Egentligen gör jag nog inte det, men nu är det gjort och det blev nog bra. Flytta runt på saker hör inte till vardagen och är rubriken till trots inte min favoritsysselsättning och hade det inte varit för att studion blev större än jag förväntat mig, så hade jag låtit bli. Det som var bibliotek/gästrum är nu bibliotek/studio och om jag till äventyrs får nattgäster (har inte haft det sedan Sundsvall brann) så finns soffan eller tältsängen att tillgå. Gästsängen skall åter upp på vinden – där det skall städas. Allt man gör får effekter längre fram. Suck.

Måste dock tillstå att det verkar bli bra att ha studion där sängen stod. Där är den inte i vägen och den kan stå framme hela tiden (vilket inte heller var meningen från början). Ack ja, man får väl inte vara sämre än att man ändrar sig. Mest synd är det dock om Nemi som nu inte har sitt favoritgömställe kvar och för att göra saken värre fick jag flytta lådan som stod under gästsängen till under min egen så där får hon nog inte heller plats längre. Stackars lilla katt. Vart ska hon nu gömma sig när jag dammsuger?

Dammsuga blev dock lättare att göra också i och med omflyttningen, så jag ska nog vara nöjd jag… punkt.

Noterade för övrigt att en sådan, hm, komplicerad (?) person som jag lägger märke till saker som andra inte ens skulle bry sig om även om det marscherade upp och dansade framför dem. Såg i The Times att Jeffrey Boswall gått bort och fick genast gamla goda minnen tillbaka. ”Vem fan är Jeffrey Boswall” kan jag höra er alla säga därute, men det skall jag tala om för er nu. Han var ornitolog och naturfilmare och prodcerade en mängd TV-program för bl a BBC i ämnet. Dessutom hade han ansvaret för avsnittet om ornitologi i Encyclopedia Britannica i mer än 25 år. Men det som jag känner honom för är samarbetet med Sture Palmér och Sveriges Radio som resulterade i en LP-samling på 14 skivor med alla Europas fåglars läten och som jag har i min ägo (den är jag stolt över).

Det tog mig lång tid att få pengar (på den tiden) att köpa denna samling, volym för volym, men slutligen hade jag den komplett. Det är antagligen min biologiärare i årskurs 7 som är orsaken till detta, Lars Erik Kaskija (stavades det så?), som hade denna samling och som tog med mig och några klass/skolkamrater ut på fågelskådning lite då och då under vårterminen. På hösten fick vi en ny lärare för Lars hade inte behörighet och då fick han ju inte vara kvar. Synd för han hade klassens uppmärksamhet och var dessutom oerhört kunnig. Jag minns inte ens namnet på efterträdaren eller något specifikt som han (tror jag det var i alla fall) lärde ut. Nej, inte ens vem vi hade i nian minns jag, bara Lars från hela högstadiets biologikurs. Lite märkligt kanske, men vad säger att en lärare som är behörig är en bra lärare? Inget alls, skulle jag påstå.

Nå, Jeffrey Boswall, frid över hans minne, är för alltid förknippad med Lars, Dybottnen och de övriga fågelskådarna i gänget och det finns ingen som överträffar hans sätt att läsa de latinska namnen på fåglarna som finns på skivorna… Gavia arctica (sagt med fantastiskt torr, brittisk accent). Det ni.

Nu ska jag dra ut till Biltema och se om jag kan fixa nåt så att jag får ström till studion. Vi hörs längre fram.