Tar det aldrig slut?

Nu har det gått ett år sedan Corona började ge rubriker i media och det är inte över ännu. Om tre veckor är det ett år sedan vi stängde Filmstaden på grund av detta och vi var då stängda i 4 månader. I slutet av november åkte vi på att stänga igen och när vi kliver in i mars är det fortfarande inget garanterat datum för återöppning, så det blir totalt minst ytterligare 4 månader stängt. Av tolv är det åtta vilket är två tredjedelar av året. Vad är detta för skit egentligen?

Som om det inte räcker så får man ju inte den lön man borde ha om vi kunde haft normalt öppet, med bra filmer och gott om gäster. Fast, det kunde säkert vara värre och ingen lön och inget jobb att gå tillbaka till, så det är väl bäst att vara tyst. Katterna tycker ju att det är bra, förstås, då jag är hemma hos dem för det mesta. Frågan är vad de tycker när vi öppnar upp och jag är borta flera timmar vissa dagar. Kanske tycker de att det är skönt att få busa utan mig, men jag skulle tro att de spenderar den mesta tiden med att sova. Som de redan gör.

Problemet är att det inte går att träffa folk som vanligt heller. Pappa fyllde 80 år men det fanns ju ingen möjlighet att gratulera annat än över telefonen. Firande får vi ta senare, när nu det blir. Vid åttio vet man inte hur dagen ser ut heller och vad man orkar – om något. Vi får helt enkelt se fram emot att allting lättar och att de idioter som inte respekterar reglerna lär sig eller trillar dit själva och hamnar i respirator. Idioter finns det gott om och det kan göra gott att gallra lite bland dem.

Ett år med nya katter

Så har årets första månad passerat och Donald Trump är nu inte längre president, trots att de idiotiska demokraterna fortsätter att sätta strålkastaren på honom genom den riksrätt som de aldrig kommer att kunna fälla honom i. Bättre hålla käften och vara tysta. Men så kommer det inte att bli och Trump kommer att dominera i många, många år till och förstöra livet för miljoner människor. Men, jag orkar inte bry mig längre.

Uma och Malva har nu bott ett år hos mig och de verkar trivas väldigt bra. Tänk att lilla Malva låg och darrade under fotstödet vid musikstudion när hon väl blev utsläppt ur transportburen. Alldeles förstörd av rädsla var hon, men nu är hon hur kelsjuk som helst. Jag får helst inte lyfta henne eller komma för hastigt på, men i övrigt vill hon bli kliad och klappad och omtyckt och jag är inte sen att uppfylla detta. Även andra är tillåtna att klappa henne och det känns extra bra.

Esther busar och slåss med dem båda och alla jagar varandra runt lägenheten och jag kan inte se några tecken till att någon av dem inte trivs eller mår dåligt. Jag skall boka en tid för Ester hos veterinären nästa vecka och se till att hon får tänderna omskötta. Kanske behövs det dras ut några och det är väl bara att bita ihop (haha) och betala, då jag inte har en sådan försäkring på henne. Det har jag på de andra. Problemet är att jag inte klarar av att ge henne smärtstillande om det behövs efteråt, då jag inte är betrodd att röra henne mer än mellan öronen och under hakan och det bara i bland.

Hur som helst har vi det bra tillsammans här och jag ser fram emot flera år med dem alla tre. Malva måste också till veterinären och få sitt navelbråck opererat så snart det går, så är den saken också överstökad. Jag vill ju att katterna skall vara friska och glada. Skall även höra vad som gäller med vaccinationer, så att dessa är aktuella och förnyade där det finns behov. Så om grannarna där ovan gav tusan i att föra väsen varje dag, så skulle mitt liv vara perfekt.

Bye bye, 2020

Då var vi framme vid slutet. Ett år som inte har varit som andra år är på väg att nå sin sista timme och vi kan alla se fram emot ett nytt, oskrivet år som naturligtvis bara kan bli bättre. Eller? Jag har ingen aning, men då jag jobbar i en bransch som drabbats hårt av alla åtgärder, så är min förhoppning att det blir bättre. Ett surrealistiskt år får sitt slut. Ett år där vi har haft stängt i fem månader totalt. Ett år som avslutas utan att vi har satt vår fot på jobbet sedan före jul.

