Så blev det Advent och jag mitt första ljus har tänt, eller nåt. På något sätt känns det inte som vanligt, men det kan ha att göra med Covid som fortfarande härjar kring knutarna och som troligen kommer att göra det en god tid framöver. Låt oss se vad som händer, men jag tror inte att världen blir sig lik igen och vi behöver ett par år att på något sätt komma i kapp. Det hjälper inte att Trump förlorade valet så som jag hade hoppats på och det hjälper inte att det tagits fram vaccin nu. Världen behöver något mer.

Filmstaden har fått stänga igen och ekonomin i år har fått en ordentlig törn. Jag har inte fått chansen att tjäna på långa vägar lika mycket som jag brukar och framför allt borde och alla investeringar och sparplaner har kommit på skam. Vi vet inte ens om vi kan öppna som planerat på Juldagen. Regeringen har avgörandet där och jag tvivlar. Visserligen skall jag väl tacka ja till lite extra ledigt, men det tar styggt i plånboken.

Katterna är säkert tacksamma över att pappa är hemma mer, men så är alla katter opportunister. De tar vad de får om det är positivt för dem, men jag älskar dem så klart. Esther är fortfarande blyg, men hon verkar trivas och det är det viktigaste. Själv har jag precis lyckats avsluta den andra boken i min nya serie och jag skall ta några dagar i anspråk att skingra tankarna lite innan jag ger mig på nästa del.

Så, jag har i alla fall att göra om jag blir tvungen att vänta till nästa år innan jag får jobba igen.