Dammsugaren gjorde i alla fall inte det – igen. Förra gången släpade jag hem den till mor och Lennart för en koll och då, ja då startade den direkt när Lennart pluggade in den i väggen. Den här gången vet jag inte om det är så enkelt för jag testade allt utom att hoppa på den (antagligen var det detta som behövdes) och sedan tog jag Daniel med mig och köpte en ny!

Årets första oförutsedda utgift gick alltså till en ny dammsugare av märket Siemens och som enligt min gamle vän Kimmo på Elgiganten var ett alldeles utmärkt val. Bra sugkraft, design, hjulplacering med mera. Dessutom gick filtret utmärkt att köra i tvättmaskinen vid 30 grader och kunde med fördel rengöras med samma intervall som man bytte påse. På så sätt förlängde man livet på filtret med ungefär 3 år jämfört med 1 år. Min gamla sugare var inte purfärsk, den kom ursprungligen från mormor som haft den före mig och som inte hade behov av den på hemmet där hon tillbragte sin sista tid. Så, jag skall höra med Lennart om han kan ta en titt och kanske fixa den gamla i alla fall så kan Daniel ärva den av mig, för hans gamla är inte i gott skick kan man säga och han har inte råd med en ny. Så, snäll som jag är ger jag honom chansen att ta den om det går att få igång den. Tills den lägger av helt och han också måste skaffa en ny.

Skulle jobba idag också, men det är ju roligt så det hade jag inga problem med. Jobbet hade dock vissa problem med mig, eller i alla fall med det faktum att jag inte mådde så bra när jag äntligen kom dit och avslutade det hela med att, ja ni behöver inte läsa längre om ni inte vill… spy ner uniformen. Så det var bara att gå hem igen. Har antagligen lyckas ge mig en liten matförgiftning. Allt stämmer i tid och symptom. Blev dålig kort efter att jag ätit och resten är historia. Nu mår jag om inte hundra, så i alla fall åttiofem. Räknar med att kunna gå på Ledningsgruppsmötet i morgon i alla fall.

Igår skaffade jag mig julklapp nummer två från Mor och Lennart, tack så mycket. En juicemaskin av märket Philips. Den tar allt från hela äpplen till jordgubbar om jag förstod rätt. Det var en DVD med som man kan titta på i stället för en film nån kväll :). Så nästa gång jag blandar en Screwdriver kan jag ha färskpressad apelsinjuice till den.

Idag kom den tredje och sista julklappen och resten av pengarna skall jag spara till en regnig dag, eller en digital mixer till studion. Detta sista var ismaskinen som jag ville ha till baren, så nu är den komplett vad tillbehör anbelangar, förutom en strainer och en moddlare… och en iskross :). Den var stor och tung. DET hade jag inte räknat med, så nu är frågan hur jag skall få plats med den. I-landsproblem som jag sa till Daniel tidigare idag när vi talade om just detta.

Två saker återstår att fixa med själva bardisken och det ena är nya dörrar och det kommer så småningom. Det andra är en plexiglasskiva att lägga ovanpå och ha alla mina fina ölunderlägg under så att de kan ses utan att riskera bli förstörda. Sedan kan jag lägga barmattan från Fuller’s ovanpå och jag tror det blir hur bra som helst. Jag informerar vidare i ärendet för intresserade läsare.

1981 reste jag med min Far och hans sambo Gun genom ett regnigt Europa till Österrikes huvudstad, Wien. Vi for via Gedser i Danmark till Travemünde i (Väst)Tyskland med färja och sedan bilade vi vidare ner genom Hamburg, Hannover, Kassel, Bamberg, Bayreuth, Nürnberg och ner till Passau där vi korsade gränsen in i Österrike. Där kom vi först till Linz och sedan nådde vi målet för resan, Wien. Där var vi i två blåsiga dagar innan vi styrde kosan vidare till Salzkammergut och St. Wolfgang och därefter till Salzburg, Oberammergau och in i Schweiz för att åka på den schweiziska sidan av Bodensjön fram till Konstanz och den lilla ön Mainau.

