Trissvinst? Nej och jag tror inte att jag går och köper mig en lott heller, även fast jag kanske borde göra det. Jag minns hur vi träffade Tracey och sedan dess har jag inte haft så gott öga till DHL som fraktbolag, men ibland finner blind höna ett korn också, sägs det. Hur som helst, jag förbannar Internet. Mest i allmänhet, eftersom det är så enkelt att beställa saker som man inte behöver… fast i mitt fall kanske behovet ändå fanns för det jag beställde förra veckan. Det är oerhört svårt idag att finna specialprylar, som noter och liknande. Att gå till en musikaffär finns inte riktigt idag och det som en gång var Gustafssons Musikhandel har nog dött ut i större delen av landet – och på andra håll. Inte ens i London kan jag få det jag vill ha. Knepigt.

Så Internet är ju egentligen en bra lösning då och ett sätt att göra av med julklappen… en beställning i taget. En Google-sökning räcker oftast för att få mer än ett uppslag, men faktum är att jag redan hade ett par adresser att gå till. Jag är kund hos Amazon och de har också noter med mera, om inte annat på sin marketplace där andra företag kan sälja sina saker, som i det här fallet, Fuller Music i Skottland. Jag beställde Haydns cellokonsert i C-dur och den kom som ett brev på posten. Snabbt dessutom. Med i paketet var ett infoblad och möjligheten till direktkontakt om jag så önskade. På partituret stod också en adress till notförlaget i Tyskland, Bärenreitter.

Så efter en stunds letande och känslan av att jag vill ha allt de säljer, valde jag att handla från dem båda. Fyra symfonier av Haydn från Skottland och lite blandat Mozart, Haydn och Schubert från Tyskland. Skottarna levererade med standarpaket EU och hos Bärenreitter fick jag välja UPS eller DHL. Pest eller kolera… nja, så illa är det kanske inte, men det skiljde över 400 kronor på alternativen, så jag tog DHL som var billigast med ungefär 80 kr i frakt.

Enligt DHL:s söksida skulle paketet delas ut idag, men jag vet ju hur det är. Utan portkod, som jag missat skriva in på rätt ställe (det visste jag) så åker paketet tillbaka till Västerås och jag får själv höra av mig för att få utdelat det igen. Så jag satt här och väntade och tänkte att de kanske var intelligenta nog att ringa när de var här, men telefonen var tyst. Så tillslut gick jag ner till brevlådan för att hämta posten och där låg min Haydn från Skottland. Perfekt! Då hade jag i alla fall nåt att kolla igenom. Fem minuter senare kollar jag ut på gatan och ser den gula DHL-bilen… Har jag aldrig sprungit nedför trapporna (5 våningar) tidigare, så gjorde jag det nu – och han hade mitt paket i bilen. Han hade hämtat paket hos Kerstin i butiken på bottenplan.

Så, plötsligt händer det – och jag har nu många timmars läsning att se fram emot i soffhörnan. Det är inte illa för en grå och allmänt jävlig tisdag 🙂

Frågan är inte helt irrelevant och, skulle jag tro, ganska aktuell för många. Vi stressar oss fram i livet, oavsett om vi går i skolan, arbetar eller är pensionärer (och allt där emellan). Är det inte det ena, så är det något annat. Du skall ha tid att göra en massa på den korta tid som du inte redan är upptagen, men du inser att du är så pass upptagen, att tiden du vill ha till annat inte finns. Även när du har flera dagar ledigt. Säg mig, varför är det så?

Själv har jag tre dagar ledigt just nu och två av dem har i princip redan gått sin väg. Har jag hunnit något av det jag tänkte mig? Okej, jag var till mor igår och det hade jag planerat (bock nummer 1). Jag skulle städa bort julen, men det är bara klart till hälften (nästan en bock, trots allt). Jag skulle ta det lugnt. Ha! (ja där måste det bli en bock). Jag skulle installera mitt nya notskrivningsprogram från Steinberg, Dorico. Japp, stängde precis ner det för att göra något annat (bocka, bocka). När det var installerat och klart skulle jag utforska det och försöka förstå hur det fungerar. Hm… ja det tar inte en kvart och det var jag medveten om, men jag har börjat (bockar i ändå). Sedan skulle jag börja att skissa på lite ny musik. Nej, men det är en dag kvar av ledigheten. 4,5 bockar av 6. Ja, det var ju inte så illa som det verkade.

Problemet för mig är att disponera tiden, inte att utnyttja den för det är jag expert på. Har jag en timme till något, då använder jag den timmen. Så, vad jag behöver är lite mer planering av den tid jag är ledig. Skall 2017 bli ett strukturerat år, där jag åstadkommer något (igen). Kanske. Jag lyckades skriva fem böcker på 18 månader härom året, så jag vet att jag kan. Frågan är vad jag vill göra. Skriva mer? Komponera mer? Göra något annat?

Tiden får utvisa. Den som jag inte har, eller hur det nu var…