Nja, så illa är det väl inte, men visst känns det i luften att det inte längre är de varma vindarna som blåser. Visserligen har det varit en del kalla vindar i sommar, men det kan vi ändå inte klaga på. I alla fall inte jag som inte trivs i trettio graders värme. Skolorna har börjat och vi har inte längre dagöppet, vilket också är ett tecken på att hösten närmar sig. Träden är ännu gröna, men förr eller senare skiftar dessa färger mot lite mer sprakande sådana. Jag gillar hösten och har absolut inget att klaga på.

Katterna kan ännu ligga på balkongen och njuta av värmen där, för då den är inglasad funkar det som uterum långt in mot vintern och jag märker att de trivs där ute, mina små pälsbollar. Esther har visat tecken på lite urinvägsinfektion igen, men nu går hon inte lika ofta på lådan, så det är väl i slutfasen. Det sorgliga är ju att jag inte kan ge henne medicin, för jag får ju inte handskas med henne och att ”lura henne” funkar inte. Tro mig, jag har testat. Så hon får gå och må lite sämre en vecka eller två och sedan är allt okej. Stackars katt. Jag älskar henne så mycket, men får inte kela och gosa med henne.

Nå, det om det. Får se vad som händer frampå. Hon kanske blir som Malva och då kommer hon i alla fall gå att klappa och borsta och säker även lura i medicin.