Lilly har kommit hem igen

Nej, jag är inte galen, men det är sant det som står. Lilly är hemma igen och jag har placerat hennes lilla urna tillsammans med den efter Malin, så nu är de tillsammans igen. Det finns plats för Nemi också när det blir dags, men jag hoppas att det dröjer några år till. Så när det blir dags att dumpa mig i närmaste dike är det bara att strö katternas aska över och så är det bra med det. Enkelt eller hur?

Om två dagar är det Malins dag. Hon föddes den 1 september 1990 och blev nästan nitton år, lilla gumman. För tio år sedan fick hon somna in, men jag minns henne ännu. En katt glömmer man aldrig.

Adjö älskade katt

Så kom dagen som jag fruktat. Alldeles för fort och för tidigt. Jag hade räknat med ytterligare några år innan jag var tvungen att fatta beslut om att låta ytterligare en katt få sova. Men så blev det inte. Att Lilly inte mådde bra blev klart för en kort tid sedan och det gick fort utför. Snart märktes det tydligt att något var fel och det var dags att ta hjälp av veterinären. Troligen började det mycket tidigare och kan förklara varför jag tyckte att hon blivit lite extra ”pappasjuk” helt plötsligt. Kanske var det hennes sätt att säga ”jag mår inte så bra, längre.”

Njursvikt, visade det sig bero på och i valet att låta henne leva en tid till och kanske ha ont, eller att låta henne sova, så valde jag det senare. För hennes skull. Hon skrek hela vägen i bilen till Ulvsby, för hon hatade att åka bil. Det gjorde hon klart redan när Jimmy och jag hämtade henne i Sälen för snart sexton år sedan och det blev inte bättre mot slutet. Så när veterinären slutligen ställt sin diagnos och frågade om jag ville ta med henne hem och fundera en tid, så var detta en stor faktor i beslutet. Skulle jag låta henne åka bil hem, bara för att åka tillbaka en tid senare. Hur mycket längre fram diskuterade vi inte, men en vecka eller två… Nej, det vore grymt tyckte jag. Grymt att plåga henne med två extra bilresor för att jag älskade henne och ville ha henne kvar.

Så jag valde att låta henne sova, av samma anledning. Jag älskade henne. När man har djur skall man inte ha favoriter, men det blir lite lätt så ändå, utan att man menar det och Lilly var nog min favorit på sitt sätt. Hon var, för det första, mer kelsjuk än vad Nemi är och vi hade våra rutiner med godis och annat, som bara var våra. Nemi sover alltid hos mig om natten, det gjorde Lilly nästan aldrig, även om det hände och jag har försökt ge dem pussar och kramar i samma mängd, även om Lilly kanske fick en extra då och då.

Men, nu skall jag och Nemi ta oss igenom de sista av hennes år tillsammans, utan Moster Lilly. Det kommer att ta sin tid att smälta att vi bara är två nu, men vi klarar det. Tillsammans har vi varandra och även om jag, som sagt, försökte att inte ha en favorit, så lär ju Nemi få 100% nu och inte 49%. Har hon märkt att Lilly saknas? Ja, det tror jag. Hon gick runt och letade igår, några timmar efter jag kom hem med den tomma kattburen – igen. Det är ju andra gången det händer och det kommer bli en tredje och sista. Så nu tar vi en dag i sänder och tar hand om varandra. Kanske lever Nemi i många, många år ytterligare. Kanske inte. Oavsett vad så skall jag se till att hon inte plågas och ta ett sista beslut. När den dagen kommer.

Farväl, Lilly. Vi hade många år tillsammans och minnet av dig kommer att finnas hos mig till det är dags för mig själv att sova och vi alla kan ses igen.

På morgonen, en stund innan vi åkte och hon fick sin sista godis av mig…

Jag rullar

Nej, jag har inte blivit så fet att jag rullar fram, tvärtom. Jag har faktiskt gått ner 12 kilo så det kan jag inte klaga på. Däremot har jag bytt bil och lämnat min gamla Saab till skroten, då det inte gick att hålla på med reparationer i var stund längre. Så det blev en Volvo V50 i stället. Jag är mycket nöjd med denna, än så länge och ser fram emot att ha den i många år.

Lustigt nog är den köpt hemma i Vålberg, men det finns tydligen fler runt om som handlar där och det är ju kul. Förhoppningsvis har jag inget att klaga på när jag har vant mig vid bilen och fått den igenom besiktningen. Den kommer närmast från Helmia, så jag antar att de inte säljer vad som helst utan att gå igenom den först.

Jag testade den genom att åka en sväng till Smögen med Daniel och Zarina härom lördagen och har idag haft bilen i två veckor. Det som är bäst med den, än så länge, är AC:n, som funkar så bra att det nästan blir för kallt i stället. Vi får ta den lite längre, vad det lider. Funderar på att resa till Köpenhamn över en natt för att slå runt på Ströget, eller på Tivoli. Har säkert varit där när jag var liten, men det är inget jag har några minnen av.

Så jag får återkomma med mer info om detta om och när det drar ihop sig.

Åter till det normala

Då var semestern över och allt återgår det det vanliga igen. Visserligen är det fortfarande sommar och vissa dagar har jag ju ledigt, så något kanske vi kan ta oss för, jag och katterna. De ligger mest och sover, gärna på balkongen om solen skiner, så skall jag göra något får jag nog göra det själv, eller fråga någon av de övriga om de har lust på en tur i någon riktning. Hur långt vi kommer är en annan sak, då bilen inte verkar tycka om mig alls längre. Men, det är dags att byta till något nyare. Vad vet jag inte exakt, men det finns lite alternativ.

I London sken solen varje dag, det gör den inte här hemma har jag märkt. Det var perfekt att böra arbeta i måndags då regnet vräkte ner och idag, när jag är ledig, skiner solen åter. Bra planering, eller nåt. Det spelar mindre roll, visserligen, då jag inte har några specifika planer. Kan ju sitta här ute och skriva eller läsa en god bok, kanske. Daniel var här tidigare och drack 11-kaffe och det var inte fel att sitta här ute då. Ni som läst resebloggen vet redan allt som hände i London, så jag tänker inte göra några reflektioner på det här. Allt finns att läsa där.

Så det är väl bara att fylla vattenflaskan och göra det bästa av dagen. Ska vara på jobbet hela helgen, så det är bäst att passa på att njuta.

Semester

Nu är det semester. Eller ja, jag har haft redan några dagar så här efter Midsommar. Tre veckors ledighet är inte fel, även om jag kanske inte kommer att vara ledig i ordets bemärkelse. En resa till London stundar och där får man veta att man lever, så det är tur att jag har en vecka att hämta mig på innan jag skall tillbaka till jobbet.

Fem personer är vi som skall resa, så det bli ingen dans på rosor. Flera viljor och allt det där, men jag överlever säkert. Vi skall träffa Tracey i alla fall och hon har hotat med stor fest på lördagen och då måste vi ha medeltida klädsel. Ack ja, men jag får stå ut. Det är en gång och aldrig mer så jag får inte klaga.

Ni som vill veta vad som händer får väl läsa resebloggen som vanligt. Ni finner den på http://reseblogg.londoninfo.se/

Tjo!