1981 reste jag med min Far och hans sambo Gun genom ett regnigt Europa till Österrikes huvudstad, Wien. Vi for via Gedser i Danmark till Travemünde i (Väst)Tyskland med färja och sedan bilade vi vidare ner genom Hamburg, Hannover, Kassel, Bamberg, Bayreuth, Nürnberg och ner till Passau där vi korsade gränsen in i Österrike. Där kom vi först till Linz och sedan nådde vi målet för resan, Wien. Där var vi i två blåsiga dagar innan vi styrde kosan vidare till Salzkammergut och St. Wolfgang och därefter till Salzburg, Oberammergau och in i Schweiz för att åka på den schweiziska sidan av Bodensjön fram till Konstanz och den lilla ön Mainau.

På hemvägen passerade vi nära den franska gränsen och gjorde en snabb avstickare in i Strassbourg också innan vi åter befann oss på färjan mellan Travemünde och Gedser.

Jag fotograferade rulle efter rulle med min gamla kompaktkamera (hade inte systemkamare på den tiden, den kom lite senare) och jag köpte också en halv miljard officiella diabilder från de flesta ställen vi besökte. Summan idag är väl ungefär 300 bilder totalt, inklusive köpbilderna och hade resan gjorts förra sommaren hade det nog inte stoppat vid 3000, eller ja kanske, ungefär. Digitaltekniken tillåter ju att man tar på allt som rör sig utan att behöva bekymra sig om framkallningskostnader och annat. Att man sedan sitter ett par veckor i Lightroom och försöker reda ut alla bilder och vad de föreställer är en annan sak, liksom att rensa bort allt man tog i onödan eller som helt enkelt inte blev bra.

Gun tipsade mig om att jag borde skriva ner på ett block vad det är jag tar kort på så att jag kom ihåg det när bilderna var framkallade. Smart kvinna detta och tack vare henne hade jag full koll på läget när allt började dansa ner i brevlådan.

Jag har många gånger känt en önskan att göra om allt igen, i vuxen ålder och med en ny (läs digital) kamera i bagaget. Men skulle jag vara lika självsäker som Pappa i fråga om att köra bil hela vägen ner och att hitta och att köra i stora, okända städer och hitta någonstans att parkera och… Ja ni förstår mitt dilemma. Jo, varför inte? En bra kartbok, bensin i tanken och pengar i plånboken tillsammans med passet är väl allt som behövs förutom ett glatt humör och en positiv inställning. Nja, inte riktigt allt. Det behövs sällskap också och i många år var det väl Jimmy jag hade tänkt tvinga med mig. Den saken är väl inte lika lätt nu, det är knappt att man vet om han kan följa med till London igen frampå. Frågan är väl mer om han hade uppskattat det på samma sätt som jag, jag som gärna ser allt genom historiens ögon och som vet att här hände det, där bodde den bla bla bla bla…

Men Daniel är en i detta fall mycket lämpad reskamrat som lätt kan komplettera och fylla i luckorna när jag inte riktigt minns hur det var egentligen. Vem behöver Wiki när man har Danielopedia? Vi ska till London i april, men vad säger att vi inte kan skippa det i sommar och ta en sväng genom Europa i stället? Så länge bilen håller ihop ska det väl inte vara något problem. Får ta en snabbkurs i tyska kanske, även om man säkert klarar sig gott på engelskan eftersom vi ändå lyckades med detta för trettio år sedan.

Min tanke är dock att, kanske, inte helt följa samma hjulspår som vi gjorde i den knallgröna Saaben 1981, utan att hitta en egen väg, även om jag gärna vill se en del av de ställen vi besökte efter vägen också. Jag kollade kartan hastigt och konstaterade att vi var i Oberammergau, men varför vi inte åkte en liten bit till är en gåta. Vi fortsatte till Bregenz för att ta södra svängen kring Bodensjön, men vi var aldrig till Füssen som bara är en kort avstickare och där världens mest berömda Törnrosaslott ligger, Neuschwanstein. Så, min resa kommer ta oss dit.

Jag får aldrig upp Daniel i linbanan så Berchtesgaden är uteslutet, även om man passerar det på vägen också där det ligger, söder om Salzburg. Jag ska förtydliga mig: Vi kan och kommer att besöka Berchtesgaden, men att åka upp på bergstoppen till Hitlers Örnnäste är uteslutet. Berghof ör förvisso utplånad så att man inte skulle riskera att det blev en vallfärdsort för nynazister och annat löst folk, men man kan ändå (kunde i alla fall) åka upp till toppen med linbana. När vi ändå är inne på spåret lär vi även stanna till vid Bergen-Belsen, som ligger söder om Hamburg eftersom det också är på vägen och vi var där på besök 1981…

Nå vi får se. Jag har planterat tanken hos herr Lindberg. Hos mig har den varit allestädes närvarande i många år. Kanske får jag återse Johann Strauss i Wiens Stadsträdgård och se hur han förändras sedan jag var där senast. Nu är han förgylld och glänser i solens sken (om där är någon), medan han var gråsvart som en ”vanlig” staty på min tid. Så kan det gå 🙂