Kom precis hem efter en sväng till Coop och fick beskedet via the Times att Margaret Thatcher precis lämnat oss efter en stroke. 87 år gammal och inte helt kurant sedan ett antal år tillbaka och det är väl inte mer att vänta. Jag hade äran av att se henne vid två tillfällen i London under Remembrance Sunday vid Cenotaphen.

– Margaret Thatcher, stödd på sin efterträdare, John Major

Min och Daniels resa kan därmed innehålla en statsbegravning om man väljer att hålla denna nästa vecka. Platsen är redan vald till St. Paul’s Cathedral. Underligt hur saker utvecklas. Vi får väl hålla utkik efter vad som planeras.

Så har det gått en helg igen och den har varit lite annorlunda än vanligt. Jag jobbade som jag ska på fredag och söndag, men på lördag hade jag tagit semester för att ta med mig Daniel på en dagstur till Åkersberga. Dit var vi bjudna på kalas av hans Mor som i dagarna (igår) fyllde år och ville slå på stort och bjuda till fest.

Så efter den långa fredagen fick det bli lite sömn så att jag skulle orka med att köra hela vägen utan att hamna i diket. Vi åkte från stan någon gång efter nio så att vi hann till blomsterbutiken först och vi stannade en stund Arboga för lite elvafika.

Fram kom vi vid halv två och där fick jag träffa i stort sett hela familjen med systrar, moster och morbror, kusiner och en bunt respektive. God mat fick vi och för de som inte körde fanns det vin. Daniel fick ta min ranson också. Solen sken och det var en vacker dag, minst sagt. Daniel tog mig med ut och förevisade området där vi var. Hembygdsföreningen i Åkersberga har tydligen hand om det mesta där, med Kerstin i spetsen. Huset vi var i kallas för Vita Huset, även om det inte var vitt. Det är tydligen ett populärt ställe att hyra för att ha festligheter.

Kerstin verkade vara väldigt nöjd med dagen och framåt eftermiddagen var det dags att bege sig hemåt igen. Vi lämnade Åkersberga på slaget fem och sedan bara det av hemåt utan avbrott och Google påstod att det skulle ta 3,5 timme att åka den sträckan – och det stämde.

Trött och sliten var jag när jag fick komma hem till katterna, så det blev inte så mycket mer gjort utan jag somnade tidigt. Nästa lördag ska vi åter till Åkersberga, men då blir det med tåg så att jag kan sova under tiden ;).

Denna vecka har jag att finjustera det som behövs fixas inför Londonresan och sedan bär det av dit. Vi får se hur det går. Tydligen har jag kastat alla elkablar som jag speciellt fixat och gjort i ordning för resebruk till London samtidigt med den gamla resväskan. De låg väl i nåt fack i den såklart och nu är de borta. Flera års samlande och fixande borta på några sekunder. Typisk. Bara att köpa nytt med andra ord. Hoppas att det jag vill ha finns kvar i butikerna där jag hittat det tidigare, eller att ens butikerna finns kvar. Vi får väl se vad det blir av detta.

Nu är det påsk och hela huset är fullt av vackra tulpaner i olika färger. Har även en minipåskliljegrupp i en kruka och en gul kalanchoe, så det är påskaktigt lite här och där. Har bytt dukar och gardiner där det har varit möjligt (ja, inte idag men under veckan) och lagom till att det skulle vara långledigt blev jag sjuk. Började på tisdagskvällen och på onsdagen fick jag sjukskriva mig. Torsdag var jag piggare och igår orkade jag i alla fall åka till mor på det sedan flera månader inplanerade påskfikat tillsammans med Daniel och hans moder Kerstin. Fast på kvällen mådde jag inte så bra igen.

Den tillbragte jag i soffan med katterna och några avsnitt av en gammal TV-serie som jag lyckades hitta på Amazon och som lyckats bli levererad innan helgen. Det är Edward VII, en brittisk serie som jag och mor brukade titta på när jag var liten och som handlar drottning Victoria med familj från 1841 till 1910. Edward och jag har samma födelsedag, 9 november :).

Det är lite speciellt att titta på något som man minns från ”förr” (Jimmys favoritord haha). Skall det hålla kvalitetsmässigt? VAR det lika bra som man minns? En TV-serie från 1975, remastrad för DVD… På engelska utan textning av något slag, inte ens engelsk. Får nåt år sedan köpte jag Edward och Mrs Simpson, som jag och mor också tittade på. Den höll. Så nu tog jag mig an de tre första avsnitten av Edward VII (den åttondes farfar) och kom fram till att den var riktigt bra. Annette Crosbies porträtt av Victoria har suttit kvar på näthinnan i alla år, men jag blev överraskad av att jag inte mindes att Robert Hardy gjorde rollen som Prins Albert. Denna formidabla skådespelare som många i min och framför allt mors generation kommer ihåg som den äldre brodern i veterinärserien I vår herres hage, men som den nya generationen lär minnas som Cornelius Fudge, minister for magic, i Harry Potter.

