Dagen började trivsamt med att Daniel bjöd på kaffe i Stadsträdgården. Det var inte så väldigt varmt, egentligen, men om man satt direkt i solen och den inte var i moln gick det faktiskt att njuta en stund. Kaffe är ju aldrig fel oavsett. Igår hade jag både ätit frukost och gått en promenad på 7,5 kilometer och haft en stund att slappna av på innan det blev elvakaffe. Eftersom jag jobbade till över halv tolv i natt så hade jag ingen lust att gå upp klockan åtta idag dock…

Vi var en sväng till Jula också, för han ville ditt och kolla saker. Inte mig emot för jag skulle ändå ut till Plantagen. I och för sig i varsin riktning, men om man ändå ska ut så ska man och då kan man göra båda samtidigt. På Jula hittade jag dessutom en bra vattenkanna att ha på balkongen och en vattenspruta som säkert är bra till alla mina blommor. På plantagen köpte jag dessutom att lass blommor så att jag kunde få fint på balkongen.

Väl hemma var det bara att ta fram dammsugaren och göra fint. Så nu har jag såväl dammsugit överallt som torkat alla golv. Det blev jättefint tycker jag. Balkongen fick sig en extra putsning så att den skulle vara fin nu när det går att sitta därute och fika om man vill. Alla blommorna fick plats i blombänken och jag blev riktigt nöjd. Det är alltid så trevligt så här års när man kan börja göra i ordning därute. Det är ju trots allt som ett extra rum. Katterna gillar ju att sitta där ute och gotta sig, men kanske de blir sura nu när de inte kan sitta på blombänken. Jo, Lilly kan, men knappast tjocka Nemi.

I helgen tappade jag nåt kilo också på vägen till mitt ultimata mål. Nån gång kommer jag dit, det vet jag. Sakta och säkert är bättre än hastigt och sedan gå upp igen. Har ändå lagt på mig över julen och kanske något ytterligare fram till Påsk. Men, det ska vara värt att leva också och då får det ju slinka med nåt gottigt också.

Så nu tar jag mig kaffe och tar det lugnt medan Nemi sitter nedanför mig och pratar med en väldigt strid ström av Mjau och Mjäk. Inte för att jag vet vad hon vill, men det är gulligt. Lilly lade sig i sängen i stället och håller som bäst på att putsa sig och bli vacker. Båda två fick godis när jag var klar med städningen, så som de är vana att få, Så jag tror mest att hon vill ha lite uppmärksamhet.

Jag träffade katten Keiko härom dagen också när jag var till Jimmy och Emeli på förmiddagskaffe. Det var i söndags. MJAU sa hon och sprang emot mig och gav mig stryk. Det var ingen fråga om att hälsa där inte, eller så var det precis så hon menade. Kom in och få lite klös innan kaffet! Loke sprang omkring med sin gåvagn och det är bara en tidsfråga innan han springer av sig själv. Helt klart har han balans nog för det. Det var trevligt att ta en fika så där på söndagskröken. Det är för sällan bara.

Jimmy visade mig sin nya server och hur Windows 8 fungerar. Så nu är jag sugen på att byta hemma, både server och operativ, men även hårdvaran i min vanliga dator. Får passa på om det blir något bra erbjudande på Komplett.

Ack ja. Vi får se hur det blir.

Nu har det varit hyfsat väder några dagar, även om det blåser kallt och är man inte mitt i solen så känns det inte speciellt skönt. Det är ett tag kvar till dess det är lika varmt som de bästa dagarna när jag var i London, men kanske är vi på väg dit.

Det verkar som om våren bara blir senare och senare. Snö i april känns inte som en bra idé, men det hade ju även kommit lite i London bara en kort tid före resan. Problemet är att folk vill ha vår. Nu. Men vad man vill är inte vad man får, oftast.

En sak är ändå säker och det är att promenadsäsongen är här och det är dags för mig att få några mil innanför västen innan det är dags för nästa resa till London. Det är alltid bra att gå mycket innan och vänja sig vid att vara på benen långa stunder. Det är så när man semestrar i en storstad. Jag skulle till och med vilja påstå att det inte är semester att åka till London, men det är något annat än att gå här hemma och skrota.

Daniel och jag har idag i alla fall sett det tydligaste vårtecknet. Brevbäraren i kortbyxor. Nu var det visserligen Postiljohan och han använder väl det långt in på hösten eftersom han ligger som en rem på sin cykel hela dagarna. Men ändå. Nu återstår bara att invänta den svartvita flugsnapparen. Undrar om det räcker med 300 mm för att få en bild av den eller om jag behöver mer. Då blir det ingen bild för när objetiven går upp i 70-tusenkronorsklassen kan det kvitta.

Undrar om Lilly och Nemi är oroliga för att jag skall åka till London till veckan igen. De har varit mycket noga med att finnas på 30 cm avstånd från mig de senaste dagarna och för ovanlighetens skull så ligger båda och sover hos mig i sängen om natten. Helst skall en av dem (de turas om) sitta framför mig när jag är vid datorn också så att de är riktigt i vägen. Då ser jag dem och kan inte ignorera att de finns 🙂

Nåja, de behöver inte vara oroliga än på ett tag. Jag skall vara hemma hos dem ett tag till innan nästa resa. Vi kanske skrotar tanken på Wien eftersom bilen är lite osäker i gasen vid vissa tillfällen och då är det såklart tillbaka till London som gäller. Vi vill ju gärna träffa våra nya vänner Tracey och Giovanni igen.

Daniel har till och med börjat planera en ny picknick och det är väl självklart att vi skall bjuda dem denna gång som tack för resan till Windsor. Ni som inte vet vad jag pratar om får läsa min reseblogg, ni har länken här intill. Vi behöver ju inte köpa maten på det dyraste stället (om det nu är dyrast), men visst vore det lite extra kul med en picknickväska full i godis från Fortnum & Mason.

