Saken är Oscar?

Nu har jag och Daniel slitit häcken av oss i några dagar för att få ordning på allt inför Oscar på söndag. Om det inte duger åt gästerna får de väl gå hem – vi orkar inte fixa mer än så. Jag har två dagar på jobbet att se fram emot nu så det som vi kommer på nu är försent. På söndag har jag tagit ledigt och vi får väl se om det var ett bra beslut eller inte. Förra året blev det inget alls eftersom jag jobbade och på sätt och vis var det skönt.

Mor kommer på kaffe om en stund, utan Lennart tydligen, men det går det också. Efter det är det dags att gå till jobbet. Nästa vecka är det sportlov också, så då blir det lite extra långa dagar de gånger jag jobbar då. Har i alla fall en ledig helg att se fram emot efter det så det ska nog gå bra. Verkar som om de flesta har valt att jobba fulla pass i stället för att dela upp dem som vi har möjlighet att göra om vi vill.

Katterna gör sitt bästa att ignorera att dammsugaren står framme i vardagsrummet ännu. Skall ta ett sista varv med den innan jag går sedan. Så länge den är tyst är den ta, då kan man till och med gå fram och nosa på den tydligen. Det är inte lätt att vara katt ibland skulle jag tro, men för det mesta har de nog så bra de bara kan ha det busarna.

I veckan har det ju varit skapligt väder också, men det har inte funnits tid till att åka ut och fotografera lite som vi hade funderingar på. Ovan nämnda förberedelser och lite annat har tagit all ledig tid. Vi får hoppas att våren kommer snart nu när vi i princip har avverkat de båda första månaderna av året.

Vi får väl se.

Tuppilaner från Amsterdam

Så var man äntligen ledig några dagar igen. Det känns att man jobbat 6 dagar av 7 och att det var massor att göra igår när det var Alla Hjärtans Dag. Men jag klagar inte för det känns alltid lite tungt sista dagen i en sådan period och det gör ju att man ser fram emot sin välförtjänta ledighet.

Så idag har jag unnat mig lite extra inför helgen av sådant jag gillar mest. Exempelvis en stor bukett tulpaner att ha på bordet i köket och i vardagsrummet. Närmare bestämt var det tre buketter eftersom det var ”tag 3 buketter för 100 kr” på Plantagen. Så jag valde tre olika färger och har nu satt ihop dessa till två buketter och placerat ut dem. På Plantagen köpte jag även en Hibiscus till Mor eftersom det var A H D igår som sagt och idag var det vårt vanliga fredagsfika hos henne.

Daniel följde med såklart och det blev, som vanligt, en trevlig förmiddag med kaffe, smörgåsar och allmänt tjôt om saker och ting. Efteråt gjorde vi en sväng till diverse ställen och shoppade, eller i alla fall tittade. Vi avslutade på Coop så att jag fick mig lite mat inför helgen också. Daniel hade huset fullt i mat påstod han, så han köpte bara lite mjölk. Kan inte påstå att jag vräkhandlade heller, men lite grand fick det bli i alla fall.

Hemma har det inte blivit så värst mycket i afton. Mat, såklart och just nu lite kvällsmål vid datorn tillsammans med dagens sista kaffeslurk.  Katterna har fått pussar och kramar och har säkert tröttnat på mig vid det här laget. Lilly har fått rumpesmisk också för att hon var i vägen idieligen när jag försökte rigga upp kamera och belysning för att ta bilder av tulpanerna. Jag tror att hon fattade vinken sista gången i alla fall för hon kom inte tillbaka på flera minuter.

Söt men stönig…

Teleskinmagraf!

Eller Jakten på det förbaskade kakreceptshe*****t. Ett drama i tre akter…

Jag är frisk. Ja, nu menar jag inte mentalt utan anspelar på att jag nyss trodde att jag fått februariflunsan. Den gick över och om det är till följd av överdosen med c-vitamin, eller om den bara inte riktigt fick fäste om mig, kan vi endast spekulera om. Men borta är den.

Så jag har gjort mina vanliga åtaganden idag när det är torsdag, vilket innefattar en fika med Daniel, en tur till Kliniken och en sväng till Coop. Eftersom det snöat en hel del och Daniel var, hmm, lätt frustrerad, över att han inte kunde följa med på rådjursfoto senast, föreslog jag att vi kunde ta en tur när jag var klar på Kliniken och innan vi åkte till Coop. Det tyckte han var bra, så vi gjorde samma runda som jag gjorde själv i söndags.

Vi såg rådjur på andra ställen än där jag såg dem och på ungefär samma ställe, så det varierade lite. Vid Lång fanns det några stycken efter vägen som gick att fotografera, precis som sist och Daniel hade såklart första tjing på dessa. På vägen dit hade vi även stannat till vid dammen i Edsvalla och tagit några bilder på snö, is och Norsälven.

