Den nionde april är ett datum som sitter i minnet, även om jag inte på något sätt minns dagen i fråga. 1940 invaderade nazisterna Norge och tvingade såväl Folketinget som Hovet att fly med Kung Haakon VII i spetsen. För er som inte har sett filmen Kongens nei, eller Kungens val på svenska, kan denna rekommenderas. Jesper Christensen porträtterar Haakon, som tidigare var prins Carl av Danmark, på ett fantastiskt sätt. Nåja, jag lär väl alltid associera detta datum till dessa händelser, inte minst för närheten till norska gränsen och alla berättelser jag har hört.

Idag är historisk på ett annat, lite mer irriterande sätt också. På jobbet slutar vi att ta emot kontanter idag och tar endast kortbetalningar, presentkort och fribiljetter. Så barnen som fått en slant att handla för får gå till Hemköp i stället (fast de kanske de gjort tidigare också). Pensionärerna som är vana att få köpbiljetter i Biovärdsdisken så länge de har kontanter, lär också bli irriterade och jag håller med. Dock är det inget att göra åt saken, utan vi som jobbar får ta det, precis som de som kommer till oss. Anna bankade sista gången igår och jag gjorde min sista i torsdags. Nu är det knappt att det behövs skrivas något efter varje dagsavslut.

Nåja, det som inte går att ändra är det heller ingen idé att haka upp sig på. Det är bara att se framåt, vad som nu finns i fjärran. Våren är här i alla fall och jag hoppas att den inspirerar mig till promenader och bättre kosthållning, så som jag gjorde i fjol. Får se om jag når målet till midsommar och kan känna mig stärkt och positiv inför semestern. Det vore ju något om inte annat. Att se fram emot alltså.