Så blev det Advent och jag mitt första ljus har tänt, eller nåt. På något sätt känns det inte som vanligt, men det kan ha att göra med Covid som fortfarande härjar kring knutarna och som troligen kommer att göra det en god tid framöver. Låt oss se vad som händer, men jag tror inte att världen blir sig lik igen och vi behöver ett par år att på något sätt komma i kapp. Det hjälper inte att Trump förlorade valet så som jag hade hoppats på och det hjälper inte att det tagits fram vaccin nu. Världen behöver något mer.

Filmstaden har fått stänga igen och ekonomin i år har fått en ordentlig törn. Jag har inte fått chansen att tjäna på långa vägar lika mycket som jag brukar och framför allt borde och alla investeringar och sparplaner har kommit på skam. Vi vet inte ens om vi kan öppna som planerat på Juldagen. Regeringen har avgörandet där och jag tvivlar. Visserligen skall jag väl tacka ja till lite extra ledigt, men det tar styggt i plånboken.

Katterna är säkert tacksamma över att pappa är hemma mer, men så är alla katter opportunister. De tar vad de får om det är positivt för dem, men jag älskar dem så klart. Esther är fortfarande blyg, men hon verkar trivas och det är det viktigaste. Själv har jag precis lyckats avsluta den andra boken i min nya serie och jag skall ta några dagar i anspråk att skingra tankarna lite innan jag ger mig på nästa del.

Så, jag har i alla fall att göra om jag blir tvungen att vänta till nästa år innan jag får jobba igen.

Idag är det Alla Helgons Dag, så då skall man tända ljus och minnas de bortgångna. Jag får tända ljus för katterna idag då, eftersom de är de senaste som lämnat mig. Det har gått ett år utan Lilly och Nemi och jag saknar dem jättemycket. De nya katterna är annorlunda och det går inte att jämföra dem med varandra. De har egna personligheter och egenheter. Så är det och även om jag har tre nya små troll, så kan de inte ersätta de gamla annat än i antal.

Uma har tagit över Nemis roll som nattsällskap och ligger hos mig för det mesta. Dyker upp kort efter att jag har lagt mig och är snäll och gosig, så det kan jag inte klaga på. Malva och Esther föredrar att hålla lite avstånd ännu, men en dag så kanske jag har fullt i sängen, vem vet…

För utom att det är Alla Helgons Dag, så är det också Halloween. Det har vi infört på senare år och är inget som jag direkt firar eller dekorerar för. Jag har mina spökkatter och det får räcka. De busar och springer omkring och ibland låter de sig klappas om jag har tur. Ingen av dem är direkt någon godisgris, så som Lilly var och på sätt och vis är det synd, men det går inte att få allt som ni vet.

Jag är i alla fall ledig idag och skall ta det lugnt tillsammans med dem. Mysa lite, tror jag. Om det är möjligt. Vi får se vad som händer.

…Malva, Uma och Esther!

Ja då har det snart gått fyra veckor med ny katt i familjen och det går väl sakta framåt. Hoppas jag. Uma är naturligtvis den stora, bestämmande donnan av de tre, men hon är ju yngst också. De andra tanterna tycker nog bara att hon är jobbig, men harmlös. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. Malva och Uma har ju kul emellanåt, det har jag sett så det skall nog gå bra med Esther så småningom också.

Hon är lite blyg och när hon väl vågar sig fram, då kommer Uma galopperande och hon vänder och springer in under sängen igen. Nu bor hon inte under sängen, utan sover oftast ovanpå. Det har till och med hänt, vid tre tillfällen att hon legat i den samtidigt som jag och det känns tryggt. Kanske vågar hon släppa lite på oron fram över.

Idag stängde jag in Uma i musikrummet en dryg timme och då passade Esther på att gå husesyn. Hon gick in i ett av hålen i kattunnan och låg där inne en liten stund och kikade ut. Hon spatserade runt soffan och kollade om hon kunde ligga i den, vilket hon tydligen inte tyckte var en god idé, men hon lade sig i alla fall under bordet. Slutligen var hon några sekunder ute på balkongen.

