Vi har bara halva månader nu för tiden. I alla fall verkar det så för innan man vet ordet av så har halva månaden redan gått och man vet inte vart den tog vägen. Samma nu med mars, det är snart påsk och jag har inte riktigt hunnit med mig själv känns det som.

Visserligen har jag gjort en hel del, förutom att jobba. Härom dagen blev jag bjuden på lunch av en gammal vän som jag inte sett på länge. En gång i världen var han skolkamrat med min fader och den 1 april fyller han 72 år. Känns som det var nyss som han fyllde 60 och blev firad av mig och Inez, men det är 11 år sedan hon gick bort så tiden går fort tydligen.

Sedan har jag hunnit med en fika med min lille gudson, som inte alls är liten längre utan har fyllt 22 och går mot 23 några dagar innan jag själv fyller… 27 (?), Hm. Det är i alla fall trevligt att han vill umgås med sin gamle gudfar. Vi har en hel del gemensamma intressen så det saknades inte samtalsämne.

Fikat har jag också gjort med Maria och Charlie (som käkade upp katternas mat) och nästa gång, sade vi, skall jag göra turen till henne. Har till och med för mig att vi sa ett preliminärt datum, men när i fridens namn var det då? Påsk? Får kolla med henne för jag hittar inget i almanackan.

Musikaliskt har 2013 varit ett fattigt år än så länge då jag bara lyckats få till en enda komposition sedan nyårsafton. Hade inte H.K.H. Prinsessan Lilian gått ur tiden så kanske jag inte ens skrivit något, för årets första opus är tillägnat hennes minne. Vem vet. Det börjar i alla fall se ljusare ut i fråga om att få ordning i musikrummet/biblioteket. På måndag blir det tippen.

Jimmy skulle inspekterat sin hög med grejer på vinden idag, men sjukdom kom emellan naturligtvis. Jag tror det är nåt speciellt med hans prylar där uppe för det blir aldrig av att det händer något med dem. Hur mycket jag än försöker. Måste vara en förbannelse av nåt slag, får väl ringa Hogwarts och se om de kan hjälpa mig. Allt mitt skräp öronmärktes av mig och Daniel igår, så det är bara att lasta det på kärran och dra iväg till tippen med det. Inklusive det som finns i lägenheten och som skall slängas.

Vardagsrummet har fått en ansiktslyftning till det bättre och köket skall också få en om jag orkar ta tag i det under dagen. Allt skall vara klart till påsk. Det är den yttersta gränsen. Då kommer Kerstin hit och efter det är det fan i mig fullbokat så det skriker om det. Först påsk som sagt, sedan är jag bjuden till henne på kalas och därefter är det London som står på schemat. Så… Påsk är det datum som är spikat för att allt mitt ”måste tas hand om” skall vara klart. Det underlättade att Daniel inte blev opererad som han trodde härom veckan, även om det hade varit bra om det varit undanstökat för hans skull också. Nåja, den enes bröd den andres mjöd eller nåt.

IKEA och Beijer skall få besök av mig (just det… i morgon har jag en kärra… hm) en sista gång innan allt är klart, men sedan ÄR allt klart. Jag har då äntligen fått lägenheten som jag vill ha den och allt som återstår är det småplock som man alltid har, dvs veckostädning och lite allmänt ”hm, om jag flyttar den lite så kanske…”. Det ska bli skönt. Det mesta har legat i pipen ända sedan dagen då Jimmy flyttade ut och sakta men osäkert har en bit efter den andra fallit något sånär på plats.

Nej, kaffet tog slut… jag får fylla på och fortsätta att krafsa på Nemi som ligger här framför mig och njuter av livet. Vi får hörs igen längre fram.

Ja, när man nästan kan räkna 100 år sedan dagen man föddes, då är det nog inte konstigt om man en dag säger tack och adjö. H.K.H. Hertiginnan av Halland levde inte lika länge som sin landsmaninna, H.M. Drottningmodern av Storbritannien, men i folkets ögon var hon minst lika omtyckt och respekterad.

Kärlekssagan med Bertil fyller våra dagstidningar, både i pappersform och online och snart vet minsta unge vem hon var och hur det kom sig att hon blev Prinsessa av Sverige. Jag har ju min egen relation till Henne även om vi aldrig träffades eller talades vid. Den komposition jag sände henne i höstas hann i alla fall mottagas och jag fick, via Hovmarskalken, ett varmt tack för densamma. Detta tack finns nu inramat och upphängt på väggen i hallen (mitt eget Hall-Land). Jag sänder en tanke till henne och jag är övertygad om att hon kommer att leva kvar hos mig varje gång jag bläddrar igenom min verkkatalog. Sov gott, Ers Kunglig Höghet och hälsa min namne, Bertil, så mycket.