På hemvägen passerade vi nära den franska gränsen och gjorde en snabb avstickare in i Strassbourg också innan vi åter befann oss på färjan mellan Travemünde och Gedser.

Jag fotograferade rulle efter rulle med min gamla kompaktkamera (hade inte systemkamare på den tiden, den kom lite senare) och jag köpte också en halv miljard officiella diabilder från de flesta ställen vi besökte. Summan idag är väl ungefär 300 bilder totalt, inklusive köpbilderna och hade resan gjorts förra sommaren hade det nog inte stoppat vid 3000, eller ja kanske, ungefär. Digitaltekniken tillåter ju att man tar på allt som rör sig utan att behöva bekymra sig om framkallningskostnader och annat. Att man sedan sitter ett par veckor i Lightroom och försöker reda ut alla bilder och vad de föreställer är en annan sak, liksom att rensa bort allt man tog i onödan eller som helt enkelt inte blev bra.

Gun tipsade mig om att jag borde skriva ner på ett block vad det är jag tar kort på så att jag kom ihåg det när bilderna var framkallade. Smart kvinna detta och tack vare henne hade jag full koll på läget när allt började dansa ner i brevlådan.

Jag har många gånger känt en önskan att göra om allt igen, i vuxen ålder och med en ny (läs digital) kamera i bagaget. Men skulle jag vara lika självsäker som Pappa i fråga om att köra bil hela vägen ner och att hitta och att köra i stora, okända städer och hitta någonstans att parkera och… Ja ni förstår mitt dilemma. Jo, varför inte? En bra kartbok, bensin i tanken och pengar i plånboken tillsammans med passet är väl allt som behövs förutom ett glatt humör och en positiv inställning. Nja, inte riktigt allt. Det behövs sällskap också och i många år var det väl Jimmy jag hade tänkt tvinga med mig. Den saken är väl inte lika lätt nu, det är knappt att man vet om han kan följa med till London igen frampå. Frågan är väl mer om han hade uppskattat det på samma sätt som jag, jag som gärna ser allt genom historiens ögon och som vet att här hände det, där bodde den bla bla bla bla…

Men Daniel är en i detta fall mycket lämpad reskamrat som lätt kan komplettera och fylla i luckorna när jag inte riktigt minns hur det var egentligen. Vem behöver Wiki när man har Danielopedia? Vi ska till London i april, men vad säger att vi inte kan skippa det i sommar och ta en sväng genom Europa i stället? Så länge bilen håller ihop ska det väl inte vara något problem. Får ta en snabbkurs i tyska kanske, även om man säkert klarar sig gott på engelskan eftersom vi ändå lyckades med detta för trettio år sedan.

Min tanke är dock att, kanske, inte helt följa samma hjulspår som vi gjorde i den knallgröna Saaben 1981, utan att hitta en egen väg, även om jag gärna vill se en del av de ställen vi besökte efter vägen också. Jag kollade kartan hastigt och konstaterade att vi var i Oberammergau, men varför vi inte åkte en liten bit till är en gåta. Vi fortsatte till Bregenz för att ta södra svängen kring Bodensjön, men vi var aldrig till Füssen som bara är en kort avstickare och där världens mest berömda Törnrosaslott ligger, Neuschwanstein. Så, min resa kommer ta oss dit.

Jag får aldrig upp Daniel i linbanan så Berchtesgaden är uteslutet, även om man passerar det på vägen också där det ligger, söder om Salzburg. Jag ska förtydliga mig: Vi kan och kommer att besöka Berchtesgaden, men att åka upp på bergstoppen till Hitlers Örnnäste är uteslutet. Berghof ör förvisso utplånad så att man inte skulle riskera att det blev en vallfärdsort för nynazister och annat löst folk, men man kan ändå (kunde i alla fall) åka upp till toppen med linbana. När vi ändå är inne på spåret lär vi även stanna till vid Bergen-Belsen, som ligger söder om Hamburg eftersom det också är på vägen och vi var där på besök 1981…

