Pandemin är kvar och det finns alldeles för många utan vaccin där ute, men från och med idag lättar restriktionerna för oss som har fått båda doserna. Idag kan vi fylla biosalongerna med folk igen – om de törs komma. Ja, det är mycket att tänka på och vi får väl se var vi landar. Jag misstänker att alla idioter som tror att allt är som vanligt kommer att orsaka spikar i smittspridningen och det är inget att göra. En gång idiot, alltid idiot. Folk är trötta på Corona, men det är som sagt inte över ännu.

Det som är över är väntan på lite större filmer. Dune har haft premiär hos oss och i natt är det äntligen dags för Bond. Daniel Craigs femte och sista framträdande i rollen. Första gången var för femton år sedan och det gör att jag hälsat publiken välkommen på samtliga i och med nattens övningar. Sedan måste jag få tid att se filmen också, men det kommer väl.

I morgon skall vi även låta far få vila i jorden vid Lignellska på Kila kyrkogård. Vädret kunde ju vara bättre, men vi har haft tur så här långt så det går väl inte att klaga. Dessutom behövs det göras. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan stenen är på plats, men jag skall försöka lämna den till stenhuggaren på fredag, så får vi se vad som händer. Bouppteckningen tänkte jag få klar och skicka in till veckan också, så är det gjort. Allting faller på plats så sakteliga.

På fredag är det även Esthers officielle födelsedag och lilla gumman blir sju år då om allt stämmer. Hon har blivit lite tovig i pälsen bak på ryggen och jag får ju ännu inte klappa och hantera henne, så frågan är hur jag skall lösa det. Kanske blir det veterinären som får klippa henne, men jag hoppas att jag skall slippa det, då hon naturligtvis blir rädd då. Här hemma accepterar hon mig och jag får röra henne lite grand då och då om jag är försiktig. Vill helst inte sabba allt, men hon kan inte gå med tovig päls heller då hon kan få ont av det så småningom.

Alltid är det något. Vi får se hur det utvecklas.

Ja, då ligger det mesta bakom mig. Pappas begravning var den 20 augusti i Kila kyrka och det var en fin tillställning, där väldigt många av hans vänner slöt upp vid båren och tog farväl. Vi var gott och väl över 40 personer i kyrkan och alla tyckte det var ljust och fint. Prästen vi fått oss tilldelad, Kenneth Gagnero var helt ok och han blev inte så religiös som många blir vid sådan här tillfällen. Pappa var inte så kyrklig av sig, så jag kände att det var ganska bra.

Nu återstår asksättning i det som kallas Lignellska och i morgon skall jag träffa Gun och Madelene vid kyrkan för att tillsammans med vaktmästaren se ut en plats för detta. Lignellska är ju den vackraste delen av hela kyrkogården så det kommer att bli bra att ha far där. När han kommer i jord vet jag inte, men räknar med att det tar ett par veckor.

Augusti har inte bara varit skit och elände, även om en stor del varit det. Den 19 var jag, Daniel och Zarina i Göteborg där vi träffade Claes för att gå ett varv där och umgås, samt avsluta med ett besök på Liseberg. Det var väldigt trevligt får jag lov att säga och jag gör gärna om det. Kanske kan vi ta en tur igen och gå på Naturhistoriska.

Häromdagen, närmare bestämt i tisdags, var jag och Daniel i Stockholm och träffade Kerstin bland annat. Vi började på Skogskyrkogården för att hälsa på Farmor och det blev även att vi hälsade på Greta Garbo och Sven Wollter (och Viveka Seldahl). Efter kaffe på Vetekatten med Kerstin åkte vi till Lidingö kyrka för att botanisera bland gravarna där. Vi fann en handfull i alla fall, bland annat Hasse och Tage, Povel Ramel, Ernst-Hugo Järegård, Bengt Grive, Per Lagerkvist och Gustaf Dalén. Nästa gång blir det Galärvarvskyrkogården.

Jag får väl nämna att jag var på akuten i nio timmar också, med hjärtklappning och skyhögt blodtryck. Men nu har jag fått mediciner för detta och skall träffa någon på vårdcentralen gällande blodtrycket nästa vecka. Så på det hela taget är det väl bra. Jag räknar med att gå ner mina sista kilo under hösten också, så får vi se vad som händer vidare med allting. Just nu känns det okej.

