Ja, när man nästan kan räkna 100 år sedan dagen man föddes, då är det nog inte konstigt om man en dag säger tack och adjö. H.K.H. Hertiginnan av Halland levde inte lika länge som sin landsmaninna, H.M. Drottningmodern av Storbritannien, men i folkets ögon var hon minst lika omtyckt och respekterad.

Kärlekssagan med Bertil fyller våra dagstidningar, både i pappersform och online och snart vet minsta unge vem hon var och hur det kom sig att hon blev Prinsessa av Sverige. Jag har ju min egen relation till Henne även om vi aldrig träffades eller talades vid. Den komposition jag sände henne i höstas hann i alla fall mottagas och jag fick, via Hovmarskalken, ett varmt tack för densamma. Detta tack finns nu inramat och upphängt på väggen i hallen (mitt eget Hall-Land). Jag sänder en tanke till henne och jag är övertygad om att hon kommer att leva kvar hos mig varje gång jag bläddrar igenom min verkkatalog. Sov gott, Ers Kunglig Höghet och hälsa min namne, Bertil, så mycket.

Dagen har inte bara inneburit att jag ramat och hängt upp mitt brev, utan jag och Daniel har haft besök av Sappas representant och vi har också beställt våra nya TV-kanaler som tar kraft från förste April då ComHem försvinner ur fastigheten. Dessutom hann vi med en tur till IKEA och att ta en omgång med att tvätta bilen. Så nu är den så blå och fin där den står på parkeringen. Ingen annan bil verkar nytvättad därute så jag känner mig så stolt.

Tack Daniel för hjälpen.

Nu skall jag käka, sedan är det jobbet som är nästa punkt på dagordningen. Vi får höras vidare vid annat tillfälle.