En annan sak vi gjort på vägen var att kontrollera med en av flickorna på jobbet vad det var för kaka hon tyckte jag skulle bjuda på i helgen. Jag hade lovat dem det om de presterade ett bra resultat när siffrorna kom på måndagen och det hade de verkligen gjort. Så har jag lovat så har jag. Tyckte det var bäst att kolla innan vi kom fram till Coop så jag kunde köpa ev. råvaror som jag inte hade hemma.

Detta visade sig senare vara en djungel i fråga om recept. Hon ville ha en ”Mud Cake” och det finns 2000 olika varianter och vi handlade grejer för en eller möjligen två olika. Hemma hade jag nog grejer för att göra ett dussin varianter, men det var som sagt en djungel. Mer om det längre fram.

När rådjuren var fotograferade åkte vi så sakteliga hemåt via Vålberg, så jag ringde mor och sa ”till”. Inte hjälpte det, för där var det ingen hemma! Nu har jag i alla fall försökt 😉

På Coop var det lugnt och skönt och vi passade på att prata/handla lite av Inger i charken så att det finns pålägg inför morgondagens kaffe med Mor, Lennart och Daniel. Frukt behövdes inte fyllas på så mycket, för än finns det att göra juice på i kylskåpet. Så vi blev klara snabbt och jag dumpade av Daniel där på Orrholmsplan och styrde kosan hemåt för att göra den där kakan.

Det tog 40 minuter att besluta vilket recept jag skulle använda och inte ens då blev det enkelt. Jag valde att blanda två olika och fick därför gå ner och komplettera med lite mer 70%-ig choklad som det skulle vara i den (och på den). Därefter gick det att starta bakande och där har jag väl inget att anmärka på mer än att glasyren nog hade räckt till två kakor. Dessvärre kan jag ju inte testa den på kaffegästerna i morgon, men jag får väl det ultimata utlåtandet på lördag. Om de på jobbet är nöjda kan jag ju alltid göra en till att bjuda på när det blir Påskkaffe och ”tant” Kerstin är på besök. Går ju att baka och ta med till mor på Långfredagskaffet – eller nåt.

Ni som vill testa den innan kan ju alltid baka en själva och jag har gjort i ordning ett recept åt er att ladda ner i PDF-format, kryddat med nytagna bilder under resans gång.

Nu har jag gjort mig förtjänt av en paus. Fråga är vad tusan jag ska hitta på med nu??

Förkylt!

Nu är februariflunsan här, tror jag. I alla fall var jag helt däckad igår och är marginellt piggare idag. Började känna mig hängig på måndag kväll på jobbet och näsan rann som en otät kran och i går morse hade jag både feber och ont i hela kroppen.

Det blev inte mycket gjort igår kan jag väl säga, för jag sov bort i alla fall 75% av dygnet och orkade inte äta och knappt dricka. Så jag var inte värst pigg kan man säga. Nu är det lite bättre, men det är efter ett dygns sömn och ipren och en massiv dos av c-vitamin. Har tvingat i mig lite frukost så att jag ska ha nåt i magen i alla fall, så får vi se vad som händer. Soffan funkar ju, med en och annan katt och kanske kolla lite på TV. Det gör jag inte så ofta så jag kanske skall passa på – om jag inte somnar igen förstås.

Jaja. Låt oss se vad som händer.

TILLÄGG:

Juicemaskinen är lösningen. I alla fall inbillar jag mig det för jag testade med en c-vitaminschock igår kväll och en idag på morgonen. Nu mår jag mycket bättre genast. Klarar till och med att vara uppe och röra på mig 🙂 Igår kväll var jag helt däckad.

Synvilla

Jag börjar se dåligt, tror jag. Kommer med åldern, som alla runt om glatt brukar påpeka om jag nämner det. Så jag bokade tid hos min optiker för att se hur illa det var ställt. Inte alls, tydligen. Det var så marginellt att det var upp till mig om jag ville ha nya glasögon och om jag skaffade nya var det inte ens säkert att jag skulle tycka att det blev bättre. Däremot är det ju förändringar på gång som, när de väl börjar, kan gå fort och med detta i åtanke kommer jag att ha ögonen öppna, bokstavligen och se vad som sker framöver. En rekommendation var att återkomma om ett halvår och se om det ändrat sig.

Så där sparade jag några tusenlappar, eller i alla fall sköt upp utgiften till senare. Än så länge räcker det att jag flyttar det jag läser en smula längre bort så funkar det utmärkt. När armarna inte räcker till får jag väl be katterna.