Katterna är glada i alla fall, tror jag. Pappa är hemma hos dem och kan se till att de får mat och kärlek. Esther börjar kännas hemtam nu och jag hoppas verkligen hon snart låter sig klappas. Jag måste ta henne till veterinären i januari så att hon får sina tänder undersökta och jag ser inte fram emot att behöva stoppa henne i transportburen och åka i väg, men så är det. Allt är inte en dans på rosor och hon behöver dit. De båda andra katterna har jag lättare att handskas med och Malva behöver också en tur till Ulvsby så småningom.

Vädret har mestadels varit lika grått som allt annat den här vintern. Inte en snöflinga så långt ögat når, även om det var sol både dagen innan julafton, på julafton och på juldagen. Passade på att ta en timmes promenad den sista dagen av dessa tre soldagar och hoppas på fler. Promenera kan man göra i de flesta väder och det är bara regn som jag drar mig för att gå ut i. Det är som det är och jag kan lika lite påverka vädret som allt annat.

I kväll blir det en liten, stilla nyårsfest på fyra personer, som idag är maxantal på hur många man får vara och som är anledningen att vi har stängt. Det lönar sig inte att visa film för färre än tjugo. Som det ser ut nu öppnar vi inte förrän i februari – eller mars… Vem vet hur det ser ut i vår, men jag hoppas att det vänder och blir någorlunda okej igen.

Till dess, Gott Nytt År. Låt oss tro att det inte blir sämre.

Adventstid

Så blev det Advent och jag mitt första ljus har tänt, eller nåt. På något sätt känns det inte som vanligt, men det kan ha att göra med Covid som fortfarande härjar kring knutarna och som troligen kommer att göra det en god tid framöver. Låt oss se vad som händer, men jag tror inte att världen blir sig lik igen och vi behöver ett par år att på något sätt komma i kapp. Det hjälper inte att Trump förlorade valet så som jag hade hoppats på och det hjälper inte att det tagits fram vaccin nu. Världen behöver något mer.

Filmstaden har fått stänga igen och ekonomin i år har fått en ordentlig törn. Jag har inte fått chansen att tjäna på långa vägar lika mycket som jag brukar och framför allt borde och alla investeringar och sparplaner har kommit på skam. Vi vet inte ens om vi kan öppna som planerat på Juldagen. Regeringen har avgörandet där och jag tvivlar. Visserligen skall jag väl tacka ja till lite extra ledigt, men det tar styggt i plånboken.

Katterna är säkert tacksamma över att pappa är hemma mer, men så är alla katter opportunister. De tar vad de får om det är positivt för dem, men jag älskar dem så klart. Esther är fortfarande blyg, men hon verkar trivas och det är det viktigaste. Själv har jag precis lyckats avsluta den andra boken i min nya serie och jag skall ta några dagar i anspråk att skingra tankarna lite innan jag ger mig på nästa del.

Så, jag har i alla fall att göra om jag blir tvungen att vänta till nästa år innan jag får jobba igen.

Spökkatter

Idag är det Alla Helgons Dag, så då skall man tända ljus och minnas de bortgångna. Jag får tända ljus för katterna idag då, eftersom de är de senaste som lämnat mig. Det har gått ett år utan Lilly och Nemi och jag saknar dem jättemycket. De nya katterna är annorlunda och det går inte att jämföra dem med varandra. De har egna personligheter och egenheter. Så är det och även om jag har tre nya små troll, så kan de inte ersätta de gamla annat än i antal.

Uma har tagit över Nemis roll som nattsällskap och ligger hos mig för det mesta. Dyker upp kort efter att jag har lagt mig och är snäll och gosig, så det kan jag inte klaga på. Malva och Esther föredrar att hålla lite avstånd ännu, men en dag så kanske jag har fullt i sängen, vem vet…

För utom att det är Alla Helgons Dag, så är det också Halloween. Det har vi infört på senare år och är inget som jag direkt firar eller dekorerar för. Jag har mina spökkatter och det får räcka. De busar och springer omkring och ibland låter de sig klappas om jag har tur. Ingen av dem är direkt någon godisgris, så som Lilly var och på sätt och vis är det synd, men det går inte att få allt som ni vet.

Jag är i alla fall ledig idag och skall ta det lugnt tillsammans med dem. Mysa lite, tror jag. Om det är möjligt. Vi får se vad som händer.