Eller i alla fall god vän… singularis. Har haft Daniel på besök i afton och ätit lite gott med mera. Ursprungligen dök han upp vid två för att hänga på en tur ut på shopping, vilket var det ursprungliga, men det blev lite mer än så.

Vi började med ett besök på systembolaget på Bergvik så att jag kunde beställa lite ur specialsortimentet till min födelsedag i november – plus att jag kompletterade lite till baren. Hade ingen cognac exempelvis, men det finns nu. Likaså lite sherry för den som vill ha. Efter detta gick vi ett varv på IKEA och det slutade med att jag hade med mig en väldigt massa glas hem (cognacsglas till cognacen exempelvis) så nu behöver jag få till den där extra hyllan i barskåpet så att jag får plats med allt sådant. Tror att jag har glas för alla syften nu i alla fall efter många om och men.

Vi fortsatte färden till Biltema så att Daniel kunde få lite skruv, ifall det vi köpte på bolaget inte tog skruv nog…

Sista anhalten var Coop där det blev lite mat inhandlat som jag bestämde att vi skulle åka hem till mig och förtära tillsammans, så att vi kunde avsluta allting med kaffe och cognac nu när det faktiskt fanns. Här är receptet för den som är intresserad:

• Köp en grillad kyckling och dela den i små bitar
• Stek kycklingbitarna i olivolja
• Krydda med salt och svartpeppar
• Tillsätt en burk soltorkade tomater i olja (inklusive oljan)
• Tillsätt sedan en burk valfria vitlöksklyftor i marinad (inklusive marinaden)
• Häll på rikligt med grädde
• Låt puttra tio minuter eller nåt sådant och servera med någon form av pasta och ett gott vin, exempelvis Gustave Lorentz, Gewurztraminer (nr 5244)

Daniel var synnerligen nöjd i alla fall och jag kan erkänna att jag aldrig lagat detta tidigare och att det var en ren improvisation. Jag tror att jag kommer bäst till min rätt i köket om jag får leka lite med det som finns.

Efteråt blev det två koppar kaffe. Den ena var Latin Sunset som serverades med ett par droppar cognac (Grönstets VSOP) i de nya glasen och den andra var Indonesian Lava som serverades med några droppar Glenmorangie Lasanta (Whisky).

Så kan man tillbringa en kväll om man vill – och om man inte vill får man göra något annat. Jag är inte den som krusar 😉

Ja nästa vecka är det höstlov, men mitt lov började idag eftersom jag har ledig helg. Nästa vecka har jag äran av att ha ytterligare tre dagar ledigt, så det är nästan som om jag också har en veckas lov. Visserligen jobbar jag på måndag, men det är bara en dag, sedan får jag lite fritid igen. Den stora frågan är vad jag skall hitta på.

Det har blivit en hel del sittandes vid min vanliga dator och spelat spel den senaste tiden, så jag kanske skulle flytta in mig i musikrummet och se om jag kan få lite musikalisk inspiration av att ha lite ledigt. Vem vet? Katterna är nog i alla fall glada över att jag är hemma lite med dem så att de får busa, gosa och äta godis.

Det kom även ett paket från Discshop med lite mer CSI: New York att titta på, så det skall jag nog också göra mellan varven. Är rätt skönt att halvligga i soffan och se på TV eller film. Visst är film bäst på bio, men i brist på annat. Jag var på bio idag förövrigt. På blankaste förmiddagen dessutom. Det var visning av nya Bondfilmen, Skyfall och den kan man ju bara inte missa att se i det större formatet. Inte för att vi var många som dök upp, bara jag och Lars Rönning, men vad gör det att vi hade hela salong 2 för oss själva.

