Det är lögn att säga att det var längesedan jag var som rubriken antyder, för det händer då och då, men idag är jag lite extra belåten. Jag är människa och människan är av naturen lite lat av dig, sägs det, eller i varje fall bekväm. Att ta tag i besvärliga uppgifter är bara tråkigt och visst är det roligare att slappna av tillsammans med katterna och en god läsning och kanske lyssna på lite fin musik. Men nu är det gjort. Jag har uppdaterat musikdatorn till Windows 10 (tack Jordan på Microsoft för hjälpen när köpet krånglade) och tack vare det kunde jag äntligen installera Cubase 12. Det var längesedan jag köpte rätten till den licensen i samband med att jag skaffade Cubase 11. Sedan att jag hade 9,5 installerad är en annan sak.

Något som är än mer positivt i sammanhanget är att Steinberg nu mer och mer pensionerar sin gamla donger, the Steinberg Key och jag är så glad, så glad för det. Att vara beroende av en sticka i ett av USB-portarna har känts osäkert, minst sagt och med tanke på att jag har mjukvara värt gott och väl 70 000 som har sina licenser den vägen så känns det ännu mer kymigt och rädslan att stickan går sönder ökar på den dagliga stressen. Men nu är den i princip ett minne blott. Även Vienna Symphonic Library har bytt till onlinelicensiering, vilket mer eller mindre tvingade Steinberg att följa efter.

Så nu är jag nöjd. Uppdaterade även Dorico, mitt notprogram, till senaste versionen så att jag kan skapa nya mästerverk. Det är inget fel på Sibelius, men de som gjorde detta mästerverk har slutat/fått sparken sedan länge i och med att AVID köpte upp dem och dessa ligger nu bakom Dorico. Självklart för mig att stödja dem igen och jag har inte uppdaterat Sibelius sedan dess. Måste lära om, men det gör jag så gärna.

En annan positiv sak är att jag har minskat nästan 6 kg hittills i år och målet är ju i första rummet 15 kg, men om det blir 20 blir jag inte ledsen. Låt oss se vad framtiden gömmer.

Ja, det är väl det enda att säga nu, när det bara återstår några timmar av 2022. Låt oss hoppas att det nya året blir en aning bättre, men sist jag hoppades på det så blev att hundra gånger sämre i stället. Låt oss se om tolv månader vad som hände…

Det gick fort att ta sig igenom den här månaden. Alla födelsedagar är passerade och det enda som finns kvar att eventuellt se fram emot är Jul. Tids nog har vi passerat det också. Jag vet inte om det har med ålder att göra eller om tiden alltid har gått lika fort. På något sätt hinner jag inte med något längre. Fler säger likadant och klagar på att tiden flyger. Så är det nog.

Katterna märker inte av det i alla fall och de är lika gosiga som tidigare. Varje dag är en ny, spännande dag där godis kan dyka upp och lek, bus och gos står på menyn. Tänk att få vara katt. I alla fall en katt som blir omhändertagen på rätt sätt. Jag tror mina trivs här hos mig och att få busa med varandra. Ibland slåss de, men inte så allvarligt. Malva blir keligare för varje vecka och jag får klappa Esther lite mer ingående, vilket är positivt. Uma är som hon är och har blivit lite av en knäkatt. Inte fel det heller.

Så vi får se vad som händer nästa månad. Det är en dag kvar, visserligen, men i alla fall. Snart är det nytt år också…

Då har jag firat förra årets födelsedag, alldeles lagom till dess det närmar sig igen. Nej, riktigt så är det väl inte, men jag har använt födelsedagspresenten innan den gick ut. Igår var jag till Säffle och restaurang Galna Tuppen tillsammans med Gun, Madelen och Jan och åt och drack gott och använde mitt presentkort jag fick av dem i fjol. Det var mycket trevligt och maten smakade alldeles utmärkt och vinet var prefekt också. Kaffe och whisky följde och jag kan inte klaga på något sätt. Vi var ute ganska tidigt på kvällen och det var inte så stimmigt som jag trodde att det kunde vara, så det var bara bra.

Sedan har jag varit kvar hos Gun till idag och vi fick ju en extra timme i natt nu när vi äntligen har återgått till Normaltid. Varje år önskar jag att vi behåller den för evigt, men det är väl inget sagt om detta än. Hur svårt skall det vara att avskaffa Sommartid? Nå, nu är jag hemma igen och ute är allt som en gröt. Dimma så långt ögat når och den verkar bara tätna mer och mer. Det gick bra att köra, även om en och annan kröp fram längs vägen, vilket gjorde att trafiken inte flöt på lika bra som den kunde ha gjrot.

Veckan som kommer är höstlovsvecka och därmed öppnar vi redan före tolv på dagen och sista filmen är inte slut förrän midnatt. Långa dagar att vänta med andra ord, men jag jobbar bara måndag och sedan helgen, så jag får tre hela dagar ledigt vilket inte hör till vanligheten, så jag får vara tacksam för det jag får.

Ack ja. Nästa hållplats: Jul.

Då var hennes tid på tronen över och hon kan nu få vila vid sin makes sida till dess världen går under. HM Drottning Elizabeth II var drottning i 70 år, en helt otroligt lång tid och många, precis som jag, har inget minne av någon annan monark i Storbritannien. Hennes begravning idag markerar slutet på den andra Elizabethanska Eran och det är nog mycket som definitivt och absolut går i graven med henne.

Rest in Peace.