Ja, nu är del av mitt liv borta, om jag säger så. Det har gått en vecka nu, men i måndags gick min lilla pappa över till Andra Sidan efter att ha kämpat i fem år med sina njurproblem. Dialys tre dagar per vecka, vilket innebar långa dagar då transport fram och åter till Karlstad inte direkt gick så snabbt alla gånger. Men han klagade inte en enda gång enligt Gun, så han var tålig. Vi trodde ju dessutom att han skulle lämnat in redan den sommaren som han låg på sjukhuset här och pendlade mellan riktigt dålig och ganska dålig, men han repade sig från det också.

Tydligen hade han känt på sig att dagen var kommen för han hade sagt till sköterskan att idag är det dags och hon hade erbjudit sig att ringa efter Gun, något som han var tacksam över. Sedan hade han fått en lugnande tablett och lagt sig att vila – och sedan vaknade han inte mer. Stilla gick han bort och det kan vi inte klaga på. Gun hann dessvärre inte in i tid, men så är det dessvärre ibland.

Nu återstår pappersarbete och förberedelser för begravningen. Han ville inte till Nor där farfar ligger, utan föredrog att inte ha en grav som folk måste sköta om och sätta blommor på och så vidare. Helst ville han vara vid Kila kyrka, så det får det bli. Gun hade en idé som lät bra så vi kör på det. Vi får se vad begravningsbyrån har att erbjuda på torsdag och vi har sagt att vi vill försöka ha begravningen en fredag, så det blir väl mitten av augusti, även om det verkar vara den 13:e, alternativt 20:e som är ett bättre datum om jag får säga något ;).

Så är det och vi får vara glada över att pappa i alla fall fick 80 år ibland oss innan det blev dags.