I slutet av oktober hörde jag av mig till en av mina bästa vänner för jag hade för mig att hennes dotter fyllde år i de krokarna. Det visade sig att det var just den dagen och det var ju roligt att jag lyckades både komma ihåg och pricka in rätt dag. I samband med detta fick jag också veta att det vankades tillökning så hon skulle bli mormor minsann. Inte nog med det, det skulle bli tvillingar dessutom. Hon hoppades på en av varje.

Nu, en månad senare, fick jag ett sms som skickade jorden i gungning. Förra veckan skickades dottern akut till Karolinska av för mig okänd anledning, men en operation var tydligen nödvändig. Detta hade triggat det övriga med för tidig födsel av barnen som följd, något som dessa inte klarat av. De fick 30 respektive 15 minuter på denna jord i stället för ett långt och händelserikt liv.

Livet är i sanning orättvist och jag har inte riktigt smält denna information. Framför allt vet jag inte vad jag ska säga, hur jag skall bemöta den. Räcker det att säga att jag finns här? Att jag lider med alla och tänker på dem? Inte vet jag, men det var allt jag kunde komma på där och då.

I skrivande stund har jag ändå fått några timmar att bearbeta nyheterna en stund och Daniel har varit här på kaffe och vi var till Coop som vi brukar på fredag kväll. Så nu har jag gjort det enda jag egentligen kan och det jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka i ord har jag fått göra med musik i stället.

Vill ni lyssna, klicka på länken:

Dona nobis pace, Opus 176 (Lat. Giv oss frid)

Tempus fugit. Det går inte att förneka och det verkar vanligt i denna vår stressade värld att man alltid tycker allt går så fort. Jag undrar om det alltid varit så eller om det är en förändring i våra liv som skett gradvis och dolt. När jag var liten var det sällan jag tyckte dagarna och veckorna gick speciellt fort. Det var alltid så långt till nästa gång man var ledig från skolan eller till nästa födelsedag eller Julafton.

Nu tar man sig för pannan och säger ”jag måste skynda mig att fixa det och det för tiden går så fort att snart är vi där…” Jag medger att jag anser att vi bara har halva månader numer. Den första halvan hinner man inte uppfatta och helt plötsligt är det bara att konstatera att halva månaden har gått… så det är inte lätt. Tempus fugit.

November är snart ett minne blott och det jag nyligen ansträngde mig att göra, nämligen höstfint, är snart passé och det är dags att förbereda Första Advent. Så det är ner med höstgardiner  dukar och annat krafs som hör denna härliga årstid till och plocka fram saker i röda toner. Tomtar är dock bannlysta till dagarna innan Julafton. Däremot det traditionella julröda i gardiner, dukar och annat krafs… ja ni förstår idén.

Är jag så pysslig och mysslig? Japp, det är farmors ”fel”. Hon bytte färger efter årstiderna och broderade, virkade, stickade och knypplade en aldrig sinande ström av fina saker som jag idag har att ta fram när det är dags för ett säsongsskifte – och alltid med samma tanke på henne i sin himmel: ”Den har hon gjort och den och den också…” Mycket fint är det och det gör det extra roligt att plocka fram det varje år.

I år är julhelgen lite extra skön att se fram emot för jag har lyckats med konststycket att vara ledig i dagarna sju för första gången sedan jag var arbetslös på 1990-talet. Så jag skall njuta av detta i lugn och ro tillsammans med katterna. Ingen julstress – det har jag haft nog av under min uppväxt – utan en Jul helt i min smak. Det strömmar ofta in erbjudanden om att komma än hit och än dit på Julafton, men i det fallet är jag värre än Tjuren Ferdinand för om det är någonstans jag vill vara då så är det hemma.

Julefrid och lugn och ro är min melodi… och vi är snart där. Tempus fugit!

– James Bond: I think I’ll name it a ”Vesper”.
– Vesper Lynd:  Because of the bitter aftertaste?
– James Bond: No, because once you’ve tasted it, that’s all you want to drink!

