Det är lögn att säga att det var längesedan jag var som rubriken antyder, för det händer då och då, men idag är jag lite extra belåten. Jag är människa och människan är av naturen lite lat av dig, sägs det, eller i varje fall bekväm. Att ta tag i besvärliga uppgifter är bara tråkigt och visst är det roligare att slappna av tillsammans med katterna och en god läsning och kanske lyssna på lite fin musik. Men nu är det gjort. Jag har uppdaterat musikdatorn till Windows 10 (tack Jordan på Microsoft för hjälpen när köpet krånglade) och tack vare det kunde jag äntligen installera Cubase 12. Det var längesedan jag köpte rätten till den licensen i samband med att jag skaffade Cubase 11. Sedan att jag hade 9,5 installerad är en annan sak.

Något som är än mer positivt i sammanhanget är att Steinberg nu mer och mer pensionerar sin gamla donger, the Steinberg Key och jag är så glad, så glad för det. Att vara beroende av en sticka i ett av USB-portarna har känts osäkert, minst sagt och med tanke på att jag har mjukvara värt gott och väl 70 000 som har sina licenser den vägen så känns det ännu mer kymigt och rädslan att stickan går sönder ökar på den dagliga stressen. Men nu är den i princip ett minne blott. Även Vienna Symphonic Library har bytt till onlinelicensiering, vilket mer eller mindre tvingade Steinberg att följa efter.

Så nu är jag nöjd. Uppdaterade även Dorico, mitt notprogram, till senaste versionen så att jag kan skapa nya mästerverk. Det är inget fel på Sibelius, men de som gjorde detta mästerverk har slutat/fått sparken sedan länge i och med att AVID köpte upp dem och dessa ligger nu bakom Dorico. Självklart för mig att stödja dem igen och jag har inte uppdaterat Sibelius sedan dess. Måste lära om, men det gör jag så gärna.

En annan positiv sak är att jag har minskat nästan 6 kg hittills i år och målet är ju i första rummet 15 kg, men om det blir 20 blir jag inte ledsen. Låt oss se vad framtiden gömmer.