Då är snart februari över och med det börjar en ny epok här hemma. Ända sedan jag flyttade hit år 1985, har jag haft samma telefonnummer. Nu är det dags att vinka adjö till detta och säga upp det fasta abonnemanget. Från och med förste mars är jag utan fast lina och har bara mobilen? Varför? Jo, eftersom Bredbandsbolaget inte finns längre och det är Telenor, som vill höja priserna, byter jag leverantör och då ser jag ingen anledning att flytta med telefonen. Jag har mobilen och den har jag fria samtal på och därför ringer jag aldrig på den fasta längre. Visst, en och annan kanske ringer hit, men det är så sällan att det inte är värt kostnaden.

Så är det och så blir det. Livet är fullt av överraskningar, vilket vi inte minst märkte på årets Oscarsgala där en av de mer säkra korten inte fick den Oscar som hon så väl förtjänar efter 7 nomineringar. Glenn Close blev snuvad igen och rubriken kanske kunde varit ”So Close!” men vi har ju inga röstsiffror att kolla på. Olivia Coleman var garanterat värd sitt pris, men det kändes lika snopet för henne, tydligen, som hade beundrat Glenn Close i alla år och uppenbarligen skämdes en smula för att snuva henne på vinsten. Vi som satt upp hela natten hade trevlig i alla fall och ingen somnade den här gången. Jag gick till och med till jobbet på eftermiddagen, vilket jag inte brukar göra.

På jobbet, apropå det, är det Sportlov just nu och det innebär att vi öppnar tidigt och det väller in ungar. Eller i alla fall är där fler än vanligt på dagarna. Visserligen har vi en hel del att bjuda på också i form av Draktränaren 3 och Röjar Ralf 2. Har ett par dagar ledigt just nu, men har hela helgen framför mig att arbeta. Nå, jag kan inte klaga då jag precis haft fyra dagars ledigt i och med förra helgen.

Livet går vidare, som sagt och mars kanske har fler överraskningar att bjuda på än jag vet.

Ja, då var det nytt år. Nya utmaningar, nya föresatser, nytt liv. Eller nåt i den stilen. Dags att reboota det gamla livet för sjuttiofjärde gången och se vad jag har att säga om det 2020. Kan lugnt säga att inget av det jag tänkte mig blev av förra året. Inte ens en resa till London. Så vad säger 2019?

Nå min målvikt en gång för alla, annars lägger jag ner detta och accepterar att risken för hjärtinfarkt ökar med kvadraten på det jag stoppar i mig. Visserligen minskar risken när man har katt och jag har två…

Göra musik. Blir aldrig av, så nu är det dags.

Fortsätta min nya bok. Jo, det funkar. 650+ sidor just nu så jag kan inte klaga.

Byta leverantör av bredband och ta bort telefonen. Japp, sade upp idag! Byter till något annat inom kort, dock utan telefon. Räcker med mobilen och jag ringer aldrig på den andra längre.

Städa på vinden… Ja, jag vet…

Bygga om baren? Kanske, låt oss se vad som hinns och vad det kostar.

Så det finns lite att ta av. Londonresan för sommaren är redan bokad, i alla fall har vi flygbiljetter och sedan är det bara att finna ett hotell. Theresa May gör ju allt för att ingen vill resa dit längre, men även hon kanske får ett respass innan allt detta är över. Detta är i alla fall en reguljär flygning, så den blir förhoppningsvis inte inställd.

Den som lever får se…

Så var den över, julen. Visserligen skall den vara än till påska, eller något sådant, men i realiteten har dess bäst före datum passerats redan. Jag fick i alla fall två dagar i samband med den att vara ledig. Dagen före Julafton och så själva Dagen. Visserligen fick jag ledigt efteråt, mellandagarna, men de räknas inte, även om det är skönt att få vara ledig.

