En D4?
– Nej en D800. Den verkar ju okej och har fullformatet och det där. Verkar inte vara så stor heller.
– Den är ju billigare också, men vad sägs om D600?
– D600? Vadå D600?
– Det är den nyaste kameran från Nikon och den är också fullformat, även om den räknas som konsumentkamera och inte proffskamera. Det är deras värsting för oss amatörer.
– Den ser fin ut, men den kostar ju lite ändå.
– Jo, men inte ens i närheten av den du helst ville ha, D3s.
– Sant. Ska jag verkligen kosta på mig en sådan tro. Som en investering i en hobby som jag gillar. Kan ju inte byta kamera varje vecka.
– Nej, men du har haft din i flera år och du vill ju ha en ny, så varför inte. Du kanske kan delbetala…
– Sjutton också. Nu vill jag ha en sån bara för det! Jag får kolla vad jag har råd med i så fall. Har ju precis betalat klart laptopen, så kostar det inte mer per månad slår jag till.

Det gjorde det inte. Så jag skrev en rad till mina vänner på nr 40 Churton Street i London och efter en lång historia som jag inte berättar här (se Daniels blogg för en del av den), så har jag sedan i dag denna nya kamera i min ägo. Den är fantastiskt fin och även om den är aningen större än D80:n och väger lite mer tack vare det formidabla 28-300mm Nikkor-objektivet, så känns det som en kamera som jag kan använda och ha med ut när jag ska någonstans utan att den känns som en tegelsten kring halsen. Jag lär nog aldrig byta kamera mer, i alla fall inte de närmaste 10 åren för nu har jag investerat i något som jag räknar med skall vara under min livstid. Snart är man gammal och då orkar man säkert inte ut och fotografera så mycket i alla fall. Bäst att passa på nu, innan det är försent.

”Du vet, det tar bara 2,5 timmar från London till Paris med tåget,” sade Daniel. ”Så nån gång när vi är där kan vi ju ta en dag eller två i Paris också.”

Det låter ju som en plan att genomföra under 2014 eller något i den stilen. Eurostar har avgångar lite då och då i båda riktningarna och tar man en natt i Paris på nåt hotell får man ju lite tid att se sig om kring och även uppleva Paris By Night. Så, vad vill vi se när vi är där då (och vad hinner man med)?

1. Versailles, i alla fall exteriören och parken
2. Louvren, glaspyramiden utanför, inte köa för att se Mona Lisa
3. Sacre Coeur
4. Invaliddomen
5. Notre Dame
6. Eiffeltornet
7. Triumfbågen och Châmps-Élysées
8. Place de la Concorde
9. Monmartre
10. Pêre Lachaise kyrkogården med ”alla” från Piaf till Oscar Wilde.

Utöver detta finns det en mängd annat att se som Pantheon, La Sorbonne, vandra längs Quai d’Orsay och Seine. Låter som en vecka i sig, snarare än som en utflykt på en och en halv dag. Givet, 1-8 är mest att få en chans att ta bilder av. 9 och 10 är promenera runt ett par timmar (ja, visst även 1 tar en stund kan jag tro).

Genomförbart? Absolut, men hur var det med den där turen till Oxford, Daniel?

Alternativet är att man reser till London, är där 4 dagar, tar tåget till Paris och är där i tre och tar flyget hem från Charles de Gaulle eller Orly. Alla sätt är bra, utom de dåliga. Wien, London, Paris. Rom?

Nej, nu ska jag klappa katterna.

Dammsugaren gjorde i alla fall inte det – igen. Förra gången släpade jag hem den till mor och Lennart för en koll och då, ja då startade den direkt när Lennart pluggade in den i väggen. Den här gången vet jag inte om det är så enkelt för jag testade allt utom att hoppa på den (antagligen var det detta som behövdes) och sedan tog jag Daniel med mig och köpte en ny!

Årets första oförutsedda utgift gick alltså till en ny dammsugare av märket Siemens och som enligt min gamle vän Kimmo på Elgiganten var ett alldeles utmärkt val. Bra sugkraft, design, hjulplacering med mera. Dessutom gick filtret utmärkt att köra i tvättmaskinen vid 30 grader och kunde med fördel rengöras med samma intervall som man bytte påse. På så sätt förlängde man livet på filtret med ungefär 3 år jämfört med 1 år. Min gamla sugare var inte purfärsk, den kom ursprungligen från mormor som haft den före mig och som inte hade behov av den på hemmet där hon tillbragte sin sista tid. Så, jag skall höra med Lennart om han kan ta en titt och kanske fixa den gamla i alla fall så kan Daniel ärva den av mig, för hans gamla är inte i gott skick kan man säga och han har inte råd med en ny. Så, snäll som jag är ger jag honom chansen att ta den om det går att få igång den. Tills den lägger av helt och han också måste skaffa en ny.

