Så kom dagen vi väntat på sedan DHL efter tre veckor lyckades leverera min nya kamera. En dag då Fotoklubben Jans Nikonvänner skulle träffas och prata foto och gå ut och praktisera detta på någon bra plats. Fredrik kom såklart, han var ju den som tog initiativet till det hela och naturligtvis kom även Daniel. Vi saknade Emeli dock, som vi väldigt gärna hade sett som en del av vårt lilla projekt, men hon hade annat för sig får vi tro.

Kaffe med kaka (Fredrik bjöd) inledde det hela och vi inmundigade detsamma medan vi skruvade lite på kamerorna och tittade vad var och en hade i bagaget. Fredrik har en riktigt gammal Nikon D1x som faktiskt inte är en fullformatskamera som man kan tro, men som för den delen inte är nåt att fnysa åt eftersom den producerar fantastiskt fina bilder. Den tar inga bilder, det gör ingen kamera, det är det fotografen själv som får göra.

Jag fick prova ett 20mm objektiv som hade en enorm vidvinkel och efter att rotat lite bland inställningarna, fick jag min kamera att acceptera att jag ställde in bländare med den manuella ringen. Det var ganska roligt att fotografera med det och det blev några skarpa bilder också.

När kaffet var urdrucket var det dags för den praktiska delen av träffen och vi tog våra kameror med oss ut till den frusna Stadsträdgården. Här blommade inget, men det fanns gott om motiv ändå från frusna löv, is och en och annan hund. Jag pressade mitt minneskort till max, nästan och kan konstatera att de ursprungliga 147 möjliga bilder som skulle få plats, nu sprang i väg till bortåt 270. Nästan dubbelt upp alltså. Hade tagit 260 bilder med ungefär 7 kvar att ta, vilket troligen hade räckt till 10-15 bilder till beroende på.

Efter ett långsamt varv i parken var det dags att gå hem och värma sig med lite mat och mera kaffe. För mig i alla fall. Fredrik skjutsade hem Daniel och åkte sedan hem till Margozata och katterna (via bolaget tydligen). Nu återstår att framkalla bilderna ordentligt i Lightroom (för mig och Daniel) eller i Photoshop (eller Elements) då Fredrik ännu inte börjat med Lightroom. ”Ni har kommit mycket längre än jag nu både med utrustning och tillbehör,” säger han som äger fler kameror än en fotobutik  Men han har å andra sidan kunskaper som vi andra saknar och dem kan man inte ta ifrån honom.

Jag lägger upp några av bilderna här så ni får se vad vi haft för oss. Jag hoppas vi kan fortsätta att träffas och ta bilder och att Emeli får lust att följa med en annan gång. Vi saknade henne, som sagt och ju fler desto roligare.