Nu är det påsk och hela huset är fullt av vackra tulpaner i olika färger. Har även en minipåskliljegrupp i en kruka och en gul kalanchoe, så det är påskaktigt lite här och där. Har bytt dukar och gardiner där det har varit möjligt (ja, inte idag men under veckan) och lagom till att det skulle vara långledigt blev jag sjuk. Började på tisdagskvällen och på onsdagen fick jag sjukskriva mig. Torsdag var jag piggare och igår orkade jag i alla fall åka till mor på det sedan flera månader inplanerade påskfikat tillsammans med Daniel och hans moder Kerstin. Fast på kvällen mådde jag inte så bra igen.

Den tillbragte jag i soffan med katterna och några avsnitt av en gammal TV-serie som jag lyckades hitta på Amazon och som lyckats bli levererad innan helgen. Det är Edward VII, en brittisk serie som jag och mor brukade titta på när jag var liten och som handlar drottning Victoria med familj från 1841 till 1910. Edward och jag har samma födelsedag, 9 november :).

Det är lite speciellt att titta på något som man minns från ”förr” (Jimmys favoritord haha). Skall det hålla kvalitetsmässigt? VAR det lika bra som man minns? En TV-serie från 1975, remastrad för DVD… På engelska utan textning av något slag, inte ens engelsk. Får nåt år sedan köpte jag Edward och Mrs Simpson, som jag och mor också tittade på. Den höll. Så nu tog jag mig an de tre första avsnitten av Edward VII (den åttondes farfar) och kom fram till att den var riktigt bra. Annette Crosbies porträtt av Victoria har suttit kvar på näthinnan i alla år, men jag blev överraskad av att jag inte mindes att Robert Hardy gjorde rollen som Prins Albert. Denna formidabla skådespelare som många i min och framför allt mors generation kommer ihåg som den äldre brodern i veterinärserien I vår herres hage, men som den nya generationen lär minnas som Cornelius Fudge, minister for magic, i Harry Potter.

Apropå det så gick den lika formidabla Richard Griffiths (Harrys morbror Vernon) ut tiden igår såg jag. Minns honom från Whitnail och jag för att inte tal om Kung Ralph. Jaja, de försvinner en efter en gör de. Tre avsnitt kollade jag på i alla fall innan jag inte orkade med mer och tog katterna och en Ipren med mig till sängen.

I afton får jag besök av Daniel med mor och vi skall äta lite mat hade vi tänkt. Blir kanske inte direkt en påskmiddag, men det gör väl inte så mycket. Vi fick lite påskmat hos mor i form av sill, påskskinka och ägghalvor och det räcker länge för min del.

Men fram till dess skall jag ta det lite lugnt och sakta men säkert förbereda mat och annat. Känner mig piggare igen, men det gör man gärna på förmiddagen och så kommer det andra ikapp framåt kvällen. Vi får se hur det blir. Är ledig i morgon också och tisdag, onsdag, torsdag. Kanske till och med kan bli möjligt att träffa Loke och de däringa andra som jag inte sett på länge. Man kan ju hoppas.

Igår var det Våffeldagen, det vill säga Jungfru Marie Bebådelsedag, även kallad Vårfrudagen. Från Vårfru till Våffla med andra ord. Daniel kom på de sedvanliga elvafikat, men i stället för smörgås med diverse pålägg, samt nypressad fruktjuice, blev det våfflor och glass. Jag tror inte att han tyckte det var helt fel.

Medan jag gjorde i ordning smeten kom jag att tänka på en gammal Windows-bakgrund från 3.11-tiden (ja versionen, inte från i natt efter tre…) som hade det intressanta namnet ”Våfflans Hämnd”. Jag minns att den var en liten gif eller jpeg som  när den radades ut över skrivbordet blev ett våffelliknande mönster. Tyvärr har jag inte lyckats hitta den igen, men det kanske är lika bra 🙂

Igår hade vi en massa på programmet, inte bara jag utan även Daniel som snällt hänger på när jag ber om det. Först skulle jag klippa mig för nu var det ett tag sedan och jag började känna mig långhårig och eländig. Därefter var det sagda kaffe och efter det skulle jag leta fram diverse recept så att jag var säker på att få med alla ingredienser till dessa när vi åkte för att handla mat. Under tiden körde jag en tvätt för att vara riktigt effektiv och ta vara även på lite av spilltiden.

