Det ser i alla fall ut som om Valborgsmässoafton kan gå av stapeln utan snö och att Vintern verkligen Rasat ut den här gången. Visserligen har den hela dagen på sig att återvända, men med den sol som nu lyser, så tror jag vi klarar oss. Inte för att jag kommer att vara vid brasan och lyssna på sång, för jag jobbar hela dagen och kvällen, men andra kanske samlas för detta enligt traditionen. Låt oss se om vi får det lugnare i kväll tack vare detta också. Det lär märkas.

Så har årets första fyra månader rullat förbi och det är faktiskt inte så långt kvar till sommaren. Får väl se när nästa snöoväder dyker upp, det är inte helt säkert ännu och jag vet att vi haft kraftiga snöfall så sent som den 12 juni, på min morfars födelsedag. Jag åkte med dem hem till Uddevalla för att tillbringa sommarlovet där och i Dalsland var granarna alldeles vita av snö, som om det vore juletider.

Som sagt, snön har inte gömt sig helt ännu tror jag.

Den här månaden har varit mysko. Inte nog med att det var ett par decimeter snö på Långredagen, det har snöat eller haglat lite till och från den senaste tiden. Jag har visserligen varit med om att det har snöat på Valborg, vilket får alla vårsånger att verka lite malplacerade, men jag hade hoppats på en trivsam april, med vårväder och ingen snö. Nå, man kan inte få allt.

Låt oss se vad Valborg har att ge i år, det är ett par dagar kvar. Själv längtar jag till nästa vecka, eller snarare framåt en vecka, då jag lämnar den eventuella snön för ett vårlikt London. Där är de, som vanligt, en månad före oss i väder och årstid, så det skall bli skönt att vandra i någon av parkerna och känna av solvärmen lite. Inte för att jag är mycket för att sitta i solen, men på våren är det inte fel.

Måste få till bilen också och få den besiktad. Resan till Wien i sommar hänger mycket på bilen och kanske måste vi skippa den helt (resan alltså). Wien ligger väl kvar några år till får vi tro och om jag inte litar på bilen, då blir det inget av. Dessutom kanske det kostar en slant att fixa till den och då finns det inget kvar att resa för. Enkel matematik, om än inte så kul. Kanske håller bilen några år till, så att vi kan åka 2019 i stället. Vi får helt enkelt se vad som händer.

Det är mycket som är bra att ha, men det är sällan som det finns hemma. Så nu har jag ordnat med en hel del sådant. Mest åt bilen, där jag köpte reservlampor till varje position det går att tänka sig, så nu finns det. Säkringar har jag haft länge, men lampor har jag behövt köpa nya varje gång någon gått sönder. Inte mer. Nu finns det ett tag.

Jag har också köpt en kattbox, en transportlåda för katt. En dag måste jag ta katterna till veterinären, det är bara så och även om det kanske inte blir en enkelresa, så vet jag att de förr eller senare behöver dit. Så nu har jag skaffat något som jag vet att Nemi får plats i. Den dagen det händer något skall jag inte behöva fundera på hur jag skall göra, utan en sådan skall finnas. Jag har redan en som Lilly passar i och den har jag ärvt och jag antar att det var Wu-Shi som transporterades i den när det begav sig. Lilly brukar gå in i den och ta en tupplur ibland, så hon är van vid den.

Sedan har jag köpt en vattendunk. Bra att fylla om jag skall någonstans på utflykt, om inte när det blir dags för Wien, då den går att ha i bilen för fikapauser och annat. Inte fel, tror jag. Bubbelplasten jag köpte är också bra att ha och jag skall ta några meter med mig till London för att rulla in det som inhandlas och som är ömtåligt. Inte fel. Inte fel alls.

Vårmånaden går mot sitt slut och vi har ställt om klockorna (idiotiskt) och snart kommer kanske grönskan också. Mars sprang iväg, men då februari är kort, så kanske det kan förklara att vi inte hinner med riktigt. Har i alla fall varit ledig den här helgen och noterade att min kattkalender hade följande att säga om lördagen:

En katt överlever en blomma, en mus, en sommar. Men den lever aldrig länge nog. Man längtar efter den långt efter den gått bort.

Det är helt sant och igår var det åtta år sedan lilla Malin lämnade oss. Jag saknar henne ännu, trots att jag har de båda andra busarna att tampas med. De gillade inte heller att vi ställde om klockan märker jag. Nå, det är inget att göra åt saken. Idag har jag deklarerat och så får vi se om det stämmer att vi får skatteåterbäringen till Påsk. Tror inte mycket på det och jag har dessutom alltid risken att få vänta till december, men ta i trä.

I april skall jag in med bilen på verkstaden också och sedan skall den besiktas. Det är bäst att vara med så att jag vet att den håller för en resa till Wien i sommar, om allt blir som planerat. Inte kul om den stannar halvvägs. Inte för att det har så mycket med besöket på verkstaden, det är bara rost på balkarna som skall åtgärdas, men jag försöker att göra allt som står på ”bra att veta”, för då ser besiktarna att jag i alla fall försöker ta hand om bilen. Nåja, de hittar säkert en och annan två i år också.

Men, det blir efter påsk.

Då var vi här. Sista söndagen i februari (eller vissa år första söndagen i mars) är årets festdag och i princip den enda som det är ordentlig fest här hemma. Fast, inte vet jag om det är så mycket annorlunda än når vi har våra månadsmiddagar, med undantag för att vi håller på till framåt sju på morgonen. Jag talar förstås om Oscar och det är dags för en filmfest.

Allt är i princip redo och förberett. Det är bara gästerna som saknas och de droppar in mellan sex och sju. Klockan sju är det middag och sedan får vi se vad som händer resten av kvällen. Gala i sig börjar väl kring två, kan jag tänka mig. Så det är bara att försöka hålla sig vaken. Misstänker att hela gala är ett angrepp på Trump, så det kanske blir lite enformigt. Vi får se. Aftonbladet TV sänder, vilket inte ger den bästa kvalitén på det hela, men vi får vara glada att någon visar det hela.

I morgon börjar Sportlovet och jag skall faktiskt släpa mig iväg till jobbet på kvällen. Borde inte vara några problem och om jag är trött så är jag säkert i gott sällskap. Är sällan som någon känns riktigt pigg numer. Men, en sak i taget. Först Oscar och sedan får vi ta dagen som den kommer.