Ja, då är hösten i full gång och med det höstförkylningen. Visserligen har det varit ett par fina höstdagar och solen har visat sig, men ändå. Nå, ska man bli snörvligt så är det bättre att vara det nu än nästa helg när jag åker till London. Ack ja. Får ju dessutom vila en extra timme i och med återgången till normaltid, det som alla okunniga kallar vintertid. Det finns två tider, normaltid och sommartid. Så är det.

Katterna är väl de enda som eventuellt märker omställningen då allt sker en timme senare än vad de är vana vid. Nemi bryr sig nog inte om hon får sova en timme längre, men Lilly undrar nog varför elvafikat dröjer och hennes ostbit och annat gott som hon är van vid blir försenat. Är man en gottegris så är man.

Misstänker att det snart blir dags att byta till dubbdäcken också. Är väl inte lag på det än, men i mitten av november har jag för mig att det är ett måste, även om vi inte sett en endaste snökorn. Fast någon påstod ju att det skulle bli massor med snö i år – och kallt. Vi får se om det stämmer.

Nåja, det är snart gjort och inget att oroa sig för. Nej, lite varmt kaffe för halsen vore inte så dumt så får vi se vad som händer med förkylningen. Blä.

Ja, nu är väl hösten här kan jag tro. Vi får väl vara glada för den fina september vi har haft och inse att det inte är så ofta. Visserligen brukar vi inte komma ihåg från år till år vad vi hade för väder en viss period, om det inte är något speciellt i samband med det. Så för allt jag vet hade vi en fin september i fjol också.

Just nu blåser det kraftigt och jag hörde att SJ ställde in tåg på sina håll. Nu är inte något av sakerna ovanligt, men i alla fall. Solen skiner dock och det tar jag som ett gott tecken. Det hade regnat i morse, men det kom inget medan jag tog min promenad mitt på dagen. Möjligen föll några droppar precis när jag gick in igen, men det kan ha varit inbillning. Hur som helst finns det inget att klaga över.

Jag gillar hösten och har alltid gjort. Färgerna, mörkret och möjligheten att krypa upp i soffhörnan med en bok eller en katt (eller båda), medan vinden viner kring knutarna. Det finns andra som hatar hösten och får depressioner, men den kategorin hör jag inte till. Nej, det är en tid för mys och jag myser gärna, även om det mesta sker på egen hand. Trivs med det gör jag också. Katterna och jag tar det gärna lugn när vi kan och hösten är en period som passar oss alla i det hänseendet.

Kanske borde jag ta kameran och gå ett varv och fotografera höstfärgerna… Något som jag brukar fundera på, men aldrig tar tag i. Är det i år det sker? 🙂 Jag skall ha flickorna på middag idag i alla fall, så något utöver det vanliga sker (flickorna som i Frida, Julia och TJ från jobbet). Det blir en enkel filégryta med ris och de som vill får vin eller cider. Själv tar jag nog bara lite ris och dricker Loka av något slag. Grytan är det inget konstigt i, så det kan jag äta mycket av. Några kilo till så har jag nått årets delmål och jag har ända till den 4 november på mig. Tänkte inte fylla år och vara fet på samma gång. Nej, nu får det vara nog med sådant.

Ack ja. Kanske skulle jag gå ut och duka och skära upp gurkan och tomaterna. Riset kanske också skall få en chans att koka upp. Vi får höras igen… längre fram.

Eller fader min, kanske jag skulle säga. Första dagen på min semester fick jag veta att han lagts in på sjukhuset under natten för att han hade svårt att andas. Inget som inte gick att åtgärda, men i alla fall. Jag besökte honom samma kväll för att se hur det stod till och jodå, det kunde vara värre. Sedan blev det värre – tydligen. Efter femtioen (51) dagar, varav majoriteten på avdelning 33, njurmedicin, fick far komma hem igen i tisdags. Nu med insulin att injicera själv varje morgon och med schemalagda dialyser tre dagar i veckan. Nå, det kunde vara värre. Eller?

Det var uppenbarligen så att det inte ens var säkert att han skulle ta sig igenom allt, men det tror jag inte att han ens förstod själv och nu, efteråt, så kan vi kanske smälta det, även om ingen av oss andra visste att han låg risigt till. Mycket hände där, bland annat ett blödande magsår som orsakade ultralågt blodvärde, något som många inte tar sig igenom tydligen. Far var dock seg och stark och bara ett par dagar efter så var han pigg som en mört – hur pigg en mört nu är.

Så, i tisdags fick han komma hem igen och det var inte en dag för tidigt. Nu får vi hoppas att det inte blir några komplikationer utan att allt får gå sin gilla gång. Att resa till Karlstad tre dagar i veckan är naturligtvis inte kul och att att ligga fyra timmar på rygg medan dialysmaskinen drar runt blodet är nog bland det långtråkigaste han kan tänka sig. Men, men… Jag var dit som hastigast i morse med en nyinköpt radio och ett par hörlurar, så även om det är tråkigt, kan han lyssna på musik och skitprat medan han väntar på att få åka hem igen. Taxi sköter detta och allt han behöver göra är att åka med fram och tillbaka.

