Så var julen här. Ingen snö, såklart, så någon direkt julstämning finns inte. Elvakaffet blir julkaffe, annars är det inte mycket som påminner om att det är Julafton idag, om man bortser från gran och andra juldekorationer. Skinkan blev klar igår enligt traditionen, även om det var på ett hår när den nya digitala termometern jag fick av mor inte heller ville fungera, precis som den förra. Jag är inte ensam om dåliga erfarenheter på den fronten heller förstod jag på Facebook, men så kan det vara. Har en vanlig, analog termometer också. Däremot testade jag den andra digitala reservtermometern, som jag hade tänkt lämna tillbaka eftersom jag fick en i tidig julklapp och den visste tydligen hur man skulle mäta tempen. Så vid 71 tog jag ut skinkan och så fick det vara bra med det.

Tack vare det verkar allt blivit perfekt och jag fick min traditionsenliga skinkmacka med varm, eller i varje fall ljummen skinka i går kväll. Hade gjort en liten kaviarlåda också, men ”liten” var nog fel ord för det märktes knappt att jag åt av den. Nåja, matlåda behövs även efter jul och jag jobbar från Annandagen fram till söndag, plus årets sista två dagar. Inleder det nya året med att vara ledig i fyra dagar dock och det är inte fel alls.

Katterna jag fått julgodis och de verkar må bra av att husse är hemma hos dem och kan klappa på dem så ofta det bara går. Det är inte mycket de behöver de där båda men mat och omtanke är väl på listan, strax efter godis ;). Motion får de genom att jaga varandra lite då och då. Lilly fick lite julskinka igår hon också och det verkar som om den blev godkänd. I dag får de vara ensamma en liten stund då jag är bortbjuden på julmiddag, men de lär väl sova en stund då kan jag tro, så att de har energi nog att busa  i natt.

Så var det med det. God Jul på er alla!

Ja, jag har kommit till den åldern där jag inte minns längre, så huruvida september var ljuv eller inte kan jag inte säga. Men jag läste i en artikel i Värmlands Folkblad för en tid sedan att november uppenbarligen varit den sämsta nånsin och att vi då endast haft sju soltimmar. Under den perioden var det väl ungefär vad vi hade per dag när vi var i Edinburgh och London. Lite udda kanske, men trevligt.

Nu är november snart slut också och det är bara helgen kvar. Sedan är det december och söndagen nu är den Första Advent. Inte för att jag hinner med att fira det något värst eftersom jag arbetar hela helgen, men så är det i alla fall. Sedan avlöser saker varandra med Lucia och så blir det väl Jul kan jag tro. Snö kanske kommer, eller så gör det inte det. Varje år är ett lotteri och jag som gärna har snö på vintern brukar bli besviken. Om det i alla fall är snö på Jul blir jag glad.

Hörde av andra att det var dags att skrapa bilrutorna också, men det slapp jag när jag var ute igår. Får väl se vad som händer framöver när man skall ta fram den och åka på shoppingtur, eller om det är fredagsfika som gäller. Idag behöver jag inte ut, för gästerna kommer hit i stället och sedan skall jag, som  sagt, till jobbet. Hade inga ljus hemma heller, så det går inte att tjuvstarta på adventsfirandet. Fick bli ett rött ljus i lyktan på bordet i stället, men det går säkert lika bra.

Med december kommer julbord och nästa vecka är det dags för vårt årliga på jobbet. Tror det blir ganska lagom och jag skall inte gå på mer än ett sådant, om inte jag och Daniel tar en tur till IKEA som vi brukar. Här handlar det mest om han har tid, då han också jobbar nuförtiden. Men, det är en senare fråga. De har börjat i alla fall och visst vore det trevligt med den traditionen också eftersom vi varit där två år tidigare.

Så, nu är kaffet klart och det är dags att invänta mor och Daniel. Lennart hade visst jobb att göra idag så han kommer inte med tyvärr. Man kan inte få allt, har jag lärt mig, men det blir nog trevligt som det blir ändå. Vi får höras vidare i vintermörkret.

Ja, i alla fall mina. Idag har jag spenderat en bra slant på nya kläder. Tycker att jag kan göra det efter 10 kilon borttagna. 4 par nya byxor, en ny skjorta och en kofta att ersätta min 30 år gamla favorit i vinrött. Dressman är bra och Daniel var med som smakråd. Själv köpte han en väst att ha när vi går till Savoy för vår Bramble.

En dag kvar nu och det blir att göra det sista och lägga ner allt i resväskan. Jag har tvättat i morse och hämtat ut alla biljetter, recept på allergimedicin och som sagt köpt kläder. Vi fixade några gåvor till gänget i London också. Behövs med tanke på allt vi fick härom dagen.

Så resten av kvällen ska jag ta det lugnt och slappna av. Ska bli skönt med lite ledighet och London är alltid kul. Får se hur vi har det med uppkoppling till Internet så att jag kan skriva i resebloggen. Håll tummarna.