Igår fyllde jag år och idag har jag haft en lite födelsedagsmiddag med mina närmaste vänner, Jimmy, Emeli, Loke och Daniel. Loke har väl kanske inte någon direkt aning om att vi är vänner, men han skrattar när han ser mig så det tar jag som ett gott tecken trots allt. Jag är ”Vikenfarbrorn” tydligen och det är bättre än att vara ”Han den där idioten vi måste träffa ibland”

Normalt brukar jag, som de flesta av er redan vet, vara i London så här års, men av olika anledningar fanns inte ekonomin för detta i år så jag får väl acceptera att fira hemmavid i stället och när jag faktiskt kan få göra det tillsammans med nära och kära (igår var mor och Lennart här också) så är det faktiskt ganska OK. 🙂

I London hade jag varit på Bella Italia eller Spaghetti House och käkat födelsedagsmiddag, troligen och då hade det blivit någon god pastarätt som exempelvis Penne á la Amatriciana (vilket inte fanns på Spaghetti House senast i och för sig), så jag beslutade mig för att det måste bli pasta till middag idag. Självfallet hade jag kunna göra pennen, men jag tänkte att om jag ska så ska jag göra det ordentligt så det blev en hel jäkla långpanna med Lasagne al Forno i stället.

Skall sägas att det var väldigt god och att det besvär man måste ta sig när det gäller att laga lasagne är väl värt allt tid, bök och söl som detta innebär. Eftersom herr Hellstrand på fröken Perssons… hm, order, tog bilen, så fick han dricka vanlig öl till maten, medan vi som inte körde kunde testa Gustave Lorentz Riesling (Emeli dricker inte vin). Daniel och jag drack Gewurtztraminern senast och eftersom det finns en andra varitet köpte jag den när jag hade en tur till bolaget senast och det kändes som exakt rätt tillfälle att prova den.

Gott var det skall sägas och de som inte drack av dem vet inte vad de gick miste om 🙂

Loke var på solstrålehumör nästan hela tiden, men efter två timmar var det nog lite jobbgt att vara söt, charmerande och glad, så det var nog lika bra att avsluta, packa ihop och åka hem. Jag får väl vara glad så länge det varade. Daniel stannade dock en liten stund till och gav mig tillfälle att göra ovanstående drink för första gången någonsin så att vi fick veta vad det var som Ian Fleming tyckte att hans 007 hittat på. VESPER är i religiösa sammanhang aftonbönen, men det var inte mycket religion bakom det jag blandade till:

• 6 cl gin
• 4 cl vodka
• 1 cl Lillet Blanc (Kina Lillet)
• Skaka med is och servera med tunnskuret citronskal

Det var en drink som kändes kan man säga och det är inte det att jag inte vill ha en till, mest en fråga om jag TÅL att ta två st. Så vi valde att inte göra det utan nästa drink var lite mer menlös men god och det var Daniel som kom på den. Vi tog en gammal hallonlikör och blandade med vodka och Ramlösa smultron. Gott det också.

Men nu skall jag ta det lugnt resten av kvällen och bara njuta av att vara ledig. Ganska skönt det också, även om det är trevligt med sällskap då och då.

– Vesper

Ja det är inte lätt alla gånger och även om alla säkert önskar att de kunde vara fria att göra vad de ville jämt och ständigt, är det ganska skönt ibland att ha ett välfyllt schema också. Hela helgen gick åt till att arbeta, men det var ändå lättare än förra gången då man var helt slut när man väl kom hem och den enda dag man hade på sig för återhämtning inte räckte till på långa vägar.

Antingen börjar man vänja sig, eller så var det helt enkelt lugnare denna gång. Eller så är det bara det att jag ser fram emot den längsta ledighet jag haft på länge vilken infaller från och med torsdag kväll… Hade klart varit läge för att resa till London, men nu får man gilla läget som det är. Jag behöver i alla fall inte jobba förrän fredag den 16/11 när jag väl kommer hem på torsdag em. Visserligen ska jag göra några timmar på dagen följande tisdag och har ett möte på torsdag, men det räknas inte. Det som har betydelse är att jag kan vara hemma på kvällarna.

Katterna kommer att gilla det i alla fall. Möjligheterna för dem till att gosa, busa, få godis och att bara ligga i vägen när jag ska göra något är oändliga. Själv kan jag kanske till och med träffa folk, vilket jag aldrig gör annars. Det bästa med allt är att jag antagligen inte förlorar en enda krona på att vara ledig för jag har så många timmar denna period att det till och med är mer än vad jag får ha… därav ledigheten 🙂

Så jag skall ägna mig åt mig tror jag. Läsa lite kanske. Kolla på TV eller se någon bra film som står i hyllan. Sitta vid datorn och spela spel utan att ha dåligt samvete, eller leka med musikstudion och fylla på lite i verkkatalogen. Åtta dagar kommer att gå fort, det vet jag, men jag ska försöka njuta av varje timme av denna frihet. Bäst att ladda batterierna inför den hektiska tid som komma skall i och med att vi närmar oss Jul.

Så vill ni nåt vet ni vart jag finns.