Nå, jag kom plötsligt på att om vi ändå skulle åka ut, så kunde vi lika gärna ta vägen förbi mor med Benno-hyllorna som hon hade första tjing på och ville ha. Där var det ingen hemma, men jag tyckte att det kvittade för vi kunde ju lämpa av dem ändå så var det gjort. Passade också på att lösa ut backspegeln som kommit till bilen och som så småningom skall monteras med Lennarts snälla hjälp. Precis när vi skulle åka ringde mor och sa att de var hemma nu… Så vi åkte dit, lämnade hyllorna och backspegeln, blev bjudna på mer kaffe… och sedan åkte vi till Bergvik för att handla lite.

Där blev det ett par nya skor till mig och några flaskor vin att ha till Påsk. Färde gick vidare till Coop och där inköptes resten av det jag behövde – utom det jag glömde. Sedan kunde jag dumpa av stackars Daniel hemma hos sig, en timme senare än vad han borde varit hemma, men det löste sig säkert.

Resten av kvällen ägnade jag åt mig och bara mig (ja, katterna fick vara med såklart). Jag kollade på  ytterligare en av de spännande filmer jag köpt med Pingvinerna… (ja, jag vet) innan jag bestämde mig för att testa ljudsystemet lite med en lite mer effektfull film som Star Trek.

Idag jobbar jag, men innan dess skall jag få besök av Lisen och Mike. Nu är de inte ”Lisen & Mike”, utan är helt enskilda varelser :). Lisen är skiftledarkollega till mig och Mike jobbar i vårt arbetslag. Vi har pratat om att komma förbi på en fika rätt länge nu så det är dags. Sist vi försökte kom det annat emellan för både mig och Lisen vilket vi inte räknat med. Så kan det gå. Nu skall jag plocka undan lite och vänta på gästerna.

Nej, det är inte en uppföljare till 1939 års Oscarsvinnare, utan snarare ett konstaterande. Vill man jämföra med en filmtitel skulle snarare Triumfens Ögonblick ligga närmare, för det är ganska triumferande att mitt projekt ”röja vinden” äntligen är genomfört.

Daniel och jag har kånkat och burit lass efter lass ner till hissen och vidare ut till den väntande kärran. Två vändor till tippen fick det bli dessutom. Så nu är det nästan tomt på vinden. I alla fall känns det så. Vi fick till och med bort det mesta av Jimmys gamla grejer. Nu är det bara en liten hög kvar för honom att hämta och gå igenom.

Så nu kan jag ställa upp lite av det som jag väntat med tills detta var klart och därmed får ordning i lägenheten till påsk. Inte så illa tycker jag nog. Tur att Daniel inte var nyopererad, för då hade det inte blivit något förrän efter London.

Men nu är det klart!

Vi har bara halva månader nu för tiden. I alla fall verkar det så för innan man vet ordet av så har halva månaden redan gått och man vet inte vart den tog vägen. Samma nu med mars, det är snart påsk och jag har inte riktigt hunnit med mig själv känns det som.

Visserligen har jag gjort en hel del, förutom att jobba. Härom dagen blev jag bjuden på lunch av en gammal vän som jag inte sett på länge. En gång i världen var han skolkamrat med min fader och den 1 april fyller han 72 år. Känns som det var nyss som han fyllde 60 och blev firad av mig och Inez, men det är 11 år sedan hon gick bort så tiden går fort tydligen.

Sedan har jag hunnit med en fika med min lille gudson, som inte alls är liten längre utan har fyllt 22 och går mot 23 några dagar innan jag själv fyller… 27 (?), Hm. Det är i alla fall trevligt att han vill umgås med sin gamle gudfar. Vi har en hel del gemensamma intressen så det saknades inte samtalsämne.

Fikat har jag också gjort med Maria och Charlie (som käkade upp katternas mat) och nästa gång, sade vi, skall jag göra turen till henne. Har till och med för mig att vi sa ett preliminärt datum, men när i fridens namn var det då? Påsk? Får kolla med henne för jag hittar inget i almanackan.