Vi får boka in en fika också, han och jag, så att vi kan ses utan att känna av sjukhusmiljön, för den är då sannerligen inte uppmuntrande för någon. Nej, det skall fan vara sjuk – men det kunde vara värre. I USA har man inte råd att vara sjuk för där kostar det betydligt mer än 100 kronor dagen om man blir inlagd. I minuten skulle jag tro. Fy. Så, vi skall väl vara glada att det är som det är och nu kan allt bara bli bättre. Förr eller senare får han göra dialysen hemma i stället och slipper resorna. Alltid något att se fram emot. Inte sant?

Ja, nu är de första sex månaderna på året borta. Kommer inte tillbaka. Så, vad har jag åstadkommit hittills? Inte mycket, egentligen. Bilen fungerar ju nu, så den har fått bekänna lite färg med en tur till Dalarna. Mora via Stora Tuna/Borlänge och Leksand. Lagom dagstur på 55 mil i trivsamt väder. Ryckte med mig Daniel så att han inte skulle behöva sitta hemma och uggla. Trevligare med sällskap, dessutom. Bortsett från att vägbeskrivningarna i Google Maps inte är så lätta att tyda och gör att det blir fel ibland, så gick det bra. Har ju en bra vägkarta i bilen också. Gör vi om det kan vi ju komma ihåg att vi skall åka över Gåsborn och i Ludvika skall vi åka mot Falun…

Det blev i alla fall en lyckad resa och jag fick återse Jussi Björlings grav på Stora Tuna kyrkogård och mina minnen från 36 år sedan hade definitivt bleknat kände jag. Nu fanns även Rolf Björling här, tack vare att Daniel rotade och letade (först i mobilen och sedan bland gravstenarna) och då jag faktiskt träffade honom för säkert ungefär 35 år sedan, så kändes det rätt att hälsa på lite hastigt. Han var mycket trevlig  och gick, precis som sin far, bort för tidigt. Vi lämnade kyrkan och åkte in till Borlänge i stället där vi fick fika. Det är inte fel! Gott var det och det var skönt att komma ur bilen lite igen.

Sedan var det dags för Leksand (och då följer man skylten mot Mora!) och dit var det inte så långt. Solen fortsatte att skina och inte en droppe regn i sikte alls. Vi åkte direkt ner till kyrkan, som ligger vackert invid Siljan och där återsåg jag Hugo Alfvén, en av mina favoritkompositörer och kanske den av våra svenska som jag gillar bäst. Han och hustrun Carin ligger på en liten gräskulle alldeles i utkanten av kyrkogården mot Siljan till. Vi fick också tillfälle att fundera över hur någon som bevisligen föddes i Kristinehamn och som bodde i Stockholm, fått sin sista vila här på Leksands kyrkogård. Jag talar om Lille-Bror Söderlundh, en annan av våra kompositörer. Jag får nog läsa på lite om detta.

Nu närmade vi oss vårt slutmål, som denna dag var Mora. Solen fortsatte att skina, även om molnen flockades lite då och då. Inget regn på hela dagen och det var vi glada över. I Mora stannade vi ett par timmar och vandrade runt bland Vasaloppsmärken, Gustav Vasa och Anders Zorn. Den sistnämnde hade sin ståtliga grav utanför kyrkan och det hade jag inget minne av sedan förra gången. Vi köpte med oss en Dalahäst att ge till Tracey den dag vi träffar henne igen, när nu det blir.

Innan vi åkte hem till Karlstad igen passade vi på att äta en liten måltid. Sedan fortsatte vi färden runt Siljan och lämnade Dalarna bakom oss, för den här gången.

Då har jag äntligen fått bilen fixad och om besiktad. Tyckte det var lika bra att göra det så snabbt som möjligt, så att jag kan använda den under semestern. Det närmar sig och det skall bli riktigt skönt. Idag har jag använt möjligheten till bil genom att besöka Biltema, IKEA och Plantagen. Resultatet är en massa nya verktyg, nytt oljefilter och olja, samt nya möbler och blommor till balkongen. Det gamla möblemanget åker på tippen och nu är det ju enkelt att åka dit. Visserligen funkade bilen, men jag ville inte köra förrän jag visste vad felet var och ett dåligt hjullager är naturligtvis bäst att inte köra på och byta snarast.

Så idag har varit en hektisk dag. Först besiktning och sedan kundbesök innan jag stannade till hemma för en snabb och enkel lunch. Tur var nog det, då jag inte fick ny mat förrän klockan var väl över åtta. Men då var å andra sidan allting klart. Möblerna hopskruvade och det gamla demonterat. En tvättmaskin hann jag köra också och efter maten bar jag ner de gamla möblerna till bilen och skräpet till kontainern. Tog några vändor, men nu är det gjort och jag kan sätta mig på balkongen om jag vill och ta lite isvatten och slappna av.

Kanske är det precis det jag skall göra…