Ja, nu har hon slagit till igen och de som hänger med i svängarna förstår att jag menar Tracey. Jag har svårt att uppfatta små fingervisningar och sådant, men nu förstår jag varför Daniel varit intresserad av vad jag haft för mig under veckan, hur jag jobbat och om jag haft någon ledig eftermiddag. Till följd av att mor inte var hemma i fredags och bjöd på kaffe, bestämde Daniel att jag skulle komma till honom. Punkt. Så det gjorde jag. När han bett mig sitta ner och ställt kannan på bordet, gjorde han en magisk gest och ryckte undan fårfällen som legat på något stort på golvet. Det var ett paket. En gigantisk låda, som hade levererats till Daniels granne i början av veckan då han inte var hemma. Avsändaradressen var 40 Churton Street, London och det är där hon jobbar, baronessan.

Så, Daniel hade fått hålla sig i flera dagar från att öppna låda och se vad som var i och jag säger då det. Den far full i mindre paket, 90% av dem med mitt namn på. Tack och lov fanns det lite till Daniel också, men förvisso är det snart min födelsedag så det är väl jag som skall ha paketen (även om jag inte skall ha några paket!). Ja, jösses säger jag bara. Present efter present radades upp på bordet i takt med att jag öppnade paketen, den ena mer spektakulär än föregående. Presenter från Sydafrika och Turkiet och även från Belgien om jag fattade rätt. Något var nog även från Förenade Kungadömet. Jag ställde upp allting på vardagsrumsbordet hemma.

Ja, ni ser själv. Det är inte dåligt med presenter och detta är bara min andel. Vad vi skall köpa med oss till henne, Grant och Gino är en annan femma. Något svenskt borde det bli. Svensk öl till Gino, svensk whisky till Tracey och nåt annat typiskt svenskt till Grant som kanske inte dricker så mycket (tror jag). Ingen dalahäst i alla fall, haha. Nej, vi får göra en expedition i början av veckan, för på fredag åker vi. Som ni vet byter jag blogg då, men jag kan inte garantera att det blir så mycket skrivet de första dagarna då jag inte har en aning om vad som händer eller om vi har en uppkoppling till Internet att tillgå.

Den som lever får se heter det och det är så det får bli. Om jag hade fyllt 50 den här gången hade jag kanske inte sagt så mycket, men det är ett tag kvar till dess. Mad Bishop and Bear… Mad Baroness of Hornchurch. Om jag öppnar en pub i London någon gång så skall jag döpa den till det sistnämnda då det första redan är en pub. På Paddington Station för övrigt (Fuller’s) och vi äter frukost där om vi kan vi åtminstone ett tillfälle under våra resor.

Nej, vi hörs!

I söndags natt när jag och min arbetskamrat Anders gick hem från jobbet fick vi en liten överraskning. I korsningen Fredsgatan/Drottninggatan stod en räv och betraktade oss. Den var inte rädd heller utan strosade fram till cykelställen vid McDonalds och sedan över gatan och bort till den lilla parkeringen vid kommunen. Sedan vet vi inte vart den gick. Lite underligt är det ju att se ett vilt djur mitt inne i stan och jag vet inte om den hittade tillbaka till skogen där den rimligen borde ha sin lya heller. Egentligen borde jag väl kontaktat någon om det, men det är så dags två dagar senare.

Om jag ser den i natt igen när jag slutar, då får jag nog ta tag i det. Ack ja, jag har knappt sett någon allt ens i skogen och så möter jag en på vägen hem. Det var i alla fall ingen skabbräv för den var fin i pälsen och hade en riktigt vacker yvig svans och jag tror inte att den var speciellt liten heller. Ung, kanske, men inte liten. Det som var mest oroväckande var att den verkade så tam och det måste innebära att den är van vid människor och med alla idioter som rantar runt på stan så vill inte jag att den stöter på någon av dem. Det räcker med oss förnuftiga personer.

Jaja. Hösten är här nu i alla fall och det är skönt. Jag gillar lite mörka kvällar när man kan mysa och ha det skönt (om man nu inte råkar jobba). Det är inte många veckor kvar innan det är dags att resa till London igen förvisso och det är också bra. Att ha något att se fram emot är aldrig fel. Jag antar att Tracey längtar efter att få träffa oss igen och det är ju ömsesidigt. Hon har visst en massa planer och vi får väl se vad dessa innebär. I alla fall skall hon ta hand om oss i fyra dagar innan vi har ett hotell att checka in på. När jag ändrade bokningen så sade hon bestämt ifrån att inte ändra hotellet i så fall. Det skulle hon fixa.

Så ett ljus i höstmörkret finns det alltså, även om jag aldrig haft något emot att det är mörkt. Fast då är jag kanske en sådan som hellre myser till det med en bok eller sitter framför datorn och skriver eller möjligen spelar lite. Jag har en tredjedel skrivet av min fjärde bok i serien och sedan är det bara den femte och sista kvar. Borde gå att avsluta innan Sportlovet 2015.

Nej, dags att byta om och trava till jobbet. Det regnar inte i alla fall och det är ju tacksamt när man måste gå ut. Vi hörs vidare.