Musikaliskt har 2013 varit ett fattigt år än så länge då jag bara lyckats få till en enda komposition sedan nyårsafton. Hade inte H.K.H. Prinsessan Lilian gått ur tiden så kanske jag inte ens skrivit något, för årets första opus är tillägnat hennes minne. Vem vet. Det börjar i alla fall se ljusare ut i fråga om att få ordning i musikrummet/biblioteket. På måndag blir det tippen.

Jimmy skulle inspekterat sin hög med grejer på vinden idag, men sjukdom kom emellan naturligtvis. Jag tror det är nåt speciellt med hans prylar där uppe för det blir aldrig av att det händer något med dem. Hur mycket jag än försöker. Måste vara en förbannelse av nåt slag, får väl ringa Hogwarts och se om de kan hjälpa mig. Allt mitt skräp öronmärktes av mig och Daniel igår, så det är bara att lasta det på kärran och dra iväg till tippen med det. Inklusive det som finns i lägenheten och som skall slängas.

Vardagsrummet har fått en ansiktslyftning till det bättre och köket skall också få en om jag orkar ta tag i det under dagen. Allt skall vara klart till påsk. Det är den yttersta gränsen. Då kommer Kerstin hit och efter det är det fan i mig fullbokat så det skriker om det. Först påsk som sagt, sedan är jag bjuden till henne på kalas och därefter är det London som står på schemat. Så… Påsk är det datum som är spikat för att allt mitt ”måste tas hand om” skall vara klart. Det underlättade att Daniel inte blev opererad som han trodde härom veckan, även om det hade varit bra om det varit undanstökat för hans skull också. Nåja, den enes bröd den andres mjöd eller nåt.

IKEA och Beijer skall få besök av mig (just det… i morgon har jag en kärra… hm) en sista gång innan allt är klart, men sedan ÄR allt klart. Jag har då äntligen fått lägenheten som jag vill ha den och allt som återstår är det småplock som man alltid har, dvs veckostädning och lite allmänt ”hm, om jag flyttar den lite så kanske…”. Det ska bli skönt. Det mesta har legat i pipen ända sedan dagen då Jimmy flyttade ut och sakta men osäkert har en bit efter den andra fallit något sånär på plats.

Nej, kaffet tog slut… jag får fylla på och fortsätta att krafsa på Nemi som ligger här framför mig och njuter av livet. Vi får hörs igen längre fram.

Ja, när man nästan kan räkna 100 år sedan dagen man föddes, då är det nog inte konstigt om man en dag säger tack och adjö. H.K.H. Hertiginnan av Halland levde inte lika länge som sin landsmaninna, H.M. Drottningmodern av Storbritannien, men i folkets ögon var hon minst lika omtyckt och respekterad.

Kärlekssagan med Bertil fyller våra dagstidningar, både i pappersform och online och snart vet minsta unge vem hon var och hur det kom sig att hon blev Prinsessa av Sverige. Jag har ju min egen relation till Henne även om vi aldrig träffades eller talades vid. Den komposition jag sände henne i höstas hann i alla fall mottagas och jag fick, via Hovmarskalken, ett varmt tack för densamma. Detta tack finns nu inramat och upphängt på väggen i hallen (mitt eget Hall-Land). Jag sänder en tanke till henne och jag är övertygad om att hon kommer att leva kvar hos mig varje gång jag bläddrar igenom min verkkatalog. Sov gott, Ers Kunglig Höghet och hälsa min namne, Bertil, så mycket.

Dagen har inte bara inneburit att jag ramat och hängt upp mitt brev, utan jag och Daniel har haft besök av Sappas representant och vi har också beställt våra nya TV-kanaler som tar kraft från förste April då ComHem försvinner ur fastigheten. Dessutom hann vi med en tur till IKEA och att ta en omgång med att tvätta bilen. Så nu är den så blå och fin där den står på parkeringen. Ingen annan bil verkar nytvättad därute så jag känner mig så stolt.

Tack Daniel för hjälpen.

Nu skall jag käka, sedan är det jobbet som är nästa punkt på dagordningen. Vi får höras vidare vid annat tillfälle.