Största problemet med det är väl hur vi får hem den till Sveige igen efteråt, speciellt om det inte är plasttallrikar utan porslin… Glasen var av plast kunde vi läsa oss till. Daniel har mailat dem och frågat :D. Ja, vi är nog lite underliga vi båda när vi får idéer.

Idag kommer hela familjen Plutt från Herrhagen på middag. Daniel kommer också. Det skall bli trevligt. Jimmy och Emeli har ju hjälpt till att ta hand om katterna medan jag var borta och det ska bli väldigt roligt att se hur Loke har växt. Antar att han kommer ta över Keikos roll och jaga katterna en stund. Det kan de behöva. Vi träffade förresten katten Lucky i London och hon påminde väldigt mycket om Keiko, fast hon var lite mer kelsjuk och bet mig inte när jag klappade henne ;).

Jaja, jag får ta ett tag med dammtrasan och dammsugaren. I morgon skall jag göra vårfint också, det är ju förste maj på onsdag. Jag är ledig! Det har fungerat ovanligt bra med lediga dagar utan att ens anstränga sig sedan jag fick mitt nya schema. Efter midsommar (som jag också är ledig över helgen) har jag två veckors semester och det är väl då vi reser bort nånstans en sväng. Annars blir det två veckors kattmassage!

Jaha, det var Londonresan det. Då kan man återgå till det vanliga och skriva i denna bloggen i stället. För er som missat resan går det att läsa om den i min reseblogg. Länken finns bland övriga länkar här vid sidan av.

Katterna var glada över att jag kom hem och jag tackar Claes, Jimmy och Emeli för att de var snälla och tog hand om busorna medan jag var borta. De verkar ha mått gott under veckan för de såg inte direkt svältfödda ut någon av dem. Inte ens Lilly som gör det per automatik. Jag är övertygad om att de fått både mat och godis 🙂

Kom att tänka på att det är underligt hur vissa riktigt dåliga grejer kan visa sig vara det bästa som hänt. Som han som missade båten den där gången april 1912… tror han var glad att han inte var ombord när isbergen började på att dyka upp. Jag å andra sidan undrar hur min och Daniels resa hade sett ut om min nya kamera hade anlänt i god ordning den 21 december i stället för att inte dyka upp förrän en god bit in i januari. Om jag fått den efter 2-3 dagar så hade jag aldrig behövt fråga efter den och Tabitha på Grays of Westminster hade inte fört fråga vidare till sin Shipping Manager Ms Tracey Winskill…

Så jag skall alltså vara glad att DHL är det mest idiotiska fraktbolag som någonsin funnits och att de inte klarade av att leverera ett paket som bara tog 30 timmar på sig från London till Malmö. Men webben är full av berättelser om hur andra inte fått sina leveranser pga av att ingen varit hemma, trots att man inte varit utanför dörren på hela dagen. Eller företaget med 10 anställda om inte fick paket för att ingen var där och samtliga hade varit i tjänst – hela dagen, men ingen hade sett någon från DHL.

Men från och med nu kommer Tracey aldrig att anlita dem för paket till mig, utan hon tar i stället UPS som dessutom har en lokal agent här där jag själv kan hämta paketet om så är.

Från och med nu är vi dessutom bästa kompisar hon och Daniel och jag, hehe och det var det nog inte någon som hade räknat med när det drog ihop sig till leverans och Daniel var mer hysteriskt irriterad på DHL än vad jag själv var – eller Tracey som hade startat ett mindre krig med dem. Daniel hade definitivt inte räknat med att få följa med henne 42 våningar upp och ha utsikt över hela London (han som är höjdrädd), eller att han skulle äta gnu tillsammans med henne.

Men allt detta inträffade, så vi får väl säga: ”Tack, DHL, fortsätt så.”

Idag har jag för övrigt varit i Lejonets Kula, dvs  Västerås där de har sin depå. Fast jag var där å jobbets vägnar på studiebesök på Nya Filmstaden. Väldigt trevligt var det där må jag säga, men höjdpunkten på allting var parkeringsgaraget. Vad? Nej, fråga inte ens 🙂

Fråga nu är närmast: Ska jag ta mig mera kaffe?

Jag har insett att det inte är tillräckligt med passion i mitt liv. Så jag bestämde mig för att råda bot på saken genom att raskt inhandla inte en utan två exemplar av Passiflora caerulea. Den är en av mina favoritblommor, men mitt förra exemplar blev konstigt och vissnade bort för mig. Nu fanns de åter i handeln, om det är så att säsongen är här kanske och eftersom jag är medlem i Plantagens kundklubb fick jag ett extra bra pris.

Jag och Daniel har snott runt lite i sista minuten för att fixa sådant som jag behövde fixa innan vi reser till London, men nu tror jag att allt är klart. Skönt, så då innebär det att jag kan ta det lugnt resten av dagen – mer eller mindre i alla fall.

Mor var här på elvafika och Lennart kom strax efter tolv och fick det som var kvar. Nästa gång är fikat hos dem och då kanske det finns lite bilder att visa från resan.

Det jag framför allt skall göra idag är att gosa och schnoosa med katterna så att jag bygger upp ett förråd av pussar och kramar så jag står mig under veckan. Det gör jag inte ändå, men man kan ju försöka. De är ju trots allt med mig ändå i form av alla katthår som klänger sig fast i vartenda klädesplagg man har.

Glöm nu inte att jag kommer att skriva det mesta om resan i min RESEBLOGG. Ni har länken i vänsterspalten, så vill ni läsa om vad som händer och sker får ni kolla där.

Vi höres!