Sommaren lider mot sitt slut – och jag med, tror jag. Bilen gör det definitivt och det är inte mycket jag kan göra åt saken. I alla fall inte på egen hand. Jag fick den tillbaka lagom till att semestern tog slut, som jag redan sagt och första veckan på jobbet passade jag på att ta Zarina, Claes och Daniel med mig på en roadtrip till Västkusten. Det var en trevlig dagstur (Uddevalla, Stenungsund, Skärhamn, Smögen) och bilen rullade på utan problem. Fram och tillbaka till mor och fram och åter till far, inga problem. Örebro tur och retur så att Daniel kunde tag sig till ögonläkaren, då gick allt
åt skogen.

Det finns bättre och sämre ställen att få stopp på bilen och vi får väl säga, med facit i hand, att det kunde varit sämre. Strax innan Karlskoga hörde jag ett ljud som jag inte kunde identifiera och efter en stund fick Daniel medge att han hörde det också. Så vi stannade vid en mack och kollade lite. Daniel sade att de kunde vara turbon, enligt något han fick fram på Google, men ingen av oss är mekaniker och vi kunde inte se något som var uppenbart löst, som slangar och dylikt. Det har ju hänt tidigare att en slang lossnat. Så vi åkte vidare.

Vid sista (eller från Karlstad sett första) avfarten till Kristinehamn gick allt åt skogen och det rök värre än en skorsten. Bara att svänga av och stanna på parkeringen vid Stensta Center och se vad som var fel. Olja? Fanns dåligt, så vi gick och köpte. Hjälpte inte och det rök lika mycket. Bärgning fick komma och ta bilen till närmaste verkstad, vilket tyvärr var Wafab = dyrt som satan. Dessutom var det turbon som rök…

Tåg hem var nästa del och vi var hemma vid sextiden. Skulle varit hemma två om jag minns rätt, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Så nu står bilen där och jag inväntar offert från Gula Garaget. Det blir nog de som får ta hand om den oavsett, för helst vill jag inte skrota den när jag kostat på den så mycket och den är så fin som den är. Jaja. Pengar är väl till för att rulla även om det känns som om de hamnar i ett bottenlöst svart hål just nu och snart har jag inga krediter kvar. Bäst att inget mer händer nu för blir det inget av något.

Det som återstår är att få hem bilen igen och det får bli när jag får hjälp och vi kan hyra ett släp att frakta den på. Har ingen lust att bogsera den ända från Kristinehamn och hit om jag slipper. Får se vad som händer. Suck.

Då är semestern över och jobbet har börjat. Inga större problem med det, egentligen, men det var skönt att inte behöva göra så mycket en period. Katterna gillade det, såklart, för när jag är hemma så kan de också vara extra lata. Fick i alla fall tillbaka bilen de sista dagarna, så Zarina bestämde sig för att vi skulle åka till Värmskog i fredags, så att hon fick bjuda på räksmörgåsar. Det var mycket trevligt och gott och den tekaka som låg under räkberget innehöll nog en dryg dagsranson kolhydrater. Men vad gör det när resultatet för mig så här långt är minus 11,5 kilo? Jag är rätt nöjd som det är.

Den här veckan har jag fem arbetsdagar och nästa tre. Ganska lugnt trots allt, även om jag börjar jobba den vecka som är längst i timmar räknat. Om väder och vind tillåter så kan det bli en dagsutflykt på torsdag, så har jag i alla fall gjort något mer än klappat katterna, även om jag inte har semester längre. Lediga dagar finns det gott om ändå. Det är nog det som är den största fördelen med att jobba som jag gör, även om det kan bli tråkigt att bara jobba kvällar och helger. Ett par lediga dagar mitt i veckan piggar dock upp.

På balkongen har det nu kommit upp gardiner och tomatplantan ser ut att faktiskt kunna ge i alla fall två tomater så här långt. Det var en bonus, för de förra plantorna jag hade (tre stycken) gav inte en enda. Märkligt, men så var det. Mor fick på sina och ändå var det från henne de kom, plantorna. Den här har jag fått av Anna och den vågar nog inte annat än att ge frukt. Hon har nog tuktat den från start. Vi får väl se vad som händer. Nu är det i alla fall fint på balkongen och det enda som jag behöver skaffa är nya krogar till gardinomtagen och lite plåtskruv så att jag kan få dit dem. Sedan är jag klar för i år. Enda är väl om jag syr nya julgardiner att hänga upp i vinter, lagom till Första Advent. Jag har ju en symaskin nu, så allt som behövs är lite tyg och en idé.

Jag tror att det var tur att jag och Daniel bestämde oss redan innan resan till London, att vi inte skulle ta en tur till Wien i sommar. För det första hade jag inte fått ordning på det jag behövde i bilväg och den var fortfarande obesiktad, med väntande fellista i kölvattnet. Planen hade annars varit att boka hotell för några nätter i Wien, så att vi visste att vi hade rum och sedan ta resten spontant där det fanns något gasthaus med lediga sängar. Ack ja, Wien ligger kvar om två år också. I alla fall är det vad vi räknar med. Bilen gick igenom utan anmärkning, så det var ju glädjande. Någon dag senare hördes dock ett skrammel i motorutrymmet som behövde undersökas.

