April kom och gick och jag började arbeta igen. Det kändes både bra och tungt, men jag tror att jag sakta men säkert börjar bli bättre på alla sått. Visst, jag har fortfarande inte full rörlighet varken i armen eller i benet, men mer nu än för en månad sedan. Det jobbigaste är att stå och gå mycket och länge, men jag försöker få en och annan vilopaus och mina kolleger är noga med att säga åt mig att sitta, så jag kan nog inte klaga.

Helgen är naturligtvis den tyngsta biten, då det är många timmar under tre dagar, men det har fungerat hittills och jag blir ju inte sämre, så förr eller senare funkar allt igen. Katterna njuter av livet och av att våren är här och de kan vara ute på balkongen och ligga i solen och lata sig. Esther framför allt älskar att vara där ute och jag låter henne göra det ända till det börjar dra kallt in i lägenheten. Visserligen är det inglasat, men det känns ändå om kylan sätter in. Än har vi inte riktigt kommit till den punkt då det är varmt och skönt ute.

Jag har börjat köra bil igen och även om den trilskades så pass att det blev ett batteribyte, så känns det bra. Var till Säffle igår och träffade Gun för första gången i år och det var roligt. Hon och Madelen skulle varit hit, men det var alltid något i vägen och det blev inte. Men, nu när jag kan köra, så åker jag dit i stället.

Man innebär också att vi har sänkta öppettider för att spara timmar, så dagarna kommer nog att bli enklare frampå. Även om helgerna är lika långa så är det bättre på vardagarna, även fredagar. Vi får se hur det artar sig.