Filmen var en av de bästa i mitt tycke och definitivt den som sätter fart på en ny tid av James Bond och det som man påbörjade i och med Casino Royale har man nu tagit vara på, knutit i hop säcken och berett vägen för en ljus framtid för alla som gillar Bond. Daniel Craig då? Han som alla hatade när det blev klart att just han skulle få chansen att ta över rollen efter Pierce Brosnan… Ja, jag tycker han gör Bond bra och om man läst Flemings böcker så tror jag man har lättare att känna igen Bond i Craigs version än exempelvis Roger Moores. Det återstår att se hur länge han kommer att ha rollen framöver. Han har skrivit på för ytterligare två i alla fall.

Premiären på Skyfall var i natt och jag kom hem runt halv fyra i morse och borde kanske inte gått upp för att gå på bio så tidigt, men det var värt det. Verkligen. Sova kan jag göra sedan (tog en lur på eftermiddagen i soffan) och i morgon tänkte jag inte ha klocka på ringning alls. Dessutom får jag en extra timme denna helg då vi ställer tillbaka klockan mellan lördag och söndag. Ja, som sagt, det ska bli intressant att se vad jag fyller min lediga tid med denna gång.

Vi hörs.

I dagens reklamskörd fanns det ett personligt adresserat brev till mig. Avsändaren, som hade en vapensköld på kuvertet, gjorde att jag hajade till en smula och beslöt mig för att varsamt öppna detta när jag hade en lugn stund. Jag kom precis från min veckobesök på Karlstads Kirurgiska Laserklinik där jag har hand om datorunderhållet (bland annat) och hade regnets väta lite överallt och detta var ett brev man inte ville fläcka ner. Alls.

Så med fast hand (japp här darras inte på manschetten) gjorde jag ett snitt med brevkniven, drog försiktigt ut innehållet och vek upp det. Därefter tog jag ett djupt andetag och började läsa.

Brevskrivaren berättade att han på sin uppdragsgivares vägnar ville framföra ett varmt tack för ett stycke musik som jag hade haft vänligheten att skicka för en tid sedan. Brevpappret hade samma sköld som kuvertet, men med en något mer specificerad text och heraldikerämbetet beskriver det hela på följande sätt (även om brevpapper och kuvert hade trycket helt i blått):

En blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor. Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimerordens insignier. Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.

Den som undertecknat brevet hade en fin titel och hans uppdragsgivare än mer så. Hovmarskalk Gustaf von Hofsten skrev detta brev på uppdrag av H.K.H. Prinsessan Lilian, Hertiginnan av Halland som respons på mitt opus 163, For Lilian May, som jag vederbörligen dedicerat till henne och skickat med posten. Hovmarskalken upplyser också om att det ännu inte blivit tillfälle att spela stycket live för henne, men att så förhoppningsvis kan ske inom kort.

Jag bestämde mig en gång för alla att sluta skriva musik till folk och bara arkivera det i en pärm (eller på en hårddisk), utan faktiskt också ge en utskrift till den avsedda mottagaren. Så H.K.H Hertiginnan var först ut i raden men förhoppningsvis inte sist. Man behöver ju inte  ”vara någon” för att få musik tillägnat sig. Min verkkatalog myllrar av vänner och bekanta vid sidan av kungligheter, presidenter och idrottsmän. En postum dedikation förekommer och det var till Neil Armstrong (se inlägget om hans bortgång). Borde skickat en kopia med Lennart L då han antagligen träffade Buzz Aldrin i helgen… Tänkte inte på det, som det heter.

Vill ni lyssna på min polka mazurka till Prinsessan Lilians ära går det bra att klicka nedan

Opus 163, For Lilian May, Polka mazurka

Nu återstår bara att arkivera detta brev på ett bra ställe så att det inte försvinner!

Ah, jag har ledig helg! Den perfekta tiden att inte göra något alls på. Eller? Ja, igår, första lediga dagen, ringde det från jobbet fyra gånger. Är jag oumbärlig eller? Nej, inte alls, men det är lättare att ringa mig (eller Lennart) än att ringa NOC (Network Operating Central) när allt skiter sig…. och jag hjälper så gärna mina kolleger om jag kan.