Dagen har inte bara inneburit att jag ramat och hängt upp mitt brev, utan jag och Daniel har haft besök av Sappas representant och vi har också beställt våra nya TV-kanaler som tar kraft från förste April då ComHem försvinner ur fastigheten. Dessutom hann vi med en tur till IKEA och att ta en omgång med att tvätta bilen. Så nu är den så blå och fin där den står på parkeringen. Ingen annan bil verkar nytvättad därute så jag känner mig så stolt.

Tack Daniel för hjälpen.

Nu skall jag käka, sedan är det jobbet som är nästa punkt på dagordningen. Vi får höras vidare vid annat tillfälle.

Ja idag var det en fin vårdag. Har hört att det skulle vara snöstorm på sina håll, men här hemma har det varit fint. Visst, det blåser en del, men det gör det alltid när solen är framme. Man får inte vara helt nöjd.

Jag tog Daniel med mig ut i skogen en sväng för att se om vi kunde få syn på några trevliga djur eller odjur. Det var inte så många framme kan man väl säga, men vid Lång stod våra vänner rådjuren kvar i alla fall så det blev några bilder tagna trots allt. Jag får väl se om de fastnade på Daniels minneskort eller inte. Han hade i alla fall med sig sin 300 mm så att han kunde zooma in på dem ordentligt.

Själv hade jag turen att se två stycken nära vägen ute i Skruvstad, så jag hann med att fånga det ena på bild i alla fall. Det blev rätt så bra även om jag säger det själv.

Vi tog svängen förbi mor, så som lagen lyder, men inte hade vi mycket för det denna gången heller. Det var ingen hemma där alls. Så vi lämpade av lite prylar på trappan, så får vi se om de står kvar när någon kommer hem.

Nu har jag telefon också igen. Passade på att hämta modemet på ICA när vi kom tillbaka och installerade det direkt. Sedan blev det kaffe och glass och nu har jag precis fått in bilderna i Lightroom. Tiden rullar iväg också ser jag på klockan, så om jag ska hitta på något mer idag är det bäst att jag skyndar på innan natten är här.

Vi hörs…

Så var nattens – och årets – Oscarsfest slut och nu är det ett år till nästa gång. Vi började som vanligt på eftermiddagen med lite fika och aktiviteter. I år bestod aktiviteten av ett studeibesök på Arenans filmvisningsrum och vi fick se hur det såg ut där. Det påminde en smula om hur det är på mitt eget jobb, fast här handlar det bara om en salong. Tekniken är i stort sett densamma i alla fall.

Från Arenan fick vi sällskap av Frida som följde med hem på vidare aktiviteter under aftonen. Den som stod närmast på programmet efter Arenan var Oscarsdarten och i år blev det bara Jimmy och Fredrik som ställde upp och spelade. Det är ju ändå de båda som slåss om vem som skall ha vandringspriset hemma kommande period, så det var väl bra att de fick göra upp utan inblandning av oss övriga. Jag förde protokoll och räknade och det hela blev därmed en ganska snabb affär. Dock var det väldigt spännande eftersom det blev 5-5 inför ett avgörande slutspelsleg. Jimmy var först ner och hade gott om tid på sig att avsluta, men missade och gav Fredrik möjlighet att komma ikapp. Det slutade med en seger för Fredrik och Emeli lär visst ha hållit på honom för att slippa hitta en plats för pokalen där hemma ;). Grattis Fredrik!

Efter detta var det en paus medan jag lade sista handen vid maten, en historia som var lite mer invecklad än vanligt då Frida är vegan och därmed äter färre saker än ens Fredrik. Han hade dessutom missat att se till att jag fått all den informationen i förväg, genom att maila sig själv och inte mig. Ja, inget är omöjligt för en händig karl sägs det. Allt avlöpte bra trots allt och jag tror Frida var nöjd och dessutom hoppas jag att vi inte skrämt bort henne inför kommande års festligheter. Hon fotograferar tydligen dessutom och även om hon ingen Nikon har, kan hon ju vara med någon gång när vi är ute och plåtar i naturen…

Efter mat blev det lite mer att dricka och lite tilltugg för den som ville ha (popcorn) och vi fick även se en liten kortfilm som Fredrik hade gjort under den facila titeln Apan är Död!, inspelad i Borås djurpark. Sedan började OTRC sin utsändning och vi slötittade en smula på celebriteternas ankomst på den röda mattan (On the Red Carpet… OTRC). Det var mode och sånt såklart och en del människor såg okej ut, andra såg ut som, jadu vart hittade du den där trasan… Några få hade hittat den perfekta looken för aftonen. Daniel saknade Jennifer Hudsons dekollotage i år och fick nöja sig med andra, mer skrämmande kreationer.