Nå vi får se. Jag har planterat tanken hos herr Lindberg. Hos mig har den varit allestädes närvarande i många år. Kanske får jag återse Johann Strauss i Wiens Stadsträdgård och se hur han förändras sedan jag var där senast. Nu är han förgylld och glänser i solens sken (om där är någon), medan han var gråsvart som en ”vanlig” staty på min tid. Så kan det gå 🙂

Underliga saker händer i mitt liv just nu. Efter att varit till mor på besök tillsammans med Daniel och efteråt på en längre shoppingtur, upptäcktes ett främmande element i min hemmiljö… Jag höll som bäst på att packa upp en del av det som införskaffats på IKEA och höll då till i vardagsrummet. Allt eftersom jag ställer saker på bordet inser jag att där finns något som inte funnits tidigare: en Aladdinask.

Hur den kommit det vet bara katterna och de kan inget berätta för mig, trots att de gör sitt bästa. Så om någon sitter inne med gåtans lösning är ni välkomna att berätta.

För övrigt kan jag också berätta att jag igår inköpte min en julklapp från Mor och Lennart på rea hos Elgiganten (glömde berätta det på kaffet idag). Det är en liten ministereo som jag kan ha i sovrummet för att lyssna på musik när jag ligger och läser (eller spelar spel på datorn och vill lyssna på annat än den musik som erbjuds där). En liten trevlig Hitachi som jag och Daniel redan spanat in före Jul och som nu, vilket vi båda kan intyga, var nedsatt med 500 kronor till strax under 2000-lappen.

Tack så mycket säger jag och den gör sig alldeles utmärkt i hyllan där jag ställde in den.

Då har vi vänt på bladen i almanackorna och konstaterat att vi lämnat 2012 till förmin för 2013.

Hos mig och katterna var det en mycket lugn och stilla Nyårsafton med endast tre gäster. Daniel dök upp och likaså gjorde Fredrik och Margozata. Jag hade fått önskemålet om en lugn och stilla sammankomst om detta var möjligt och även om det säkert varit skoj om vi varit fler och festat mer, så gillar jag ju själv att hålla lite låg profil festmässigt.

Det var drop in mellan sex o halv sju och därefter blev det en liten välkomstdrink.

• Tag ett champagneglas
• Häll i 2-3 cl hallonsaft
• Tillsätt 2 cl vodka
• Fyll upp med vitt vin (vanligt eller mousserande)
• Ploppa in några isbitar (eller frusna hallon) och servera

Det var gott, tyckte alla.

Middagen bestod av en liten toast i två varianter, en med skaldjur och en vegetarisk till vilken återstoden av det vita vinet (Hälge!) förbrukades och därefter ett val mellan stekt rostbiff eller quornfilé med sallad och klyftpotatis. Den som ville kunde hälla på lite Café de Parissås också. Till maten dracks en flaska Trapiche (mycket gott rött vin).

Under kvällens lopp blev det lite vindruvor, ost och kex och så småningom kaffe och glass. Mer att dricka fanns för de som ville ha – en hel bar full – och det dracks i alla fall lite grand. Vi tittade på bilder från London och lyssnade på musik medan det samtalades om allt möjligt. Vi hann med Grevinnan och Betjänten och fångade Tennyson på Skansen också innan året tog slut och bubblet kom fram.

Det var med andra ord en ganska lugn och trevlig tillställning.

Nyårsdagen kom och gick med Nyårsdagskonsert från Wien klockan 12.15 och Daniel var åter på plats och vi kunde ta lite kaffe. På em dök Herr Magnusson från Säffle upp och det dracks mera kaffe innan det var dags för mig att gå till jobbet.