Idag skulle jag varit hos Daniel och arbetat också… men ont i nacken och huvudet gjorde att jag inte hade lust och ork. Måste ha sovit stående på skallen eller nåt. Så det får bli i morgon. Ska väl inte ta så himla lång tid heller, att smälla upp några meter kabelkanal, dra lite ledningar och patcha in i nätverkspanelen så att han kan sätta upp en server och leka med. Max 10-12 borrhål i betongen, resten är mjukt, så grannarna behöver bara bli irriterade en kvart, tjugo minuter om vi gör det på rätt sätt.

Senare idag skall vi dock till Jimmy och fira födelsedag (han fyllde år i torsdags) med kaffe och tårta (inte för mig dock, jag har slutat med sötsaker). Innan det måste jag hinna på stan en sväng också och skaffa sånt som jag vet att jag har men inte hittar. Typiskt sådant. Har en hel påse böjskydd till patchkabel någonstans. Vi köpte 50 eller 100 jag och Jimmy för länge sedan och jag trodde att jag visste vart de låg, men inte då. Nåja, skaffar 20 nya så hittar jag de gamla ska ni se. Grejen är ändå att för 18,50 får jag en färdig kabel som kostar 39 kr i butik. Skillnaden är att jag får göra den själv, men det tar inte många minuter och verktyg har jag.

Så, ledig var man alltså och kalendern är fullproppad i alla fall. Men det är så det är eftersom jag aldrig har lediga kvällar som normalt folk har. Antingen måste jag vara helt ledig eller också inte alls. Nästa gång jag har ledig helg är det dags att städa upp vinden och det lär ju ta en dag i anspråk eller något i den stilen. Visserligen kan jag göra en massa själv de kvällar jag har ledigt under veckorna, så att det bara är att låna en kärra och bära ner allt skräp och köra det till tippen.

Sedan så… är det väl Jul eller nåt.

Nej, är väl bäst att knalla iväg så jag kommer hem nångång. Vi hörs vidare.

Det finns inget som går upp mot en trivsam stund med kaffe och vänner. Speciellt de som man sällan ser. Sedan Irene lämnade oss åt vårt öde på jobbet – mer eller mindre – så har jag knappt sett henne, än mindre haft möjlighet att göra något tillsammans. Senast det var läge för det då jobbade jag och kom inte ifrån.

Så när telefonen ringde igår när jag och Daniel var på en liten tur ut till Välsviken och jag såg att det var Irene, kände jag att det var bäst att ringa upp så snart jag parkerat. Då var hon i en annan telefon, såklart och tydligen hade det varit cirkus därhemma när jag ringde då ingen av hennes man och son vågade svara :). Jag måste vara en skrämmande person! Tillslut svarade maken och berättade att Irene var lite upptagen men om jag fanns tillgänglig nu så skulle hon ringa upp mig strax. Så vi bestämde det.

Det gick inte många minuter förrän jag hade henne på tråden och det visade sig vara hockeykväll för man och son och då hade hon tänkt sig ett litet fikabesök hos mig och katterna (mest mig, katter är inte hennes grej). Samtidigt kunde hon ju ta med jultidningskatalogerna så att jag fick chansen att göra mina inköp (kattkalendern är ju ett måste).

Sagt och gjort. När jag lämnat av Daniel åkte jag hem, sms:ade att jag var redo att slå på kaffebryggaren och två minuter senare hade jag besök. Jag anmärkte på att hon måste blåst på i 400 km/tim om hon lyckats ta sig från Råtorp till mig på så kort tid, men hon hade varit närmare än så när jag hörde av mig.

Så i stället för att plocka med det jag borde gjort igår kväll, tog jag en stilla fika med Irene och beställde en massa grejer ut katalogerna. Finns sämre sätt att spendera aftonen. När hon åkte hem såg jag lite på CSI:New York och sedan spelade jag och Jimmy lite spel över nätet. Sedan var klockan halv ett…

Ack ja. I morgon skall jag till Lennart och trixa med billarmet som behöver byta batterier. Det skall bli intressant att se hur många timmar det tar…

Höres!