Ledig, ja… Helt ledig är jag aldrig numer tydligen. Är det inte det ena, så är det något annat som planeras just de dagar som jag har tomma i kalendern. Visst, det är roligt att hitta på något, men kanske inte varje gång. Det är faktiskt skönt att inte behöva ha klockan på ringning, även om jag vaknar vid samma tid ändå. Det är skönt att slippa träffa folk ibland, speciellt när jag gör det varje dag på jobbet. Idag är jag dock helt ledig. Inget i kalendern, inga besök, inga måsten. Jo, jag måste nog ta hand om disken så att jag slipper ta den med mig in på det nya året.

Katterna tycker också att det är skönt när jag är hemma hos dem och inte håller på som en tätting med än det ena, än det andra. De vill ha lugn och ro de också och det skall de få idag. Jag skall inte ta fram dammsugaren, även om det också hade varit en god idé. Nej, de skall slippa bli jagad av den. Det spar jag till 2019, för vi är snart där. För snart.

Ja, så kan vi lägga ytterligare en månad till högen av de som inte innehåll något av vikt. Min födelsedag? Ja, den kom och gick, men jag har aldrig tyckt att den varit så viktig. Nu är det snart Jul och det känns mer spännande, även om jag vet att den försvinner fortare än det går att säga Kalle Anka och sedan är den också över. Nej, livet har förvandlats till en transportsträcka till Ättestupan, eller nåt. Det händer sällan något som man minns, eller som sitter i en stund. Ingen känsla av mmmm.

Varför? Tiden räcker inte till, tydligen. Jag har aldrig tid numer, utom för att jobba och de dagar jag är ledig går åt fortare än jobbdagarna. Tröttheten tar över, för det finns för lite tid att ladda batterierna igen. Än så länge har jag i alla fall katterna och det känns bra. Försöker att ge dem så mycket av min tid som jag kan, så att jag vet att de mår bra och trivs hos mig.

Har många planer, men ingen av dem blir verklighet, för tiden och orken infinner sig inte. Jo, visserligen… Jag har ju börjat skriva igen och det slukar också tid, samtidigt som det är ganska rogivande. Andra människor klagar över samma saker. Det har inte tid, de måste och de måste och de orkar inte. Det har säkert med klimatet att göra, det som ärkearslet i Vita Huset inte tror på, fast med hans låga IQ är det inte förvånande. Han kan inte ens stava ordet klimathot. Det är för många bokstäver.

Så jag funderar på att skaffa en ny almanacka. Inte för att hålla reda på vilken dag det är, utan vilken månad. En almanacka med 12 blad räcker gott. November kom, november gick. Snart är det dags för pension.

Ja, jag har fortfarande inte fått ordning på bilen. Nu har jag dock en bensinpump att byta med, men det var ganska besvärligt att få loss den gamla. Det gick utmärkt att få lös slangarna och elen, men själva låsningen för pumpen sitter som berget. Det kommer säkert att sluta med att jag får ta mig till Biltema och köpa en avdragare eller liknande, för att lösa problemet. Enligt Saab-forumet skulle en sådan hjälpa. Man satte ”benen” i taggarna på låsringen och använde ett skaft till något annat verktyg att vrida med. Detta får testat.

Nu är vi ju dessutom i princip inne i november och snart är det dags att byta däck. Det tar aldrig slut. Nå, det är väl inte hela världen om det tar ett par dagar till att byta ut pumpen, men det märks att jag inte haft tillgång till bilen på en stund. Det blir inte handlat på Välsviken, som jag brukar besöka varje vecka annars och det blir inget kaffe i Vålberg. Finns buss, men det är krångligare och krångligt vill väl ingen ha det.

Därför är det bara att avvakta. Daniel och jag gör väl ett försök att fixa det i helgen, tror jag och sedan får vi väl tro att det funkar. Skulle inte förvåna mig om bilen inte startar ändå, men det återstår som sagt var att se. Bilar alltså…