Solen sken och det var för bra väder för att sitta inne hela söndagen, så jag bestämde mig för att det vad dags för en tur ut med kameran igen. Provade att få med Daniel, men han hade en tid att passa klockan två och det var ju en perfekt tid att förstöra hela dagen med, så han får hänga på nästa gång i stället. En av mina nya löften till mig själv är att om ingen vill eller kan, gör det själv då om du har lust. Så jag packade kameraväskan och åkte ut en sväng.

Det är alltid svårt att bestämma vartåt man skall åka, men jag tog en sväng till Grönlund via Önnerud och Trossnäs. Det var precis lagom att jag skulle hinna runt innan solen inte nådde över trädtopparna längre och det var ganska behagligt väglag, även i skogen. Jag stannade vid ett hygge och tog lite bilder. Där var det rätt dött och inga fåglar eller andra djur syntes till, så jag åkte vidare. På ett fält stod det rådjur och betade så jag stannade, klev ut och tog lite bilder på dem. De var en smula konfysa över vad jag gjorde där, men de sprang inte sin väg i alla fall.

Vid Lång fanns det ännu fler rådjur och dessutom mycket närmare vägen, så jag stannade vid kanten och vevade ner passagerarfönstret för att inte skrämma dem genom att kliva ur. De var ändå ganska oroliga över vad den där blå saken hade stannat för och efter några minuter skuttade de undan en smula. Jag rullade vidare, men kom inte mer än högst 50 meter innan det fanns fler och ännu närmare djur att ta bild på. De skuttade också iväg efter en kort paus, men jag fick en bra bild i alla fall.

I Skruvstad stod det ett vid vägkanten också, så det gäller att se upp när man är ute och kör. Det drog iväg några meter in i skogen när jag saktade ner i fall det fanns fler i närheten. Jag har nog lärt av Inge att vara uppmärksam vid ratten, inte bara för trafikfaror utan även för sådant som kan vara kul att se. Jag gillar att vara ute och åka och numer tar jag nästan alltid med mig kameran. D600:an har väl förändrat saker för mig antar jag, och den är en underbar kamera, men det är aldrig fel att ha en sådan med oavsett märke, för man vet aldrig vad man kan få syn på.

Åkte genom Vålberg (hej mor och Lennart!) på vägen hem och strax innan jag parkerade meddelade Daniel att NU var allt klart för hans del. Nå, han får som sagt hänga med nästa gång om vi får lite fint väder igen.

Så kom dagen vi väntat på sedan DHL efter tre veckor lyckades leverera min nya kamera. En dag då Fotoklubben Jans Nikonvänner skulle träffas och prata foto och gå ut och praktisera detta på någon bra plats. Fredrik kom såklart, han var ju den som tog initiativet till det hela och naturligtvis kom även Daniel. Vi saknade Emeli dock, som vi väldigt gärna hade sett som en del av vårt lilla projekt, men hon hade annat för sig får vi tro.

Kaffe med kaka (Fredrik bjöd) inledde det hela och vi inmundigade detsamma medan vi skruvade lite på kamerorna och tittade vad var och en hade i bagaget. Fredrik har en riktigt gammal Nikon D1x som faktiskt inte är en fullformatskamera som man kan tro, men som för den delen inte är nåt att fnysa åt eftersom den producerar fantastiskt fina bilder. Den tar inga bilder, det gör ingen kamera, det är det fotografen själv som får göra.

Jag fick prova ett 20mm objektiv som hade en enorm vidvinkel och efter att rotat lite bland inställningarna, fick jag min kamera att acceptera att jag ställde in bländare med den manuella ringen. Det var ganska roligt att fotografera med det och det blev några skarpa bilder också.

