Nej, det är inte en uppföljare till 1939 års Oscarsvinnare, utan snarare ett konstaterande. Vill man jämföra med en filmtitel skulle snarare Triumfens Ögonblick ligga närmare, för det är ganska triumferande att mitt projekt ”röja vinden” äntligen är genomfört.

Daniel och jag har kånkat och burit lass efter lass ner till hissen och vidare ut till den väntande kärran. Två vändor till tippen fick det bli dessutom. Så nu är det nästan tomt på vinden. I alla fall känns det så. Vi fick till och med bort det mesta av Jimmys gamla grejer. Nu är det bara en liten hög kvar för honom att hämta och gå igenom.

Så nu kan jag ställa upp lite av det som jag väntat med tills detta var klart och därmed får ordning i lägenheten till påsk. Inte så illa tycker jag nog. Tur att Daniel inte var nyopererad, för då hade det inte blivit något förrän efter London.

Men nu är det klart!