Advent

Då var det dags igen och jag har tänt det första ljuset för i år. Förra året hade Filmstaden stängt och även om vi öppnade en kort period för att sälja presentkort, så visade vi inga filmer förrän den 1 juni i år. Sex månader hade vi stängt och när jag ser på det i backspegeln, så känns det nästan otroligt. Nå, pandemin är inte över och vi ser fram emot ännu en jul i Coronans tecken. Undrar om vi drabbas ytterligare, eller om vi kan ha öppet som vanligt, även om vi kommer att behöva vaccinpass från och med onsdag.

Oavsett vilket lär det bli Jul och även om vi inte skulle ha öppet så är jag ledig ändå. Mitt schema är perfekt i år då jag har ledigt från den 23:e till den 26:e december. Visserligen får jag jobba nyårshelgen, men det är inte lika viktigt. Det här blir också första julen utan far, vilket för mig inte är så mycket annorlunda eftersom jag alltid firar själv, med katterna. Det är värre för Gun som har en ensam Jul att se fram emot. Visserligen firar hon i Mo, så ensam blir hon inte, men hon har inte pappa vid sin sida längre.

Det är en del av livet, antar jag och det är bara att acceptera. Jag får se om jag tar en tur till kyrkogården, om väder och vind tillåter. Att köra bil vintertid är inte min favoritsysselsättning, men det går att göra om det inte är snöstorm. Just nu är det bara kallt, men snön lär säkert dyka upp framgent.

Spooky

Ja, då var det Halloween, tiden för spöken och andar – och ungar som tigger godis. Det sistnämnda är inget jag drabbas av här och ärligt talat så firar jag inte detta heller, då det inte är en svensk tradition. Visst, julen är väl inte det heller och så vidare, men så är det i alla fall. Jag har fortfarande påskgardinerna uppe och lär väl gå direkt på jul utan att mellanlanda i höst skulle jag tro. Så är det ibland och i år har allt blivit fel på grund av Covid osv.

På jobbet firas det för fulla muggar, men då jag är ledig så bryr jag mig inte så mycket, men de verkar ha roligt i alla fall. Vi har fått fyra nya extra också vilket är bra, för då klarar vi julen med allt som det innebär. I afton är tanken att vi skall äta middag hos Daniel, men just nu verkar allting hamnat i Limbo och jag inväntar ytterligare besked. Kanske får jag ta till min backup-plan i stället.

Det blev inget kaffe hos mor heller idag, då hon och Lennart är/har varit till Tranås några dagar. Nå det hinns säkert med. Jag skall till Nor i morgon, är tanken och sätta ljung på farfars grav. Då far är borta nu så kanske inte Gun tycker att det är värt 10 mil för detta och det har hon rätt i. Jag har närmare och dessutom åker jag ju förbi ibland på väg till mor. Vi får se om hon är hemma i morgon och bjuder på kaffe.

En ny tid inträder

Pandemin är kvar och det finns alldeles för många utan vaccin där ute, men från och med idag lättar restriktionerna för oss som har fått båda doserna. Idag kan vi fylla biosalongerna med folk igen – om de törs komma. Ja, det är mycket att tänka på och vi får väl se var vi landar. Jag misstänker att alla idioter som tror att allt är som vanligt kommer att orsaka spikar i smittspridningen och det är inget att göra. En gång idiot, alltid idiot. Folk är trötta på Corona, men det är som sagt inte över ännu.

Det som är över är väntan på lite större filmer. Dune har haft premiär hos oss och i natt är det äntligen dags för Bond. Daniel Craigs femte och sista framträdande i rollen. Första gången var för femton år sedan och det gör att jag hälsat publiken välkommen på samtliga i och med nattens övningar. Sedan måste jag få tid att se filmen också, men det kommer väl.

I morgon skall vi även låta far få vila i jorden vid Lignellska på Kila kyrkogård. Vädret kunde ju vara bättre, men vi har haft tur så här långt så det går väl inte att klaga. Dessutom behövs det göras. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan stenen är på plats, men jag skall försöka lämna den till stenhuggaren på fredag, så får vi se vad som händer. Bouppteckningen tänkte jag få klar och skicka in till veckan också, så är det gjort. Allting faller på plats så sakteliga.

