Jag tror att det var tur att jag och Daniel bestämde oss redan innan resan till London, att vi inte skulle ta en tur till Wien i sommar. För det första hade jag inte fått ordning på det jag behövde i bilväg och den var fortfarande obesiktad, med väntande fellista i kölvattnet. Planen hade annars varit att boka hotell för några nätter i Wien, så att vi visste att vi hade rum och sedan ta resten spontant där det fanns något gasthaus med lediga sängar. Ack ja, Wien ligger kvar om två år också. I alla fall är det vad vi räknar med. Bilen gick igenom utan anmärkning, så det var ju glädjande. Någon dag senare hördes dock ett skrammel i motorutrymmet som behövde undersökas.

Problemet med den saken är att det sällan finns plats på verkstäder så här års. Folk har panik innan semestrarna och bilverkstäderna vill också ha lite semester och kanske inte har full styrka till sitt förfogande. Så, även om jag nu vet vad som är fel (nån pump med mera som var löst och behöver bytas), så får jag vackert vänta på att det blir gjort. Bilen står där den står och jag får vänja mig vid att inte ha den på parkeringen, lätt tillgänglig. Det är något som gör att min egen semester, som började igår, inte riktigt bli som jag hade planerat. Turen till Stockholm, lär inte bli av och inte den till västkusten heller. Sedan är det massor av saker som jag hade tänkt göra som kräver någon form av transport.

Nåja, jag får gå, i alla fall dit det funkar och promenera har jag inget emot då jag ändå gör det 7,5 km minst två gånger i veckan (förra gick jag tre). Kilona rasar och det är ju också positivt, då jag tänkte komma form lagom till min födelsedag. 9 kg än så länge, men mer skall det bli.

Vi får se vad som händer nu när jag även får en del andra promenader att ta mig an.