Ja, nu är del av mitt liv borta, om jag säger så. Det har gått en vecka nu, men i måndags gick min lilla pappa över till Andra Sidan efter att ha kämpat i fem år med sina njurproblem. Dialys tre dagar per vecka, vilket innebar långa dagar då transport fram och åter till Karlstad inte direkt gick så snabbt alla gånger. Men han klagade inte en enda gång enligt Gun, så han var tålig. Vi trodde ju dessutom att han skulle lämnat in redan den sommaren som han låg på sjukhuset här och pendlade mellan riktigt dålig och ganska dålig, men han repade sig från det också.

Tydligen hade han känt på sig att dagen var kommen för han hade sagt till sköterskan att idag är det dags och hon hade erbjudit sig att ringa efter Gun, något som han var tacksam över. Sedan hade han fått en lugnande tablett och lagt sig att vila – och sedan vaknade han inte mer. Stilla gick han bort och det kan vi inte klaga på. Gun hann dessvärre inte in i tid, men så är det dessvärre ibland.

Nu återstår pappersarbete och förberedelser för begravningen. Han ville inte till Nor där farfar ligger, utan föredrog att inte ha en grav som folk måste sköta om och sätta blommor på och så vidare. Helst ville han vara vid Kila kyrka, så det får det bli. Gun hade en idé som lät bra så vi kör på det. Vi får se vad begravningsbyrån har att erbjuda på torsdag och vi har sagt att vi vill försöka ha begravningen en fredag, så det blir väl mitten av augusti, även om det verkar vara den 13:e, alternativt 20:e som är ett bättre datum om jag får säga något ;).

Så är det och vi får vara glada över att pappa i alla fall fick 80 år ibland oss innan det blev dags.

Ja, då har allting vänt och dagarna blir kortare. Visserligen tar det en stund innan det märks ordentligt, men sommarsolståndet är passerat och så även midsommar. Som tur var hade vi bra väder och kunde fira hos Daniel så som vi planerat och det var riktigt trevligt att sitta på uteplatsen och äta sill med mera. Ännu trevligare blev det senare på kvällen när vi grillade. Zarina var med, så klart och även Jimmy för ovanlighetens skull. Bäst att passa på innan han försvinner igen.

På jobbet kanske allting lättar från och med i morgon, då Tegnell mfl har bestämt att det går att samlas fler än femtio samtidigt. För vår del innebär det att vi kan fylla upp salongerna bättre och att allting börjar bli mer och mer normalt. Jag har 23 dagar kvar innan min andra spruta, så även där går det framåt. Ska bli intressant att se hur helgen blir då den naturligtvis är min jobbhelg och premiär på nya Croodarna. Fullt med ungar kan jag tro, om vi kan öppna upp som de säger.

Katterna verkar ha det gott i alla fall och Esther varierar mellan balkongen och musikrummet och Malva tycks trivas extra bra där ute. Hon har blivit ännu keligare, men vill fortfarande inte bli lyft eller pussad. Esther fräser lite ibland, men inte alltid och jag försöker att röra henne ett par gånger per dag för att hon skall vänja sig vid att jag inte är farlig. Hon har ju ett tag kvar innan vi kan fira ett år tillsammans.

Vi får väl se hur resten av sommaren blir.

Ja, efter sex månader så får vi äntligen lov att öppna igen. Från och med i morgon visar vi film för max femtio personer per salong. Det är ju visserligen bara två salonger som vi kan få in så många i, eftersom vi spärrar av rader igen. Men det är något i alla fall. Senast vi visade film var i slutet av november, Det är ett tag sedan och vi har fått många bud om när vi öppnar igen. Först i början av februari och sedan framflyttat gång på gång på gång. Nu tror inte ens jag att vi flyttar datumet igen eftersom det är i morgon.

Ska bli intressant att se hur det är att jobba nu när man har vant sig vid en lugnare dag med katterna. Nu blir det tider att passa och inte lika fritt som tidigare. Vi har ju inte haft någon närvaroplikt den här gången, så jag har knappt satt min fot på Filmstaden den senaste tiden. Jag har visserligen haft några teknikpass tillsammans med Lennart, men det är allt. Idag skall jag in och ta hand om affischeringen, men det är också allt. Vi som egentligen ska jobba idag behövde inte komma in, men det känns bra göra en sista koll på allt innan vi öppnar i morgon.

Det är först på fredag som jag jobbar normalt igen. Vi har ett möte på torsdag em, men det är bara två timmar. Fredag är också dagen då jag får min första vaccinering. Det är bra tajming på det, då jag helst inte vill jobba bland folk utan skydd. Så vi får se när jag skall ha den andra. Till dess får jag väl hålla mig undan en smula.