Slutet på en era

Ja, nu är del av mitt liv borta, om jag säger så. Det har gått en vecka nu, men i måndags gick min lilla pappa över till Andra Sidan efter att ha kämpat i fem år med sina njurproblem. Dialys tre dagar per vecka, vilket innebar långa dagar då transport fram och åter till Karlstad inte direkt gick så snabbt alla gånger. Men han klagade inte en enda gång enligt Gun, så han var tålig. Vi trodde ju dessutom att han skulle lämnat in redan den sommaren som han låg på sjukhuset här och pendlade mellan riktigt dålig och ganska dålig, men han repade sig från det också.

Tydligen hade han känt på sig att dagen var kommen för han hade sagt till sköterskan att idag är det dags och hon hade erbjudit sig att ringa efter Gun, något som han var tacksam över. Sedan hade han fått en lugnande tablett och lagt sig att vila – och sedan vaknade han inte mer. Stilla gick han bort och det kan vi inte klaga på. Gun hann dessvärre inte in i tid, men så är det dessvärre ibland.

Nu återstår pappersarbete och förberedelser för begravningen. Han ville inte till Nor där farfar ligger, utan föredrog att inte ha en grav som folk måste sköta om och sätta blommor på och så vidare. Helst ville han vara vid Kila kyrka, så det får det bli. Gun hade en idé som lät bra så vi kör på det. Vi får se vad begravningsbyrån har att erbjuda på torsdag och vi har sagt att vi vill försöka ha begravningen en fredag, så det blir väl mitten av augusti, även om det verkar vara den 13:e, alternativt 20:e som är ett bättre datum om jag får säga något ;).

Så är det och vi får vara glada över att pappa i alla fall fick 80 år ibland oss innan det blev dags.

Midsommar kom och gick

Ja, då har allting vänt och dagarna blir kortare. Visserligen tar det en stund innan det märks ordentligt, men sommarsolståndet är passerat och så även midsommar. Som tur var hade vi bra väder och kunde fira hos Daniel så som vi planerat och det var riktigt trevligt att sitta på uteplatsen och äta sill med mera. Ännu trevligare blev det senare på kvällen när vi grillade. Zarina var med, så klart och även Jimmy för ovanlighetens skull. Bäst att passa på innan han försvinner igen.

På jobbet kanske allting lättar från och med i morgon, då Tegnell mfl har bestämt att det går att samlas fler än femtio samtidigt. För vår del innebär det att vi kan fylla upp salongerna bättre och att allting börjar bli mer och mer normalt. Jag har 23 dagar kvar innan min andra spruta, så även där går det framåt. Ska bli intressant att se hur helgen blir då den naturligtvis är min jobbhelg och premiär på nya Croodarna. Fullt med ungar kan jag tro, om vi kan öppna upp som de säger.

Katterna verkar ha det gott i alla fall och Esther varierar mellan balkongen och musikrummet och Malva tycks trivas extra bra där ute. Hon har blivit ännu keligare, men vill fortfarande inte bli lyft eller pussad. Esther fräser lite ibland, men inte alltid och jag försöker att röra henne ett par gånger per dag för att hon skall vänja sig vid att jag inte är farlig. Hon har ju ett tag kvar innan vi kan fira ett år tillsammans.

Vi får väl se hur resten av sommaren blir.

Äntligen

Ja, efter sex månader så får vi äntligen lov att öppna igen. Från och med i morgon visar vi film för max femtio personer per salong. Det är ju visserligen bara två salonger som vi kan få in så många i, eftersom vi spärrar av rader igen. Men det är något i alla fall. Senast vi visade film var i slutet av november, Det är ett tag sedan och vi har fått många bud om när vi öppnar igen. Först i början av februari och sedan framflyttat gång på gång på gång. Nu tror inte ens jag att vi flyttar datumet igen eftersom det är i morgon.