Skulle jobba idag också, men det är ju roligt så det hade jag inga problem med. Jobbet hade dock vissa problem med mig, eller i alla fall med det faktum att jag inte mådde så bra när jag äntligen kom dit och avslutade det hela med att, ja ni behöver inte läsa längre om ni inte vill… spy ner uniformen. Så det var bara att gå hem igen. Har antagligen lyckas ge mig en liten matförgiftning. Allt stämmer i tid och symptom. Blev dålig kort efter att jag ätit och resten är historia. Nu mår jag om inte hundra, så i alla fall åttiofem. Räknar med att kunna gå på Ledningsgruppsmötet i morgon i alla fall.

Igår skaffade jag mig julklapp nummer två från Mor och Lennart, tack så mycket. En juicemaskin av märket Philips. Den tar allt från hela äpplen till jordgubbar om jag förstod rätt. Det var en DVD med som man kan titta på i stället för en film nån kväll :). Så nästa gång jag blandar en Screwdriver kan jag ha färskpressad apelsinjuice till den.

Idag kom den tredje och sista julklappen och resten av pengarna skall jag spara till en regnig dag, eller en digital mixer till studion. Detta sista var ismaskinen som jag ville ha till baren, så nu är den komplett vad tillbehör anbelangar, förutom en strainer och en moddlare… och en iskross :). Den var stor och tung. DET hade jag inte räknat med, så nu är frågan hur jag skall få plats med den. I-landsproblem som jag sa till Daniel tidigare idag när vi talade om just detta.

Två saker återstår att fixa med själva bardisken och det ena är nya dörrar och det kommer så småningom. Det andra är en plexiglasskiva att lägga ovanpå och ha alla mina fina ölunderlägg under så att de kan ses utan att riskera bli förstörda. Sedan kan jag lägga barmattan från Fuller’s ovanpå och jag tror det blir hur bra som helst. Jag informerar vidare i ärendet för intresserade läsare.

1981 reste jag med min Far och hans sambo Gun genom ett regnigt Europa till Österrikes huvudstad, Wien. Vi for via Gedser i Danmark till Travemünde i (Väst)Tyskland med färja och sedan bilade vi vidare ner genom Hamburg, Hannover, Kassel, Bamberg, Bayreuth, Nürnberg och ner till Passau där vi korsade gränsen in i Österrike. Där kom vi först till Linz och sedan nådde vi målet för resan, Wien. Där var vi i två blåsiga dagar innan vi styrde kosan vidare till Salzkammergut och St. Wolfgang och därefter till Salzburg, Oberammergau och in i Schweiz för att åka på den schweiziska sidan av Bodensjön fram till Konstanz och den lilla ön Mainau.

På hemvägen passerade vi nära den franska gränsen och gjorde en snabb avstickare in i Strassbourg också innan vi åter befann oss på färjan mellan Travemünde och Gedser.

Jag fotograferade rulle efter rulle med min gamla kompaktkamera (hade inte systemkamare på den tiden, den kom lite senare) och jag köpte också en halv miljard officiella diabilder från de flesta ställen vi besökte. Summan idag är väl ungefär 300 bilder totalt, inklusive köpbilderna och hade resan gjorts förra sommaren hade det nog inte stoppat vid 3000, eller ja kanske, ungefär. Digitaltekniken tillåter ju att man tar på allt som rör sig utan att behöva bekymra sig om framkallningskostnader och annat. Att man sedan sitter ett par veckor i Lightroom och försöker reda ut alla bilder och vad de föreställer är en annan sak, liksom att rensa bort allt man tog i onödan eller som helt enkelt inte blev bra.

Gun tipsade mig om att jag borde skriva ner på ett block vad det är jag tar kort på så att jag kom ihåg det när bilderna var framkallade. Smart kvinna detta och tack vare henne hade jag full koll på läget när allt började dansa ner i brevlådan.