När kaffet var urdrucket var det dags för den praktiska delen av träffen och vi tog våra kameror med oss ut till den frusna Stadsträdgården. Här blommade inget, men det fanns gott om motiv ändå från frusna löv, is och en och annan hund. Jag pressade mitt minneskort till max, nästan och kan konstatera att de ursprungliga 147 möjliga bilder som skulle få plats, nu sprang i väg till bortåt 270. Nästan dubbelt upp alltså. Hade tagit 260 bilder med ungefär 7 kvar att ta, vilket troligen hade räckt till 10-15 bilder till beroende på.

Efter ett långsamt varv i parken var det dags att gå hem och värma sig med lite mat och mera kaffe. För mig i alla fall. Fredrik skjutsade hem Daniel och åkte sedan hem till Margozata och katterna (via bolaget tydligen). Nu återstår att framkalla bilderna ordentligt i Lightroom (för mig och Daniel) eller i Photoshop (eller Elements) då Fredrik ännu inte börjat med Lightroom. ”Ni har kommit mycket längre än jag nu både med utrustning och tillbehör,” säger han som äger fler kameror än en fotobutik  Men han har å andra sidan kunskaper som vi andra saknar och dem kan man inte ta ifrån honom.

Jag lägger upp några av bilderna här så ni får se vad vi haft för oss. Jag hoppas vi kan fortsätta att träffas och ta bilder och att Emeli får lust att följa med en annan gång. Vi saknade henne, som sagt och ju fler desto roligare.

Inga getter i ärlighetens namn, men däremot såg vi några rådjur här förelden när vi tog en sväng ut på Segerstadsnäset för att se om vi såg något värt att fotografera jag och Daniel. Dock skulle vi se något som vi inte sett tidigare, på en plats som vi ändå passerar då och då… Vid Lillerud hade man ställt ut nya varningsskyltar, temporära sådana och det var nu ingen varning för älg eller rådjur eller något sådant, utan för vildsvin!

Vildsvin i Lillerud. Ja tanken kanske är svindlande, men icke desto mindre sann. Se mitt bildbevis. Tyvärr såg vi inga levande sådana i närheten, men tydligen måste någon gjort det eftersom varningarna hade dykt upp. När vi passerade fredagen efter, dvs igår, fanns inga skyltar kvar så vi får anta att de vandrat vidare till nya, spännande trakter. Sådana svin!

Segerstad bjöd på solsken och blå himmel i alla fall och på fältet mellan vägen och Dybottnen stod ett par rådjur och betade. Vi stannade och tog några bilder, men även jag, med 300 mm och fullformat, hade lite svårt att få till det. 600 mm hade nog inte varit fel, om man bortser från en prislapp motsvarande 75 000 kr… Visserligen har pundet störtdykt under tio kronor nu, så att handla från Grays är billigare än någonsin. Ett 50 mm och en Speedlight 700 kanske, plus ett 77 mm polfilter? Nej, det räcker nu. Spara är nog ordet, det kan behövas till annat även om det är väldigt roligt med foto just nu.

Segerstads kyrka påminner en smula om den i Nor, men det finns skillnader. Den låg vackert i solens sken och jag var tvungen att stanna och ta ett par bilder när vi ändå var där ute. Jag har ett projekt åt mig och Daniel, där det handlar om att ta bilder på alla kyrkor i Värmland. Inte ett helt fel projekt, men det är nog några mils åkande att finna dem alla. Det finns fantastiskt många vackra kyrkor, exempel vis Alsters kyrka och Kila kyrka för att inte tala om den i Torsby. Men det är en senare fråga. Projekt är bra att ha, även om man skulle haft ett par vantar också.

Jag har också ett eget litet fågelprojekt, men det är en helt annan historia och där står jag mig slätt utan åtminstone 400 mm tele och en TC-20E III. Lekte med tanken att ha 400, 500 och 600 plus telekonvertern för att med mina 300 mm som max på zoomobjektivet kunna täcka brännvidder av 300, 400, 500, 600, 800, 1000 och 1200 mm. Någon som har 200 000 kr att ge mig? Nej, precis, dessutom vet jag exakt vad jag skulle gör med dem om jag hade dem, pengarna alltså och det blir inga leksaker till mig av dem. Finns någon annan som ska ha dem. En V75 som ger mer än 45 kr är väl att önska, men som Morsmor Elvina brukade säga till Inez, önska i den ena handen och skit i den andra så får du se vilken du får mest i.