Ska bli intressant att se hur det är att jobba nu när man har vant sig vid en lugnare dag med katterna. Nu blir det tider att passa och inte lika fritt som tidigare. Vi har ju inte haft någon närvaroplikt den här gången, så jag har knappt satt min fot på Filmstaden den senaste tiden. Jag har visserligen haft några teknikpass tillsammans med Lennart, men det är allt. Idag skall jag in och ta hand om affischeringen, men det är också allt. Vi som egentligen ska jobba idag behövde inte komma in, men det känns bra göra en sista koll på allt innan vi öppnar i morgon.

Det är först på fredag som jag jobbar normalt igen. Vi har ett möte på torsdag em, men det är bara två timmar. Fredag är också dagen då jag får min första vaccinering. Det är bra tajming på det, då jag helst inte vill jobba bland folk utan skydd. Så vi får se när jag skall ha den andra. Till dess får jag väl hålla mig undan en smula.

Kylig vår

Så har ännu en månad passerat och ingen större ljusning i sikte. Visserligen börjar folk få vaccin, men jag är väl längst ner på listan eftersom jag inte är gammal nog eller sårbar nog. Det är väl bara att vänta, även om jag gärna hade fått min dos innan vi eventuellt öppnar igen. Om vi gör det. Många bud har passerat, men inget har blivit av. Ännu.

Våren lär ska vara här, men det är fortfarande ganska kylslaget. Det ser så härligt ut ute, men när man väl befinner sig utomhus, då önskar man sig både handskar och halsduk vissa dagar. Jag går mina promenader i alla fall och försöker härda ut. I morgon skall det föreställa vara Valborgsmässoafton och Vintern Ra kanske stämmer, men det är ändå kallt.

Katterna njuter dock av solen på balkongen och det är skönt att se att de har det bra. Både jag och Esther har hämtat oss från besöket hos veterinären och jag funderar på när det är lämpligt att försöka få dit Malva igen, så att hon får sina tänder kontrollerade. Jag har ingen större lust då hon helt klart var panikslagen senast och mycket stressad. Problemet är väl att hon måste di. Tyvärr.

Jag har tagit beslutet att lägga ner min Londonsida också, så den finns inte mer. Däremot går det att läsa resebloggen på london.3a-konsult.se/reseblogg för den som så önskar. En dag kanske jag gör en ny sida, vem vet.

… än till påska.

Ja, det är inte bara Julen som varar så länge. Tydligen är Covid här för att stanna och vi har nu haft stängt sedan slutet av november och frågan är om det finns ett slut i sikte. Självklart gör det så, naturligtvis, men det känns som om inget händer. Än så länge har jag jobbet kvar i alla fall och jag måste hoppas och tro att det fortsätter så. En dag öppnar vi igen och då måste alla vara redo. Jag vet att det finns människor där ute som är väldigt sugna på att gå på bio. En och annan träffar jag på stan eller i andra sammanhang och tydligt är att jag är känd nog för att folk pratar bio med mig och det känns riktigt roligt.

Katterna njuter dock eftersom jag är hemma hos dem hela tiden. Visserligen var inte Esther så väldigt mjuk och gosig när vi skulle till veterinären för några veckor sedan, men det är smällar man få ta. Jag får ta, i det här fallet. En tur till farbror doktorn och en penicillinkur var vad som skedde tack vare ett rejält bett i tummen. Det är läkt nu och Esther har funnit sig till rätta igen, trots två utdragna tänder. Värsta är att jag måste dit med Malva igen för samma sak. I alla fall för att kontrollera tänderna. Ser inte fram emot det nu när hon är så lugn och go, stackaren.

Ja, på lördag är det Påskafton och det blir väl stilla och lugnt, kan jag tro. Tänkte gör mig en Janzon och har frågat Daniel och Jimmy om de vill dela den med mig. Svaret var väl ja, men Jimmy är osäker på om han kan komma då han troligen har Loke över helgen. Vi får se. Daniel dricker säkert upp Jimmys andel av ölen i så fall. Jag skall inte ha så mycket eftersom jag tänker på vikten. Har faktiskt tappat sju kilo av de tjugo jag försöker bli av med. Inte så illa, trots allt.

Om bara Covid försvann lika enkelt…