Så var nattens – och årets – Oscarsfest slut och nu är det ett år till nästa gång. Vi började som vanligt på eftermiddagen med lite fika och aktiviteter. I år bestod aktiviteten av ett studeibesök på Arenans filmvisningsrum och vi fick se hur det såg ut där. Det påminde en smula om hur det är på mitt eget jobb, fast här handlar det bara om en salong. Tekniken är i stort sett densamma i alla fall.

Från Arenan fick vi sällskap av Frida som följde med hem på vidare aktiviteter under aftonen. Den som stod närmast på programmet efter Arenan var Oscarsdarten och i år blev det bara Jimmy och Fredrik som ställde upp och spelade. Det är ju ändå de båda som slåss om vem som skall ha vandringspriset hemma kommande period, så det var väl bra att de fick göra upp utan inblandning av oss övriga. Jag förde protokoll och räknade och det hela blev därmed en ganska snabb affär. Dock var det väldigt spännande eftersom det blev 5-5 inför ett avgörande slutspelsleg. Jimmy var först ner och hade gott om tid på sig att avsluta, men missade och gav Fredrik möjlighet att komma ikapp. Det slutade med en seger för Fredrik och Emeli lär visst ha hållit på honom för att slippa hitta en plats för pokalen där hemma ;). Grattis Fredrik!

Efter detta var det en paus medan jag lade sista handen vid maten, en historia som var lite mer invecklad än vanligt då Frida är vegan och därmed äter färre saker än ens Fredrik. Han hade dessutom missat att se till att jag fått all den informationen i förväg, genom att maila sig själv och inte mig. Ja, inget är omöjligt för en händig karl sägs det. Allt avlöpte bra trots allt och jag tror Frida var nöjd och dessutom hoppas jag att vi inte skrämt bort henne inför kommande års festligheter. Hon fotograferar tydligen dessutom och även om hon ingen Nikon har, kan hon ju vara med någon gång när vi är ute och plåtar i naturen…

Efter mat blev det lite mer att dricka och lite tilltugg för den som ville ha (popcorn) och vi fick även se en liten kortfilm som Fredrik hade gjort under den facila titeln Apan är Död!, inspelad i Borås djurpark. Sedan började OTRC sin utsändning och vi slötittade en smula på celebriteternas ankomst på den röda mattan (On the Red Carpet… OTRC). Det var mode och sånt såklart och en del människor såg okej ut, andra såg ut som, jadu vart hittade du den där trasan… Några få hade hittat den perfekta looken för aftonen. Daniel saknade Jennifer Hudsons dekollotage i år och fick nöja sig med andra, mer skrämmande kreationer.

George Pinocchio, eller ja Pennacchio, som var en av de som ledde programmet fick av oss äran att bli korad till galans mest lyfta ansikte (eller om han slipat sig med nollans sandpapper…)  Kristin Chenoweth hade löst DET problemet med en Eulaliaknut i nacken som slätade ut alla eventuella rynkor.

Nå, alla paraderade förbi från mina favoriter från Les Misérables, Hugh Jackman, Anne Hathaway och Eddie Redmayne till gamla reliker som Christopher Plummer och färskaste tillskottet Quvenzhané Wallis, 9 år. En efter en tågade de förbi och plötsligt stod han där, Dustin Hoffman, tillsammans med en stabil dam. ”Och vem är det där bredvid honom?” undrade Daniel och jag fick in kvällens mest dräpande replik (japp, min blogg, mitt omdöme) ”Äsch, det är Hoffmans Äventyr...” Den repliken var mycket bättre än de flesta som Seth MacFarlane fick iväg som galans Värd senare under morgonen.

Vid denna tid hade Frida prudentligt nog dragit sig tillbaka och det var bara jag, Daniel och Fredrik kvar (Jimmy gick redan efter middagen). Därmed var hon förskonad från det mesta i humorväg under återstoden av natten och morgonen.

Galan började och eftersom Fredrik absolut hatar Star Trek, så inleddes naturligtvis galan med ett nummer inspirerat från just detta… Perfekt med andra ord (men egentligen var det urtråkigt). Den största behållningen från inledningen var att Channing Tatum dansade med Charlize Theron på ett mycket elegant sätt och att Seth MacFarlane sjöng tillsammans med de lite osannolika valen Daniel Radcliffe (Harry Potter) och en annan av mina favoriter Joseph Gordon-Levitt (Tredje klotet från solen, 50/50, The Dark Knight Rises mfl). Det gjorde de riktigt bra.

Fredrik och Filip gaggade som vanligt i studion, men avhöll sig i princip från att störa galan. Den som inte ville lyssna på dem i pauserna kunde ju stänga öronen, eller gå på toa under tiden. Helt klart är ändå att de inte har speciellt bra koll på vad som händer och sker och vem som är vem och vad som hör vart… Men de får säkert en god slant för att sitta där och spruta ner allt med champagne och prata strunt.

