Nu har det varit hyfsat väder några dagar, även om det blåser kallt och är man inte mitt i solen så känns det inte speciellt skönt. Det är ett tag kvar till dess det är lika varmt som de bästa dagarna när jag var i London, men kanske är vi på väg dit.

Det verkar som om våren bara blir senare och senare. Snö i april känns inte som en bra idé, men det hade ju även kommit lite i London bara en kort tid före resan. Problemet är att folk vill ha vår. Nu. Men vad man vill är inte vad man får, oftast.

En sak är ändå säker och det är att promenadsäsongen är här och det är dags för mig att få några mil innanför västen innan det är dags för nästa resa till London. Det är alltid bra att gå mycket innan och vänja sig vid att vara på benen långa stunder. Det är så när man semestrar i en storstad. Jag skulle till och med vilja påstå att det inte är semester att åka till London, men det är något annat än att gå här hemma och skrota.

Daniel och jag har idag i alla fall sett det tydligaste vårtecknet. Brevbäraren i kortbyxor. Nu var det visserligen Postiljohan och han använder väl det långt in på hösten eftersom han ligger som en rem på sin cykel hela dagarna. Men ändå. Nu återstår bara att invänta den svartvita flugsnapparen. Undrar om det räcker med 300 mm för att få en bild av den eller om jag behöver mer. Då blir det ingen bild för när objetiven går upp i 70-tusenkronorsklassen kan det kvitta.