Så var augusti slut och med det sommaren. Eller? Inte för att det har varit någon direkt sommar i år känns det som. Värmen fanns om man befann sig i solen, men den låg inte kvar när solen gick ner och var man i skuggan var det stundom kallt. Idag har det regnat mest hela dagen och varit mörkt och mörkare blir det, så sommaren har nog gjort sitt för den här gången.

Jag har inget emot hösten. Tvärtom. Det är härligt när det går att tända lite ljus och mysa i soffan med katterna (om de är på myshumör). Idag har jag haft Lilly på armen två gånger när jag suttit i soffan och det var ett bra tag sedan det hände senast. Så nog har hösten sin charm också. Det kan finnas fina dagar med sol även då och om jag åtminstone slipper vara ute när det regnar så är det positivt.

Katterna är fortfarande på balkongen och sover eller spanar ut på eventuella busar, så för dem är det kanske inte höst än. Där ute är det inte speciellt kallt heller och tomaterna har inte fallit av busken av kylan, så det är också positivt. Bör nog äta upp dem snart, så att de inte blir dåliga. Speciellt som jag faktiskt fick tomater i år till skillnad från förra gången jag försökte då det inte blev så mycket som en grön ärta.

Vi har i alla fall ett par månader på oss innan det är dags att ställa om klockan igen, även om jag tycker att vi kunde strunta i det vid något av tillfällena och enas om att bara ha en tid året om. Det är ingen som tjänar något på förändringen i alla fall och jag vet att många lider av den, så bort säger jag. Tiden går fort nog som den är så varför bråka om en enda timme? Trams, som ambassadören i Paris så elegant uttryckte det en gång i världen.

Sommaren lider mot sitt slut – och jag med, tror jag. Bilen gör det definitivt och det är inte mycket jag kan göra åt saken. I alla fall inte på egen hand. Jag fick den tillbaka lagom till att semestern tog slut, som jag redan sagt och första veckan på jobbet passade jag på att ta Zarina, Claes och Daniel med mig på en roadtrip till Västkusten. Det var en trevlig dagstur (Uddevalla, Stenungsund, Skärhamn, Smögen) och bilen rullade på utan problem. Fram och tillbaka till mor och fram och åter till far, inga problem. Örebro tur och retur så att Daniel kunde tag sig till ögonläkaren, då gick allt
åt skogen.

Det finns bättre och sämre ställen att få stopp på bilen och vi får väl säga, med facit i hand, att det kunde varit sämre. Strax innan Karlskoga hörde jag ett ljud som jag inte kunde identifiera och efter en stund fick Daniel medge att han hörde det också. Så vi stannade vid en mack och kollade lite. Daniel sade att de kunde vara turbon, enligt något han fick fram på Google, men ingen av oss är mekaniker och vi kunde inte se något som var uppenbart löst, som slangar och dylikt. Det har ju hänt tidigare att en slang lossnat. Så vi åkte vidare.

Vid sista (eller från Karlstad sett första) avfarten till Kristinehamn gick allt åt skogen och det rök värre än en skorsten. Bara att svänga av och stanna på parkeringen vid Stensta Center och se vad som var fel. Olja? Fanns dåligt, så vi gick och köpte. Hjälpte inte och det rök lika mycket. Bärgning fick komma och ta bilen till närmaste verkstad, vilket tyvärr var Wafab = dyrt som satan. Dessutom var det turbon som rök…

Tåg hem var nästa del och vi var hemma vid sextiden. Skulle varit hemma två om jag minns rätt, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Så nu står bilen där och jag inväntar offert från Gula Garaget. Det blir nog de som får ta hand om den oavsett, för helst vill jag inte skrota den när jag kostat på den så mycket och den är så fin som den är. Jaja. Pengar är väl till för att rulla även om det känns som om de hamnar i ett bottenlöst svart hål just nu och snart har jag inga krediter kvar. Bäst att inget mer händer nu för blir det inget av något.

Det som återstår är att få hem bilen igen och det får bli när jag får hjälp och vi kan hyra ett släp att frakta den på. Har ingen lust att bogsera den ända från Kristinehamn och hit om jag slipper. Får se vad som händer. Suck.