Apropå det så gick den lika formidabla Richard Griffiths (Harrys morbror Vernon) ut tiden igår såg jag. Minns honom från Whitnail och jag för att inte tal om Kung Ralph. Jaja, de försvinner en efter en gör de. Tre avsnitt kollade jag på i alla fall innan jag inte orkade med mer och tog katterna och en Ipren med mig till sängen.

I afton får jag besök av Daniel med mor och vi skall äta lite mat hade vi tänkt. Blir kanske inte direkt en påskmiddag, men det gör väl inte så mycket. Vi fick lite påskmat hos mor i form av sill, påskskinka och ägghalvor och det räcker länge för min del.

Men fram till dess skall jag ta det lite lugnt och sakta men säkert förbereda mat och annat. Känner mig piggare igen, men det gör man gärna på förmiddagen och så kommer det andra ikapp framåt kvällen. Vi får se hur det blir. Är ledig i morgon också och tisdag, onsdag, torsdag. Kanske till och med kan bli möjligt att träffa Loke och de däringa andra som jag inte sett på länge. Man kan ju hoppas.

Igår var det Våffeldagen, det vill säga Jungfru Marie Bebådelsedag, även kallad Vårfrudagen. Från Vårfru till Våffla med andra ord. Daniel kom på de sedvanliga elvafikat, men i stället för smörgås med diverse pålägg, samt nypressad fruktjuice, blev det våfflor och glass. Jag tror inte att han tyckte det var helt fel.

Medan jag gjorde i ordning smeten kom jag att tänka på en gammal Windows-bakgrund från 3.11-tiden (ja versionen, inte från i natt efter tre…) som hade det intressanta namnet ”Våfflans Hämnd”. Jag minns att den var en liten gif eller jpeg som  när den radades ut över skrivbordet blev ett våffelliknande mönster. Tyvärr har jag inte lyckats hitta den igen, men det kanske är lika bra 🙂

Igår hade vi en massa på programmet, inte bara jag utan även Daniel som snällt hänger på när jag ber om det. Först skulle jag klippa mig för nu var det ett tag sedan och jag började känna mig långhårig och eländig. Därefter var det sagda kaffe och efter det skulle jag leta fram diverse recept så att jag var säker på att få med alla ingredienser till dessa när vi åkte för att handla mat. Under tiden körde jag en tvätt för att vara riktigt effektiv och ta vara även på lite av spilltiden.

Nå, jag kom plötsligt på att om vi ändå skulle åka ut, så kunde vi lika gärna ta vägen förbi mor med Benno-hyllorna som hon hade första tjing på och ville ha. Där var det ingen hemma, men jag tyckte att det kvittade för vi kunde ju lämpa av dem ändå så var det gjort. Passade också på att lösa ut backspegeln som kommit till bilen och som så småningom skall monteras med Lennarts snälla hjälp. Precis när vi skulle åka ringde mor och sa att de var hemma nu… Så vi åkte dit, lämnade hyllorna och backspegeln, blev bjudna på mer kaffe… och sedan åkte vi till Bergvik för att handla lite.

Där blev det ett par nya skor till mig och några flaskor vin att ha till Påsk. Färde gick vidare till Coop och där inköptes resten av det jag behövde – utom det jag glömde. Sedan kunde jag dumpa av stackars Daniel hemma hos sig, en timme senare än vad han borde varit hemma, men det löste sig säkert.

Resten av kvällen ägnade jag åt mig och bara mig (ja, katterna fick vara med såklart). Jag kollade på  ytterligare en av de spännande filmer jag köpt med Pingvinerna… (ja, jag vet) innan jag bestämde mig för att testa ljudsystemet lite med en lite mer effektfull film som Star Trek.

Idag jobbar jag, men innan dess skall jag få besök av Lisen och Mike. Nu är de inte ”Lisen & Mike”, utan är helt enskilda varelser :). Lisen är skiftledarkollega till mig och Mike jobbar i vårt arbetslag. Vi har pratat om att komma förbi på en fika rätt länge nu så det är dags. Sist vi försökte kom det annat emellan för både mig och Lisen vilket vi inte räknat med. Så kan det gå. Nu skall jag plocka undan lite och vänta på gästerna.

Nej, det är inte en uppföljare till 1939 års Oscarsvinnare, utan snarare ett konstaterande. Vill man jämföra med en filmtitel skulle snarare Triumfens Ögonblick ligga närmare, för det är ganska triumferande att mitt projekt ”röja vinden” äntligen är genomfört.

Daniel och jag har kånkat och burit lass efter lass ner till hissen och vidare ut till den väntande kärran. Två vändor till tippen fick det bli dessutom. Så nu är det nästan tomt på vinden. I alla fall känns det så. Vi fick till och med bort det mesta av Jimmys gamla grejer. Nu är det bara en liten hög kvar för honom att hämta och gå igenom.

Så nu kan jag ställa upp lite av det som jag väntat med tills detta var klart och därmed får ordning i lägenheten till påsk. Inte så illa tycker jag nog. Tur att Daniel inte var nyopererad, för då hade det inte blivit något förrän efter London.

Men nu är det klart!