Då var årets första månad nästan slut. Julen är över och allt är lika tråkigt som vanligt. Covid är kvar och även om jag inte fått det så märker jag av vad det har ställt till med världen över. Företaget drar in svångremmen och vi anställda har bara att säga ja och amen eller bli av med jobben. Kul. Så efter mer än femton år är man plötsligt inte lika säker på vad morgondagen ger och inga diskussioner förs om det heller. Här, nytt avtal. Skriv under eller få sparken, du förlorar en massa pengar men det är inte vårt problem. Synd att jag är så gammal att det inte går att få ett nytt jobb.

Katterna bryr sig dock inte. De älskar mig fortfarande med samma kraft som innan och så länge de får mat och en plats att sova på (och lite kärlek tillbaka) så är de nöjda. Esther börjar bli tamare, men jag får fortfarande inte hantera henne, vilket jag behöver då hon är tovig på ryggen. Kamma henne är uteslutet, just nu i alla fall och jag undrar om jag måste ta henne till Ulvsby och få henne sövd och klippt… Jag avvaktar och hoppas på en lösning. Katten verkar vara okej just nu, men det kan inte vara roligt att ha en kaka på ryggen där hon inte kommer åt. Stackars lilla Esther. Men hon är söt och vi försöker att närma oss varandra så gott det går. Malva är väldigt tam nu, även om hon inte sitter i knät. Klappa och gosa går utmärkt på hennes villkor, men så är hon katt också.

Låt oss se vad som händer genom året på alla fronter.