Ja, så kan vi lägga ytterligare en månad till högen av de som inte innehåll något av vikt. Min födelsedag? Ja, den kom och gick, men jag har aldrig tyckt att den varit så viktig. Nu är det snart Jul och det känns mer spännande, även om jag vet att den försvinner fortare än det går att säga Kalle Anka och sedan är den också över. Nej, livet har förvandlats till en transportsträcka till Ättestupan, eller nåt. Det händer sällan något som man minns, eller som sitter i en stund. Ingen känsla av mmmm.

Varför? Tiden räcker inte till, tydligen. Jag har aldrig tid numer, utom för att jobba och de dagar jag är ledig går åt fortare än jobbdagarna. Tröttheten tar över, för det finns för lite tid att ladda batterierna igen. Än så länge har jag i alla fall katterna och det känns bra. Försöker att ge dem så mycket av min tid som jag kan, så att jag vet att de mår bra och trivs hos mig.

Har många planer, men ingen av dem blir verklighet, för tiden och orken infinner sig inte. Jo, visserligen… Jag har ju börjat skriva igen och det slukar också tid, samtidigt som det är ganska rogivande. Andra människor klagar över samma saker. Det har inte tid, de måste och de måste och de orkar inte. Det har säkert med klimatet att göra, det som ärkearslet i Vita Huset inte tror på, fast med hans låga IQ är det inte förvånande. Han kan inte ens stava ordet klimathot. Det är för många bokstäver.

Så jag funderar på att skaffa en ny almanacka. Inte för att hålla reda på vilken dag det är, utan vilken månad. En almanacka med 12 blad räcker gott. November kom, november gick. Snart är det dags för pension.