Priserna avlöste varandra under galan som sig bör och vi svenskar fick med några Oscars hem som ni säkert sett i tidningarna. Searching for Sugarman vann bästa dokumentär och vi fick med två gossar i ljudkategorin (Per Hallberg och Paul Ottosson). Roligt nog blev det för första gången som jag kan minnas oavgjort i en kategori och det var just Sound Editing där Hallberg och Ottosson fick en varsin Oscar med sig hem. Hallberg har två redan och detta var hans tredje. Inte illa. För övrigt kan jag säga att det bara hänt fem gånger tidigare att någon kategori haft två vinnare till följd av lika många röster.

Jag prickade in en och annan vinnare, men missade på några jag trodde var solklara. Så kan det gå, men Anne Hathaway fick i alla fall sin Oscar för Les Misérables och det var hon mycket väl värd måste jag säga. Hej och hå en sån fantastisk film detta var och när hela ensemblen intog scenen för ett medley fick man en snabb repris. Kommer väl snart på DVD hoppas jag så att jag kan köpa den (eller ska jag välja att ta den på Bluray tro?)

Fredrik var trött och sov en halvtimme mitt i galan, men missade väl inget viktigt. Det kändes på sitt sätt som om denna gala var lång och lite seg stundtals även om den lyfte då och då, som när Dame Shirley Bassey kom in på scenen och sjöng ledmotivet ur Goldfinger från 1964 med samma kraft och liv som för nästan 50 år sedan. Allt slutade omkring klockan sex på morgonen och då hade jag prickat in 12 rätt i mitt Oscarstips. Hur det gick för övriga har jag inte någon direkt aning om. Sämre, verkade det som, men det är ju inte så lätt.

Så när klockan närmade sig sju hade jag plockat ordning på det mesta och kunde gå och lägga mig hos Nemi som tyckte att nu får det nog vara bra med Oscar på ett tag husse!

Japp, det är ett år nu till nästa gång.

… har jag ingen då BBB:s modem dog igår kväll. Mobilen funkar naturligtvis, men inte den fasta linan. Hoppas få det fixat till på onsdag.

Nu har jag och Daniel slitit häcken av oss i några dagar för att få ordning på allt inför Oscar på söndag. Om det inte duger åt gästerna får de väl gå hem – vi orkar inte fixa mer än så. Jag har två dagar på jobbet att se fram emot nu så det som vi kommer på nu är försent. På söndag har jag tagit ledigt och vi får väl se om det var ett bra beslut eller inte. Förra året blev det inget alls eftersom jag jobbade och på sätt och vis var det skönt.

Mor kommer på kaffe om en stund, utan Lennart tydligen, men det går det också. Efter det är det dags att gå till jobbet. Nästa vecka är det sportlov också, så då blir det lite extra långa dagar de gånger jag jobbar då. Har i alla fall en ledig helg att se fram emot efter det så det ska nog gå bra. Verkar som om de flesta har valt att jobba fulla pass i stället för att dela upp dem som vi har möjlighet att göra om vi vill.

Katterna gör sitt bästa att ignorera att dammsugaren står framme i vardagsrummet ännu. Skall ta ett sista varv med den innan jag går sedan. Så länge den är tyst är den ta, då kan man till och med gå fram och nosa på den tydligen. Det är inte lätt att vara katt ibland skulle jag tro, men för det mesta har de nog så bra de bara kan ha det busarna.

I veckan har det ju varit skapligt väder också, men det har inte funnits tid till att åka ut och fotografera lite som vi hade funderingar på. Ovan nämnda förberedelser och lite annat har tagit all ledig tid. Vi får hoppas att våren kommer snart nu när vi i princip har avverkat de båda första månaderna av året.

Vi får väl se.

Så var man äntligen ledig några dagar igen. Det känns att man jobbat 6 dagar av 7 och att det var massor att göra igår när det var Alla Hjärtans Dag. Men jag klagar inte för det känns alltid lite tungt sista dagen i en sådan period och det gör ju att man ser fram emot sin välförtjänta ledighet.

Så idag har jag unnat mig lite extra inför helgen av sådant jag gillar mest. Exempelvis en stor bukett tulpaner att ha på bordet i köket och i vardagsrummet. Närmare bestämt var det tre buketter eftersom det var ”tag 3 buketter för 100 kr” på Plantagen. Så jag valde tre olika färger och har nu satt ihop dessa till två buketter och placerat ut dem. På Plantagen köpte jag även en Hibiscus till Mor eftersom det var A H D igår som sagt och idag var det vårt vanliga fredagsfika hos henne.

