Det kom ett brev…

I dagens reklamskörd fanns det ett personligt adresserat brev till mig. Avsändaren, som hade en vapensköld på kuvertet, gjorde att jag hajade till en smula och beslöt mig för att varsamt öppna detta när jag hade en lugn stund. Jag kom precis från min veckobesök på Karlstads Kirurgiska Laserklinik där jag har hand om datorunderhållet (bland annat) och hade regnets väta lite överallt och detta var ett brev man inte ville fläcka ner. Alls.

Så med fast hand (japp här darras inte på manschetten) gjorde jag ett snitt med brevkniven, drog försiktigt ut innehållet och vek upp det. Därefter tog jag ett djupt andetag och började läsa.

Brevskrivaren berättade att han på sin uppdragsgivares vägnar ville framföra ett varmt tack för ett stycke musik som jag hade haft vänligheten att skicka för en tid sedan. Brevpappret hade samma sköld som kuvertet, men med en något mer specificerad text och heraldikerämbetet beskriver det hela på följande sätt (även om brevpapper och kuvert hade trycket helt i blått):

En blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor. Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimerordens insignier. Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.

Den som undertecknat brevet hade en fin titel och hans uppdragsgivare än mer så. Hovmarskalk Gustaf von Hofsten skrev detta brev på uppdrag av H.K.H. Prinsessan Lilian, Hertiginnan av Halland som respons på mitt opus 163, For Lilian May, som jag vederbörligen dedicerat till henne och skickat med posten. Hovmarskalken upplyser också om att det ännu inte blivit tillfälle att spela stycket live för henne, men att så förhoppningsvis kan ske inom kort.

Jag bestämde mig en gång för alla att sluta skriva musik till folk och bara arkivera det i en pärm (eller på en hårddisk), utan faktiskt också ge en utskrift till den avsedda mottagaren. Så H.K.H Hertiginnan var först ut i raden men förhoppningsvis inte sist. Man behöver ju inte  ”vara någon” för att få musik tillägnat sig. Min verkkatalog myllrar av vänner och bekanta vid sidan av kungligheter, presidenter och idrottsmän. En postum dedikation förekommer och det var till Neil Armstrong (se inlägget om hans bortgång). Borde skickat en kopia med Lennart L då han antagligen träffade Buzz Aldrin i helgen… Tänkte inte på det, som det heter.

Vill ni lyssna på min polka mazurka till Prinsessan Lilians ära går det bra att klicka nedan

Opus 163, For Lilian May, Polka mazurka

Nu återstår bara att arkivera detta brev på ett bra ställe så att det inte försvinner!