George Pinocchio, eller ja Pennacchio, som var en av de som ledde programmet fick av oss äran att bli korad till galans mest lyfta ansikte (eller om han slipat sig med nollans sandpapper…)  Kristin Chenoweth hade löst DET problemet med en Eulaliaknut i nacken som slätade ut alla eventuella rynkor.

Nå, alla paraderade förbi från mina favoriter från Les Misérables, Hugh Jackman, Anne Hathaway och Eddie Redmayne till gamla reliker som Christopher Plummer och färskaste tillskottet Quvenzhané Wallis, 9 år. En efter en tågade de förbi och plötsligt stod han där, Dustin Hoffman, tillsammans med en stabil dam. ”Och vem är det där bredvid honom?” undrade Daniel och jag fick in kvällens mest dräpande replik (japp, min blogg, mitt omdöme) ”Äsch, det är Hoffmans Äventyr...” Den repliken var mycket bättre än de flesta som Seth MacFarlane fick iväg som galans Värd senare under morgonen.

Vid denna tid hade Frida prudentligt nog dragit sig tillbaka och det var bara jag, Daniel och Fredrik kvar (Jimmy gick redan efter middagen). Därmed var hon förskonad från det mesta i humorväg under återstoden av natten och morgonen.

Galan började och eftersom Fredrik absolut hatar Star Trek, så inleddes naturligtvis galan med ett nummer inspirerat från just detta… Perfekt med andra ord (men egentligen var det urtråkigt). Den största behållningen från inledningen var att Channing Tatum dansade med Charlize Theron på ett mycket elegant sätt och att Seth MacFarlane sjöng tillsammans med de lite osannolika valen Daniel Radcliffe (Harry Potter) och en annan av mina favoriter Joseph Gordon-Levitt (Tredje klotet från solen, 50/50, The Dark Knight Rises mfl). Det gjorde de riktigt bra.

Fredrik och Filip gaggade som vanligt i studion, men avhöll sig i princip från att störa galan. Den som inte ville lyssna på dem i pauserna kunde ju stänga öronen, eller gå på toa under tiden. Helt klart är ändå att de inte har speciellt bra koll på vad som händer och sker och vem som är vem och vad som hör vart… Men de får säkert en god slant för att sitta där och spruta ner allt med champagne och prata strunt.

Priserna avlöste varandra under galan som sig bör och vi svenskar fick med några Oscars hem som ni säkert sett i tidningarna. Searching for Sugarman vann bästa dokumentär och vi fick med två gossar i ljudkategorin (Per Hallberg och Paul Ottosson). Roligt nog blev det för första gången som jag kan minnas oavgjort i en kategori och det var just Sound Editing där Hallberg och Ottosson fick en varsin Oscar med sig hem. Hallberg har två redan och detta var hans tredje. Inte illa. För övrigt kan jag säga att det bara hänt fem gånger tidigare att någon kategori haft två vinnare till följd av lika många röster.

Jag prickade in en och annan vinnare, men missade på några jag trodde var solklara. Så kan det gå, men Anne Hathaway fick i alla fall sin Oscar för Les Misérables och det var hon mycket väl värd måste jag säga. Hej och hå en sån fantastisk film detta var och när hela ensemblen intog scenen för ett medley fick man en snabb repris. Kommer väl snart på DVD hoppas jag så att jag kan köpa den (eller ska jag välja att ta den på Bluray tro?)

Fredrik var trött och sov en halvtimme mitt i galan, men missade väl inget viktigt. Det kändes på sitt sätt som om denna gala var lång och lite seg stundtals även om den lyfte då och då, som när Dame Shirley Bassey kom in på scenen och sjöng ledmotivet ur Goldfinger från 1964 med samma kraft och liv som för nästan 50 år sedan. Allt slutade omkring klockan sex på morgonen och då hade jag prickat in 12 rätt i mitt Oscarstips. Hur det gick för övriga har jag inte någon direkt aning om. Sämre, verkade det som, men det är ju inte så lätt.

Så när klockan närmade sig sju hade jag plockat ordning på det mesta och kunde gå och lägga mig hos Nemi som tyckte att nu får det nog vara bra med Oscar på ett tag husse!

Japp, det är ett år nu till nästa gång.

… har jag ingen då BBB:s modem dog igår kväll. Mobilen funkar naturligtvis, men inte den fasta linan. Hoppas få det fixat till på onsdag.