Daniel följde med såklart och det blev, som vanligt, en trevlig förmiddag med kaffe, smörgåsar och allmänt tjôt om saker och ting. Efteråt gjorde vi en sväng till diverse ställen och shoppade, eller i alla fall tittade. Vi avslutade på Coop så att jag fick mig lite mat inför helgen också. Daniel hade huset fullt i mat påstod han, så han köpte bara lite mjölk. Kan inte påstå att jag vräkhandlade heller, men lite grand fick det bli i alla fall.

Hemma har det inte blivit så värst mycket i afton. Mat, såklart och just nu lite kvällsmål vid datorn tillsammans med dagens sista kaffeslurk.  Katterna har fått pussar och kramar och har säkert tröttnat på mig vid det här laget. Lilly har fått rumpesmisk också för att hon var i vägen idieligen när jag försökte rigga upp kamera och belysning för att ta bilder av tulpanerna. Jag tror att hon fattade vinken sista gången i alla fall för hon kom inte tillbaka på flera minuter.

Söt men stönig…

Eller Jakten på det förbaskade kakreceptshe*****t. Ett drama i tre akter…

Jag är frisk. Ja, nu menar jag inte mentalt utan anspelar på att jag nyss trodde att jag fått februariflunsan. Den gick över och om det är till följd av överdosen med c-vitamin, eller om den bara inte riktigt fick fäste om mig, kan vi endast spekulera om. Men borta är den.

Så jag har gjort mina vanliga åtaganden idag när det är torsdag, vilket innefattar en fika med Daniel, en tur till Kliniken och en sväng till Coop. Eftersom det snöat en hel del och Daniel var, hmm, lätt frustrerad, över att han inte kunde följa med på rådjursfoto senast, föreslog jag att vi kunde ta en tur när jag var klar på Kliniken och innan vi åkte till Coop. Det tyckte han var bra, så vi gjorde samma runda som jag gjorde själv i söndags.

Vi såg rådjur på andra ställen än där jag såg dem och på ungefär samma ställe, så det varierade lite. Vid Lång fanns det några stycken efter vägen som gick att fotografera, precis som sist och Daniel hade såklart första tjing på dessa. På vägen dit hade vi även stannat till vid dammen i Edsvalla och tagit några bilder på snö, is och Norsälven.

En annan sak vi gjort på vägen var att kontrollera med en av flickorna på jobbet vad det var för kaka hon tyckte jag skulle bjuda på i helgen. Jag hade lovat dem det om de presterade ett bra resultat när siffrorna kom på måndagen och det hade de verkligen gjort. Så har jag lovat så har jag. Tyckte det var bäst att kolla innan vi kom fram till Coop så jag kunde köpa ev. råvaror som jag inte hade hemma.

Detta visade sig senare vara en djungel i fråga om recept. Hon ville ha en ”Mud Cake” och det finns 2000 olika varianter och vi handlade grejer för en eller möjligen två olika. Hemma hade jag nog grejer för att göra ett dussin varianter, men det var som sagt en djungel. Mer om det längre fram.

När rådjuren var fotograferade åkte vi så sakteliga hemåt via Vålberg, så jag ringde mor och sa ”till”. Inte hjälpte det, för där var det ingen hemma! Nu har jag i alla fall försökt 😉

På Coop var det lugnt och skönt och vi passade på att prata/handla lite av Inger i charken så att det finns pålägg inför morgondagens kaffe med Mor, Lennart och Daniel. Frukt behövdes inte fyllas på så mycket, för än finns det att göra juice på i kylskåpet. Så vi blev klara snabbt och jag dumpade av Daniel där på Orrholmsplan och styrde kosan hemåt för att göra den där kakan.

Det tog 40 minuter att besluta vilket recept jag skulle använda och inte ens då blev det enkelt. Jag valde att blanda två olika och fick därför gå ner och komplettera med lite mer 70%-ig choklad som det skulle vara i den (och på den). Därefter gick det att starta bakande och där har jag väl inget att anmärka på mer än att glasyren nog hade räckt till två kakor. Dessvärre kan jag ju inte testa den på kaffegästerna i morgon, men jag får väl det ultimata utlåtandet på lördag. Om de på jobbet är nöjda kan jag ju alltid göra en till att bjuda på när det blir Påskkaffe och ”tant” Kerstin är på besök. Går ju att baka och ta med till mor på Långfredagskaffet – eller nåt.

Ni som vill testa den innan kan ju alltid baka en själva och jag har gjort i ordning ett recept åt er att ladda ner i PDF-format, kryddat med nytagna bilder under resans gång.

Nu har jag gjort mig förtjänt av en paus. Fråga är vad tusan jag ska hitta på med nu??