När hon väl lagt sig tillbaka i sängen släppte jag ut en betydligt lugnare Uma som helt klart förstod att det var ett straff hon hade fått för att hon är dum. Nå hon är katt och vill leka och om en annan katt springer, då betyder det att hon kan jaga den, osv. Esther är i alla fall här för att stanna. Den saken är säker och hon är väldigt söt 🙂

När Lilly lämnade mig började jag en smula att titta på eventuella nya familjemedlemmar hos Hemlösa Tassar. Den första katten jag förälskade mig i var Esther, en skönhet på mellan fyra och fem år. Vit och svart och med ett näpet litet ansikte. Men jag hade Nemi fortfarande och ville inte ersätta Lilly med hänsyn till henne, utan räknade med många år för henne och mig i stället. Så blev det ju inte, utan bara två månader senare lämnade Nemi in också och jag blev helt ensam.

Så jag kikade lite på Esther och på en annan katt som hette Malva. Det gick så långt att min kollega, Frida, tyckte att jag skulle bli Esthers människa. Men när jag närmade mig ett beslut, då var Esther redan tingad och fick en annan människa i stället. Så jag fokuserade på Malva och som ni vet blev det hon som flyttade in hos mig. Alldeles vettskrämd var hon och jag såg henne knappt de första dagarna. En kattkompis var också bokad och Uma flyttade in. Hon är ju svart och vit, till skillnad från Esther som är vit och svart. Uma är ju också yngre och har bara ett drygt år på nacken.

Strax efter att Uma flyttade in, då fanns Esther igen då det inte hade fungerat av någon anledning på den plats dit hon flyttade. Om det var andra katter eller en hund eller barn vet jag inte, men något var det och Esther fick komma tillbaka till Hemlösa Tassar. Så jag funderade lite igen, men tre katter är kanske lite väl många och Esther försvann igen. I alla fall fanns hon inte på hemsidan. Så tiden gick och Malva blev modigare och modigare och Uma busigare och busigare (men tillgiven). Idag kan jag klappa Malva något som inte alls gick de första månaderna.

Häromdagen dök Esther upp i mitt flöde på FB igen och jag kände hur jag så gärna ville ha henne. Hon var lika söt som sist, vilket beror på att det var samma bild, men det fanns även nya bilder som visade hennes skönhet. Hon är blyg, precis som Malva, men går att klappa om man är försiktig. Från början hade jag en katt, Malin och sedan flyttade Lilly in och två år senare kom Nemi. Så tre katter har funnit samtidigt i mitt liv tidigare. Så jag gör något som jag kanske inte borde, men då Esther har varit mitt första val hela tiden, så kan jag inte låta henne hamna någon annanstans igen. Hon kanske inte trivs där heller. Jag tar Fridas råd från i höstas och väljer att bli Esthers männsika.

Nej, inte Bag-in-Box, även om jag ser ut som en sådan numer (igen). Coronadieten har inte varit den bästa, så allt jag kämpade för senast har gått åt helvete. Bara att börja om och jag blir trött på mig själv. Men så är det.

Nu är vi dock Back in Business och jag har åter börjat jobba som vanligt, även om ingenting är som vanligt längre. Från och med 1 augusti går jag i alla fall tillbaka till mitt schema och så kanske det känns lite normalare. Folk kommer till oss i alla fall och det känns bra. Många har längtat och det har vi också, naturligtvis. Att ha stängt i fyra månader är ingen drömstart på sommarsäsongen direkt och jag tvivlar på att ens julen hjälper upp oss ekonomiskt. Men även där är det bara att ta nya tag 2021.

Katterna har njutit av att jag har varit hemma de flesta dagar och om jag har varit på jobbet har det bara handlat om några få timmar per gång. Så de är nöjda och belåtna. Får se hur det blir efter en helg ensamma för att jag jobbar mer än jag är hemma. Nå, de har sällskap av varandra i alla fall och det känns bra för mig. Malva har blivit modigare och låter till och med Daniel klappa henne. Så jag hoppas på att hon snart sitter i knät (i alla fall till Julafton).

BiB innebär också att jag skall plocka minst 15 helst 20 kilo innan nästa sommar då jag och gänget tänker återvända till London. Det blir också spännande att se hur det går efter Brexit är genomfört per siste december i år. Kommer allt vara dyrare? Blir det mer och fler problem med resandet? Den stora fråga är väl vad Corona har ställt till med och jag hoppas att vi till dess har hämtat oss på de flesta plan.

Vi får se vad som händer…