I fredags var dagen och natten lika långa och härefter blir det bara mörkare. Dyster tanke för många, men jag gillar mörker och tycker det är mysigt att krypa upp i soffan med katterna och ha det lugnt och stilla. Inte för alla, men jag kan förstå att hösten inte är allas favorittid. Den kan vara vacker och färgsprakande, men också förbaskat grå och intetsägande också. En solig dag, när löven gnistrar i sina höstfärger, är minst lika härlig som en vårdag när björkarna börjar få ljusgröna musöron. Ack ja, vi är alla olika.

Det är inte lätt att hitta positiva saker i allt, men jag har nog haft tur den senaste tiden, då positiva saker tycks ha sökt upp mig i stället. Ta bara härom dagen, när Irene var på besök på biografen och berättade att en av hennes arbetskamrater varit där (tror jag kan gissa vem) och denna hade sagt följande: ”Du, han din kompis som jobbar där… har han gått ner i vikt?” JAAA! När folk som inte ens känner mig ser detta, då har jag nog lyckats. Själv tycker jag nog att jag kan ta tio kilo till, men med kommentarer som denna kanske jag inte behöver stressa.

Det slutar inte där… eller snarare hade det börjat tidigare. En av mina ”tanter” (ja, jag har en grupp damer som arbetskamraterna kallar ”Jans tanter”) kom ut från en tidig visning en dag och sade: ”Oj, vad har hänt här?” och avsåg att jag var smalare än förra gången vi sågs. Tänk så lite som behövs för att man skall ta sig igenom den tråkigaste av dagar :).

Så, jag lutar mig tillbaka lite och njuter av mitt sena förmiddagskaffe (var uppe halva natten och spelade spel som om jag var 20 och inte 50…) och idag skall jag inte göra ett dugg. Jag har redan gjort allt (diskat, plockat undan, kört en tvätt) och har därför inga plikter som kallar. Möjligen att gå ut med skräpet. Det ni!