Julen kom och julen gick

Så var den över, julen. Visserligen skall den vara än till påska, eller något sådant, men i realiteten har dess bäst före datum passerats redan. Jag fick i alla fall två dagar i samband med den att vara ledig. Dagen före Julafton och så själva Dagen. Visserligen fick jag ledigt efteråt, mellandagarna, men de räknas inte, även om det är skönt att få vara ledig.

Ledig, ja… Helt ledig är jag aldrig numer tydligen. Är det inte det ena, så är det något annat som planeras just de dagar som jag har tomma i kalendern. Visst, det är roligt att hitta på något, men kanske inte varje gång. Det är faktiskt skönt att inte behöva ha klockan på ringning, även om jag vaknar vid samma tid ändå. Det är skönt att slippa träffa folk ibland, speciellt när jag gör det varje dag på jobbet. Idag är jag dock helt ledig. Inget i kalendern, inga besök, inga måsten. Jo, jag måste nog ta hand om disken så att jag slipper ta den med mig in på det nya året.

Katterna tycker också att det är skönt när jag är hemma hos dem och inte håller på som en tätting med än det ena, än det andra. De vill ha lugn och ro de också och det skall de få idag. Jag skall inte ta fram dammsugaren, även om det också hade varit en god idé. Nej, de skall slippa bli jagad av den. Det spar jag till 2019, för vi är snart där. För snart.

Bye Bye, November

Ja, så kan vi lägga ytterligare en månad till högen av de som inte innehåll något av vikt. Min födelsedag? Ja, den kom och gick, men jag har aldrig tyckt att den varit så viktig. Nu är det snart Jul och det känns mer spännande, även om jag vet att den försvinner fortare än det går att säga Kalle Anka och sedan är den också över. Nej, livet har förvandlats till en transportsträcka till Ättestupan, eller nåt. Det händer sällan något som man minns, eller som sitter i en stund. Ingen känsla av mmmm.

Varför? Tiden räcker inte till, tydligen. Jag har aldrig tid numer, utom för att jobba och de dagar jag är ledig går åt fortare än jobbdagarna. Tröttheten tar över, för det finns för lite tid att ladda batterierna igen. Än så länge har jag i alla fall katterna och det känns bra. Försöker att ge dem så mycket av min tid som jag kan, så att jag vet att de mår bra och trivs hos mig.

Har många planer, men ingen av dem blir verklighet, för tiden och orken infinner sig inte. Jo, visserligen… Jag har ju börjat skriva igen och det slukar också tid, samtidigt som det är ganska rogivande. Andra människor klagar över samma saker. Det har inte tid, de måste och de måste och de orkar inte. Det har säkert med klimatet att göra, det som ärkearslet i Vita Huset inte tror på, fast med hans låga IQ är det inte förvånande. Han kan inte ens stava ordet klimathot. Det är för många bokstäver.

Så jag funderar på att skaffa en ny almanacka. Inte för att hålla reda på vilken dag det är, utan vilken månad. En almanacka med 12 blad räcker gott. November kom, november gick. Snart är det dags för pension.

Där gick man på pumpen

Ja, jag har fortfarande inte fått ordning på bilen. Nu har jag dock en bensinpump att byta med, men det var ganska besvärligt att få loss den gamla. Det gick utmärkt att få lös slangarna och elen, men själva låsningen för pumpen sitter som berget. Det kommer säkert att sluta med att jag får ta mig till Biltema och köpa en avdragare eller liknande, för att lösa problemet. Enligt Saab-forumet skulle en sådan hjälpa. Man satte ”benen” i taggarna på låsringen och använde ett skaft till något annat verktyg att vrida med. Detta får testat.

Nu är vi ju dessutom i princip inne i november och snart är det dags att byta däck. Det tar aldrig slut. Nå, det är väl inte hela världen om det tar ett par dagar till att byta ut pumpen, men det märks att jag inte haft tillgång till bilen på en stund. Det blir inte handlat på Välsviken, som jag brukar besöka varje vecka annars och det blir inget kaffe i Vålberg. Finns buss, men det är krångligare och krångligt vill väl ingen ha det.

Därför är det bara att avvakta. Daniel och jag gör väl ett försök att fixa det i helgen, tror jag och sedan får vi väl tro att det funkar. Skulle inte förvåna mig om bilen inte startar ändå, men det återstår som sagt var att se. Bilar alltså…

Korsade planer

Ja, det blev inte som jag hade tänkt den här helgen. Anna som ville vara ledig förra helgen passade mig perfekt, genom att hon kunde ta min fredag och jag kunde jobba hennes söndag. Fint va? Jag hade tänkt åka till Säffle och hälsa på far och Gun och så var det ju Säffle-Marten också. Kunde inte bli bättre. Pratade med Gun på torsdag och gjorde upp att jag kom lagom till elvafikat, så behövde jag inte dricka det hemma innan. Allt lät jättebra. Tills fredagen kom. Bilen vägrar starta = ingen Marten.

Kaffe fick jag mig ändå och jag ringde Daniel och frågade om han ville ha, trots att jag sagt att det inte skulle bli något. Så han dök upp vid 11.15 och vi fikade. Gun ringde och undrade om jag fått start på bilen (hade sagt att jag skulle se om Lennart kunde hjälpa mig), men jag hade inte kommit så långt än, så vi fick höras längre fram. Jimmy ringde och undrade om jag ville ha starthjälp, kors i taket haha. Så jag tackade ja. Vi fikade klart och lagom till det kom Jimmy med nya flickvännen och jag rotade fram startkablar och fick Daniel att putta ut bilen från parkeringen. Sket sig.

Dina lyktor lyser lika skarpt som vanligt, säger Daniel. Så det är inget fel på batteriet. Måste vara något annat.

Det var det nog också. Efter mycket om och men har vi idag kommit fram till att den troligaste boven är bensinpumpen. Min arbetskamrat Anders har ett par bilar som är skrot, däribland samma modell som jag… Så vi försöker få en pump och så får vi ge oss på ett byte. Förhoppningsvis räcker detta för att få igång eländet igen. Fast, nästa Marten är om ett år…

Något att bita i

Ja, då var det dags (eller det var tidigare idag). Jag har inte varit hos en tandläkare på 18 år, mest pga av att de lade ner min klinik och sedan har ingen kallat mig och jag har inte haft problem. Men förra året började jag känna av något, även om det försvann efter ett tag. Sedan har det kommit och gått och nu när jag var sjuk fick jag ordentligt ont, först på ena sidan, sedan på den andra. Så jag bokade tid och fick till idag. Min arbetskamrat och goda vän Ann rekommenderade mig Wikanders på Drottninggatan och dit gick jag.

Och se… jag hade tydligen hål, antagligen pga att jag gått utan tandläkare så länge. Har inte ens varit till hygienist. Tre hittade hon, men ansåg inte att det var så farligt som jag hade fått henne att tro. Dessutom sade hon att jag hade tänder som man inte såg annat än om patienten är typ 25, så gissa om det värmde. Har alltid haft bra tänder, så det är ju något som är bra. Så det var bara att bita ihop (haha), eller i alla fall gapa stort. Två av dem tog hon hand om och hoppades att det inte skulle behövas en rotfyllning av den ena lite längre fram. Den tredje skall hon ta nästa vecka.

Så nu är jag flera tusen kronor fattigare, men har inte ont längre. Hoppas jag i alla fall. Det var på den sidan med två hål som jag känt ett problem, det sista hålet var en överraskning. Nåja, slå ut kostnaden över 18 år, så blir det inte mycket per år… egentligen. 17 kr/månaden kanske 20 med nästa behandling.