Problemet med den saken är att det sällan finns plats på verkstäder så här års. Folk har panik innan semestrarna och bilverkstäderna vill också ha lite semester och kanske inte har full styrka till sitt förfogande. Så, även om jag nu vet vad som är fel (nån pump med mera som var löst och behöver bytas), så får jag vackert vänta på att det blir gjort. Bilen står där den står och jag får vänja mig vid att inte ha den på parkeringen, lätt tillgänglig. Det är något som gör att min egen semester, som började igår, inte riktigt bli som jag hade planerat. Turen till Stockholm, lär inte bli av och inte den till västkusten heller. Sedan är det massor av saker som jag hade tänkt göra som kräver någon form av transport.

Nåja, jag får gå, i alla fall dit det funkar och promenera har jag inget emot då jag ändå gör det 7,5 km minst två gånger i veckan (förra gick jag tre). Kilona rasar och det är ju också positivt, då jag tänkte komma form lagom till min födelsedag. 9 kg än så länge, men mer skall det bli.

Vi får se vad som händer nu när jag även får en del andra promenader att ta mig an.

Ja, då var sommarens projekt ordnat. I alla fall ett av dem, om jag nu får lust med fler. Daniel var här ett antal timmar på fredagen och hjälpte mig att lägga trall över hela balkongen, en trall som vi sedan klädde in med en mjuk matta att gå på. Mjuk och skön för katterna (som kanske tycker den är skön att klösa på också om jag har otur) och med lite isolering från betongen, vilket borde hjälpa till att hålla den lagom skön större delen av året. Mycket bök var det i och för sig. Allt som var där ute skulle bort först och jag förstår inte var allting kommer från! Tonvis med skräp… fast egentligen inte. Jag har ställt tillbaka allting, för när allt kommer kring så var det inte skräp alls. Några extra stolar, tripoden till mitt teleskop, bokhyllan som skall tjäna som blomhylla, fläkten, bordet och stolarna, samt katternas rullvagn.

Som sagt, det blev väldigt bra och nu njuter jag lite extra av min ”nya” fina balkong. Allt som egentligen behövs nu är nya gardiner, för de jag har har sett bättre tider. Minst sagt. Sedan gör det nog inget om jag får lite blommor att pynta med också. Har inte blivit av, men det är inte så långt till blomsterhandeln. Efter Midsommar jag jag semester, så innan dess borde jag ha klarat av både gardiner och blomster. Hade inte tänkt att jag skulle behöva göra något extra under min lediga tid, utan att allt skulle vara klart till dess. Allt? Ja, lite allmän städning och röj behövs alltid.

Vädret har ju varit på min sida den här helgen också, med sol blandat med lite moln. På fredagen kom det visserligen ett par regndroppar också, men jag har ju varit på balkongen och den är inglasad och därmed i varmaste laget när solen skiner. Daniel gick nog ner 5 kilo bara på vätskeförlust och själv har jag tappat 7 sedan jag kom hem från London. Mer skall det bli, så jag får väl inte sitta på balkongen hela tiden. En och annan promenad får det bli också.

Vi får se vad som händer 🙂

Ja, då var vi inne i maj och det verkar som om vädret bestämt sig för att uppdateras efter årstid. Idag har det varit riktigt varmt och jag har suttit några timmar på balkongen och läst. Fick sällskap av Daniel en stund på eftermiddagen och vi släckte törsten med något från baren. Första gången i år vi kan sitta ute och göra detta. Alternativet hade väl varit kaffe, men jag var inte kaffesugen just då.

För en gångs skull var jag ledig också och det var inte heller så fel. Jobbar bara två dagar den här veckan och sedan har jag lite semester att se fram emot. Det är definitivt inte fel, nästan så att det är helt rätt. Behövs ledighet lite då och då. Katterna verkade för övrigt också uppskatta att det gick att ligga i värmen på balkongen och bara lata sig, för där ute har de varit hela dagen, tror jag. Vi får väl se vad morgonens väder ger.

Kanske är det dags att städa undan påsken helt också, nu när nästa högtid är pingst och jag burkar i regel byta till sommargrönt bara vi kommer fram till Valborg och hon har ju namnsdag idag så troligen var det en signal till mig att börja. Fast det var skönt att bara vara ledig också, så det får bli i morgon. Daniel hade en läkartid vid elva så det blir inget kaffe för oss då, vilket faktiskt inte är så dumt då jag har en del att ta reda på och bara två dagar att göra detta (eftersom jag inte gjorde något av det idag).

Ack ja, skynda långsamt är nog min melodi just nu.