Jaha, det var Londonresan det. Då kan man återgå till det vanliga och skriva i denna bloggen i stället. För er som missat resan går det att läsa om den i min reseblogg. Länken finns bland övriga länkar här vid sidan av.

Katterna var glada över att jag kom hem och jag tackar Claes, Jimmy och Emeli för att de var snälla och tog hand om busorna medan jag var borta. De verkar ha mått gott under veckan för de såg inte direkt svältfödda ut någon av dem. Inte ens Lilly som gör det per automatik. Jag är övertygad om att de fått både mat och godis 🙂

Kom att tänka på att det är underligt hur vissa riktigt dåliga grejer kan visa sig vara det bästa som hänt. Som han som missade båten den där gången april 1912… tror han var glad att han inte var ombord när isbergen började på att dyka upp. Jag å andra sidan undrar hur min och Daniels resa hade sett ut om min nya kamera hade anlänt i god ordning den 21 december i stället för att inte dyka upp förrän en god bit in i januari. Om jag fått den efter 2-3 dagar så hade jag aldrig behövt fråga efter den och Tabitha på Grays of Westminster hade inte fört fråga vidare till sin Shipping Manager Ms Tracey Winskill…

Så jag skall alltså vara glad att DHL är det mest idiotiska fraktbolag som någonsin funnits och att de inte klarade av att leverera ett paket som bara tog 30 timmar på sig från London till Malmö. Men webben är full av berättelser om hur andra inte fått sina leveranser pga av att ingen varit hemma, trots att man inte varit utanför dörren på hela dagen. Eller företaget med 10 anställda om inte fick paket för att ingen var där och samtliga hade varit i tjänst – hela dagen, men ingen hade sett någon från DHL.

Men från och med nu kommer Tracey aldrig att anlita dem för paket till mig, utan hon tar i stället UPS som dessutom har en lokal agent här där jag själv kan hämta paketet om så är.

Från och med nu är vi dessutom bästa kompisar hon och Daniel och jag, hehe och det var det nog inte någon som hade räknat med när det drog ihop sig till leverans och Daniel var mer hysteriskt irriterad på DHL än vad jag själv var – eller Tracey som hade startat ett mindre krig med dem. Daniel hade definitivt inte räknat med att få följa med henne 42 våningar upp och ha utsikt över hela London (han som är höjdrädd), eller att han skulle äta gnu tillsammans med henne.

Men allt detta inträffade, så vi får väl säga: ”Tack, DHL, fortsätt så.”

Idag har jag för övrigt varit i Lejonets Kula, dvs  Västerås där de har sin depå. Fast jag var där å jobbets vägnar på studiebesök på Nya Filmstaden. Väldigt trevligt var det där må jag säga, men höjdpunkten på allting var parkeringsgaraget. Vad? Nej, fråga inte ens 🙂

Fråga nu är närmast: Ska jag ta mig mera kaffe?