På fredag är det även Esthers officielle födelsedag och lilla gumman blir sju år då om allt stämmer. Hon har blivit lite tovig i pälsen bak på ryggen och jag får ju ännu inte klappa och hantera henne, så frågan är hur jag skall lösa det. Kanske blir det veterinären som får klippa henne, men jag hoppas att jag skall slippa det, då hon naturligtvis blir rädd då. Här hemma accepterar hon mig och jag får röra henne lite grand då och då om jag är försiktig. Vill helst inte sabba allt, men hon kan inte gå med tovig päls heller då hon kan få ont av det så småningom.

Alltid är det något. Vi får se hur det utvecklas.

Livet går vidare

Ja, då ligger det mesta bakom mig. Pappas begravning var den 20 augusti i Kila kyrka och det var en fin tillställning, där väldigt många av hans vänner slöt upp vid båren och tog farväl. Vi var gott och väl över 40 personer i kyrkan och alla tyckte det var ljust och fint. Prästen vi fått oss tilldelad, Kenneth Gagnero var helt ok och han blev inte så religiös som många blir vid sådan här tillfällen. Pappa var inte så kyrklig av sig, så jag kände att det var ganska bra.

Nu återstår asksättning i det som kallas Lignellska och i morgon skall jag träffa Gun och Madelene vid kyrkan för att tillsammans med vaktmästaren se ut en plats för detta. Lignellska är ju den vackraste delen av hela kyrkogården så det kommer att bli bra att ha far där. När han kommer i jord vet jag inte, men räknar med att det tar ett par veckor.

Augusti har inte bara varit skit och elände, även om en stor del varit det. Den 19 var jag, Daniel och Zarina i Göteborg där vi träffade Claes för att gå ett varv där och umgås, samt avsluta med ett besök på Liseberg. Det var väldigt trevligt får jag lov att säga och jag gör gärna om det. Kanske kan vi ta en tur igen och gå på Naturhistoriska.

Häromdagen, närmare bestämt i tisdags, var jag och Daniel i Stockholm och träffade Kerstin bland annat. Vi började på Skogskyrkogården för att hälsa på Farmor och det blev även att vi hälsade på Greta Garbo och Sven Wollter (och Viveka Seldahl). Efter kaffe på Vetekatten med Kerstin åkte vi till Lidingö kyrka för att botanisera bland gravarna där. Vi fann en handfull i alla fall, bland annat Hasse och Tage, Povel Ramel, Ernst-Hugo Järegård, Bengt Grive, Per Lagerkvist och Gustaf Dalén. Nästa gång blir det Galärvarvskyrkogården.

Jag får väl nämna att jag var på akuten i nio timmar också, med hjärtklappning och skyhögt blodtryck. Men nu har jag fått mediciner för detta och skall träffa någon på vårdcentralen gällande blodtrycket nästa vecka. Så på det hela taget är det väl bra. Jag räknar med att gå ner mina sista kilo under hösten också, så får vi se vad som händer vidare med allting. Just nu känns det okej.

Slutet på en era

Ja, nu är del av mitt liv borta, om jag säger så. Det har gått en vecka nu, men i måndags gick min lilla pappa över till Andra Sidan efter att ha kämpat i fem år med sina njurproblem. Dialys tre dagar per vecka, vilket innebar långa dagar då transport fram och åter till Karlstad inte direkt gick så snabbt alla gånger. Men han klagade inte en enda gång enligt Gun, så han var tålig. Vi trodde ju dessutom att han skulle lämnat in redan den sommaren som han låg på sjukhuset här och pendlade mellan riktigt dålig och ganska dålig, men han repade sig från det också.

Tydligen hade han känt på sig att dagen var kommen för han hade sagt till sköterskan att idag är det dags och hon hade erbjudit sig att ringa efter Gun, något som han var tacksam över. Sedan hade han fått en lugnande tablett och lagt sig att vila – och sedan vaknade han inte mer. Stilla gick han bort och det kan vi inte klaga på. Gun hann dessvärre inte in i tid, men så är det dessvärre ibland.

Nu återstår pappersarbete och förberedelser för begravningen. Han ville inte till Nor där farfar ligger, utan föredrog att inte ha en grav som folk måste sköta om och sätta blommor på och så vidare. Helst ville han vara vid Kila kyrka, så det får det bli. Gun hade en idé som lät bra så vi kör på det. Vi får se vad begravningsbyrån har att erbjuda på torsdag och vi har sagt att vi vill försöka ha begravningen en fredag, så det blir väl mitten av augusti, även om det verkar vara den 13:e, alternativt 20:e som är ett bättre datum om jag får säga något ;).

Så är det och vi får vara glada över att pappa i alla fall fick 80 år ibland oss innan det blev dags.