Så hur var 2012? Jag kan väl lista de viktigaste händelserna utan att lägga någon vikt vid rangordningen dessa emellan:

1. Loke (och hans föräldrar)! Inte bara familjen Hellstrand-Persson upplevde en förändring av vardagen. Även jag och katterna fick ta del av den. 10 december 2012 blev han 1 år och hur det gick till vet man inte för det gick väldigt fort.
2. Katterna! De busar och gosar och gör min vardag trevlig. Det är tur att jag har dem.
3. Daniel! Vad vore tillvaron utan en god vän att dela dem med? Ingen aning och jag hoppas att jag inte behöver få reda på det heller.
4. Mamma! Fredagsfika nästan varje fredag under hela året är nog inte många som har tillsammans med sin mor, men den förmånen har jag minsann.
5. Lennart! Kaffe med mor är oftast även kaffe med Lennart. Han har också under året funnits till hands för diverse saker som jag behövt hjälp med, från bilen till mina två stora fina racklådor till musikrummet. Utan dem hade det inte blivit mycket musik av tror jag.
6. Maria! Kvinnan som fick mig att starta bloggen och till vilket jag hittat tillbaka att umgås med efter så många år. Det är tur att jag har dig också!
7. Musiken! Som mest har jag åstadkommit 24 verk under ett och samma år. Det var 1989 och från 2000-2011 blev det totalt 30 kompositioner. Från augusti 2012 när jag åter började skriva musik till den 31 december har jag klämt ur mig… 47 musikstycken. Dessutom har jag per Nyårsafton en verkkatalog på jämna 200 kompositioner av skilda slag och kvalitet.
8. London! Det blev inget av i år med en resa dit, men det är sådant som händer. Staden finns kvar och betyder fortfarande en massa för mig och snart är det dags att åka igen.
9. Jobbet! Äntligen fungerar det bra och jag har börjat trivas igen och tycka att det är roligt.
10. Bilen! Den gamla rasade ihop, mer eller  mindre, så det fick bli en nyare och finare. Den spinner som en katt och jag är väldigt nöjd med den. Nöjdare blir jag om jag får fixat backspegeln också, men det hinns.

Sådär!

Nu har jag ett oskrivet år framför mig igen och det är bara att fylla det med något och vi får väl se vad som dyker upp. En sak är redan klar dock och det är ett återbesök till London i april månad. Ni som läser bloggen lär väl vara bland de första som får veta om det händer något annat spännande fram igenom.

Vi hörs!

Så blev det Annandag Jul och alla lediga dagar har försvunnit. Bara en kvar innan det är dags att jobba 40 timmar på tre dagar – ungefär. Nå jag ska inte klaga, för jag har haft det bra även om det inte känns som om jag gjort nåt specifikt, utan mest slöat. Ack ja. Det kanske finns något som heter för mycket ledighet också.

Idag har jag i alla fall tagit hand om disken från igår och passat på att köra en tvättmaskin så att jag har rena kläder inför 2013. Jorden gick ju inte under, så det är bäst att se om sitt hus även på den punkten. Katterna har slöat hela dagen däremot. Helst i närheten av där jag har varit. Sällskapssjuka är de, även när de halvsover.

Middagen, det blev bara mat en gång idag, bestod av honungsglacerat revben med kokt potatis till. Hade tänkt äta kvällsmat på Janzon, korv och köttbullar, men jag har inte känt mig hungrig nog att dra igång micron. Har plundrat baren lite dock, på Campari nu när jag har en sodamaskin så att jag får sodavatten till. Se det blev några sådana och en James Bondrulle. Jag som hade lust på att spela nåt gammalt spel, men har inte kunnat bestämma mig för vilket och då går det ju som det gör.

Nåja, i morgon kommer Daniel hem. Synd att jag jobbar i flera dagar då för så får han sitta ensam hemma i alla fall. Men om tåget går som det ska är han hemma tidigt på kvällen. Mor och Lennart ska väl också hem i morgon kan jag tro och det är bäst för dem att de kör försiktigt. Har varit mycket olyckor att läsa om i tidningarna tycker jag.

Så var det med det. Hittade en ny adress för mig och Daniel att besöka om vi reser till Stockholm nån gång igen. Wallingatan 14 för att vara exakt. Nån butik som säljer kryddor och essencer och de har säkert något som jag kan använda i baren. Gummi exempelvis, som skall finnas i sockerlagen. Får ser hur det blir med det.

Nej nu måste jag hitta på nåt. Tempus fugit för hundra gubbar!