Ska rota fram mitt analoga 800 mm och se vad jag kan göra med en T-ring också, när nu det blir…

Tjo!

En efter en trattar de butiker jag och Daniel gärna besöker när vi är i London omkull och försvinner. Först ut var fotokedjan Jacobs som gick i konkurs i höstas och där vi kikat och handlat så sent som förra gången vi var där. Att vi inte var i London förra året kan därmed vara en anledning till konkursen – eller inte.

Nästa ställe låg mitt emot på samma gata, New Oxford Street, och hette Jessops. De gick i konkurs härom veckan och där har jag köpt fotofilter, rengöringsartiklar och Daniels monopod och mitt lilla stativ (båda Manfrotto). Vi var ju som sagt var inte där förra året och har väl därmed bidragit till förfallet kan jag tro.

Nästa offer för det som allmänt kallas High Street-döden är HMV. Ja ni vet, med hunden och trattgramofonen: His Masters Voice. Hur många av mina CD-skivor och DVD-filmer är inte köpta där inne (och VHS-filmer före det)? Jag går alltid dit och kollar efter nya utgåvor i de serier jag samlat på från Johann Strauss d.y. samlade utgåva till pappa Strauss dito (är bara några få skivor kvar i den serien nu). Ja visst, kan shoppa på CD-On också och det är väl kanske Internethandeln som dödar butikerna. Men HMV har, eller hade, en stor webbshop också, så jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag var dum i huvudet nog att gå därifrån 40 minuter innan Sir David Attenborough skulle signera sin nya DVD-Box med naturprogram. Min idol. Ja, jag vet, jag måste varit från vettet som gick på puben i stället. Kanske fattade jag inte riktigt att jag faktiskt missade något, på samma sätt som jag inte riktigt fattar hur i afsdafsd en så stor kedja kan gå omkull bara nåt år efter en redovisad rekordvinst. Elaka tungor säger att de som drev Jessops slutade och började på HMV… sedan gick Jessops omkull och nu HMV. Taskig ledning. Ja, det kan jag ju i och för sig tro på.

Jag tror de får ringa en elektriker som får komma och byta ut den dåliga ledningen till en som fungerar och som inte kortsluter hela verksamheten.

Nå Grays of Westminster är inte High Street Vendor. De ligger långt från High Street på en bakgata i Pimlico dit man får traska en bra stund från Victoria Station. De går inte i konkurs och det finns anledningar. Nej, inte för att jag handlar där som en galning, men för att deras butik bara är 1% (om ens det) i yta jämförst med exempelvis HMV. Min lägenhet är större. Det är som att göra affärer i köket och ha kamerautställningen i badrummet. Men den service de erbjuder gör att man inte går någon annanstans ens om man bor i Sverige, långt som sjutton från nr 40 Churton Street, London SW1V 2LP… och med kunder som hertiginnan av York, Mike Maloney OBE – och mig – så ligger man tryggt kvar på den adressen.

Nå, vad är det som konkar här näst då som vi gärna handlar på… ? Foyle’s… Waterstones… Fortum & Mason? Knappast, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag uppdaterade min andra blogg, resebloggen på Londoninfo.Se och passade på att byta tema på den. Min vana trogen kollade jag hur det såg ut i Internet Explorer och det visade sig att det såg inte ut alls. Den var tom. Så tydligt är att nåt var fel. Eftersom jag använder samma tema för båda bloggarna kollade jag även denna och det gick inte att se den heller. Så jag fick kolla vad som var fel och kom fram till följande:

Det visar sig att IE inte kan tolka instruktionen att använda teckensnittet Helvetica och om man tar bort detta i styles.css så går det hur bra som helst. Är det inte roligt så säg?

Snacka om dum webbläsare.