Jag har många gånger känt en önskan att göra om allt igen, i vuxen ålder och med en ny (läs digital) kamera i bagaget. Men skulle jag vara lika självsäker som Pappa i fråga om att köra bil hela vägen ner och att hitta och att köra i stora, okända städer och hitta någonstans att parkera och… Ja ni förstår mitt dilemma. Jo, varför inte? En bra kartbok, bensin i tanken och pengar i plånboken tillsammans med passet är väl allt som behövs förutom ett glatt humör och en positiv inställning. Nja, inte riktigt allt. Det behövs sällskap också och i många år var det väl Jimmy jag hade tänkt tvinga med mig. Den saken är väl inte lika lätt nu, det är knappt att man vet om han kan följa med till London igen frampå. Frågan är väl mer om han hade uppskattat det på samma sätt som jag, jag som gärna ser allt genom historiens ögon och som vet att här hände det, där bodde den bla bla bla bla…

Men Daniel är en i detta fall mycket lämpad reskamrat som lätt kan komplettera och fylla i luckorna när jag inte riktigt minns hur det var egentligen. Vem behöver Wiki när man har Danielopedia? Vi ska till London i april, men vad säger att vi inte kan skippa det i sommar och ta en sväng genom Europa i stället? Så länge bilen håller ihop ska det väl inte vara något problem. Får ta en snabbkurs i tyska kanske, även om man säkert klarar sig gott på engelskan eftersom vi ändå lyckades med detta för trettio år sedan.

Min tanke är dock att, kanske, inte helt följa samma hjulspår som vi gjorde i den knallgröna Saaben 1981, utan att hitta en egen väg, även om jag gärna vill se en del av de ställen vi besökte efter vägen också. Jag kollade kartan hastigt och konstaterade att vi var i Oberammergau, men varför vi inte åkte en liten bit till är en gåta. Vi fortsatte till Bregenz för att ta södra svängen kring Bodensjön, men vi var aldrig till Füssen som bara är en kort avstickare och där världens mest berömda Törnrosaslott ligger, Neuschwanstein. Så, min resa kommer ta oss dit.

Jag får aldrig upp Daniel i linbanan så Berchtesgaden är uteslutet, även om man passerar det på vägen också där det ligger, söder om Salzburg. Jag ska förtydliga mig: Vi kan och kommer att besöka Berchtesgaden, men att åka upp på bergstoppen till Hitlers Örnnäste är uteslutet. Berghof ör förvisso utplånad så att man inte skulle riskera att det blev en vallfärdsort för nynazister och annat löst folk, men man kan ändå (kunde i alla fall) åka upp till toppen med linbana. När vi ändå är inne på spåret lär vi även stanna till vid Bergen-Belsen, som ligger söder om Hamburg eftersom det också är på vägen och vi var där på besök 1981…

Nå vi får se. Jag har planterat tanken hos herr Lindberg. Hos mig har den varit allestädes närvarande i många år. Kanske får jag återse Johann Strauss i Wiens Stadsträdgård och se hur han förändras sedan jag var där senast. Nu är han förgylld och glänser i solens sken (om där är någon), medan han var gråsvart som en ”vanlig” staty på min tid. Så kan det gå 🙂

Underliga saker händer i mitt liv just nu. Efter att varit till mor på besök tillsammans med Daniel och efteråt på en längre shoppingtur, upptäcktes ett främmande element i min hemmiljö… Jag höll som bäst på att packa upp en del av det som införskaffats på IKEA och höll då till i vardagsrummet. Allt eftersom jag ställer saker på bordet inser jag att där finns något som inte funnits tidigare: en Aladdinask.

Hur den kommit det vet bara katterna och de kan inget berätta för mig, trots att de gör sitt bästa. Så om någon sitter inne med gåtans lösning är ni välkomna att berätta.

För övrigt kan jag också berätta att jag igår inköpte min en julklapp från Mor och Lennart på rea hos Elgiganten (glömde berätta det på kaffet idag). Det är en liten ministereo som jag kan ha i sovrummet för att lyssna på musik när jag ligger och läser (eller spelar spel på datorn och vill lyssna på annat än den musik som erbjuds där). En liten trevlig Hitachi som jag och Daniel redan spanat in före Jul och som nu, vilket vi båda kan intyga, var nedsatt med 500 kronor till strax under 2000-lappen.

Tack så mycket säger jag och den gör sig alldeles utmärkt i hyllan där jag ställde in den.