Så har årets första månad passerat och Donald Trump är nu inte längre president, trots att de idiotiska demokraterna fortsätter att sätta strålkastaren på honom genom den riksrätt som de aldrig kommer att kunna fälla honom i. Bättre hålla käften och vara tysta. Men så kommer det inte att bli och Trump kommer att dominera i många, många år till och förstöra livet för miljoner människor. Men, jag orkar inte bry mig längre.

Uma och Malva har nu bott ett år hos mig och de verkar trivas väldigt bra. Tänk att lilla Malva låg och darrade under fotstödet vid musikstudion när hon väl blev utsläppt ur transportburen. Alldeles förstörd av rädsla var hon, men nu är hon hur kelsjuk som helst. Jag får helst inte lyfta henne eller komma för hastigt på, men i övrigt vill hon bli kliad och klappad och omtyckt och jag är inte sen att uppfylla detta. Även andra är tillåtna att klappa henne och det känns extra bra.

Esther busar och slåss med dem båda och alla jagar varandra runt lägenheten och jag kan inte se några tecken till att någon av dem inte trivs eller mår dåligt. Jag skall boka en tid för Ester hos veterinären nästa vecka och se till att hon får tänderna omskötta. Kanske behövs det dras ut några och det är väl bara att bita ihop (haha) och betala, då jag inte har en sådan försäkring på henne. Det har jag på de andra. Problemet är att jag inte klarar av att ge henne smärtstillande om det behövs efteråt, då jag inte är betrodd att röra henne mer än mellan öronen och under hakan och det bara i bland.

Hur som helst har vi det bra tillsammans här och jag ser fram emot flera år med dem alla tre. Malva måste också till veterinären och få sitt navelbråck opererat så snart det går, så är den saken också överstökad. Jag vill ju att katterna skall vara friska och glada. Skall även höra vad som gäller med vaccinationer, så att dessa är aktuella och förnyade där det finns behov. Så om grannarna där ovan gav tusan i att föra väsen varje dag, så skulle mitt liv vara perfekt.