Midvinterkattens päls är mjuk, stjärnorna gnistra och glimma
Nu har man fyllt sin feta buk, med mat denna sena timma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran
Maten är slut på faten. Synd om tomten, stackars saten.

Så var man mätt – igen.

Juletid är matetid och man äter tills man mår illa. Ett sådant i-landproblem vi har. I vissa länder vet de inte ens vad mat är och vi bara vräker i oss. Men gott är det skall sägas.

Nå, kära och trogna läsare – eller som hans Nobla Majestät sade, Kära Örebroare!

Fram till julbordsdags har jag tagit det ganska lugnt. Till och med tillbragt en timme på rygg i soffan och mer eller mindre dåsat bort i evighetens dimma och tillbaka igen. Jag har druckit lite glögg och tar det sista i flaskan i skrivande stund som efterrätt. Den var halv till att börja med, tror Daniel var med och öppnade den i veckan. Finns en öppnad sådan till, fast av lägre alkoholhalt och med annan smak (choklad och chili var det tror jag) så det lär räcka hela julen.

Själva julbordet var inte av samma dignitet som om jag hade haft en massa gäster, men det räckte och blev över för egen del. Där fanns sillen i tre varianter varav ingen var min egen inläggning tyvärr. Ägghalvor, skinka och resterna av kaviarlådan från igår (blev ingen Janzon för det fanns kvar som sagt). Prinskorvar och köttbullar och mitt hembakta julebröd. Två sorters senap, julöl och mer O.P. Andersson. Det räcker och blir över – BLEV över dessutom.

I morgon har Emeli och Jimmy lovat att ta Loke med sig hit och äta lite av det som är kvar. Ja, de har inte lovat just detta exakt, men att komma hit och äta och detta är vad de får. Plus att jag gör den där Janzons frestelsen som jag skulle haft idag egentligen. Den som inte kör bil får en julöl eller två och nubbe. Så, om det promeneras hit blir detta sanning eftersom den enda som kan köra och enda som skulle dricka av det är Jimmy. Så vi får se. Jag ska upplysa honom om det, så får de själva ta beslutet.

Ni blir det ingen mer bloggrapport från denna Julafton 2012. I morgon är det Juldagen och det kan hända att jag knackar ner det som händer då om jag orkar på kvällskvisten.

Nu ska jag göra som katterna – slöa :). Vi hörs i morgon!

Jag hade fått ett mail från Inge, min gamle styvfar, med en bild från där han är och firar jul. Snö och vackert var det. Precis som det skall vara. Hoppas att hans jullunch är lika bra som min 🙂

Redan efter första tuggan var jag tvungen att säga till katterna ”NU är det jul!”, för det är precis vad denna måltid innebär för mig.

Jag dukade, för första gången någonsin, upp jullunchen i ”salongen”, det vill säga den del av vardagsrummet som är närmast balkongen. Där har jag ett litet runt bord som tillhört min farmors mor eller om det var farfars mor… Arvegods är det i alla fall, även om stolarna inte hör till – de kommer från min lokala heminredningsbutik (IKEA).

Sedan serverade jag mig den goda lunchen som per min egen tradition skall bestå av följande:

• Kokt torsk (i god kryddlag med lagerblad, svart-. rosé- och kryddpeppar)
• Kokt potatis (helst mjölig)
• Äggsås!
• Julöl (valfri)
• Nubbe (Helst Linie Aquavit, men O.P. Andersson funkar fint)

Jag tände även ett ljus och förbjöd katterna att vara i närheten och slog mig ner för att njuta. Två gånger var jag och tog mig av maten och för ett ögonblick fick jag känslan av att jag lagat för mycket, men det var helt i sin ordning. Mat skall lagas och serveras enligt Astreas Princip (mormor alltså): Finns det kvar när alla ätit klart, ja då räckte det. Annars har man gjort för lite mat och någon stackars sate är fortfarande hungrig.

Det är en bra princip, testad till sitt yttersta av mig och nämnda styvfader. Mormor skrattar nog i sin himmel kan jag tro.

Nå två portioner senare och två nubbar och en julöl så är jag mätt och belåten och smuttar på mitt ”kaffe-på-maten”, det som jag tydligen är (ö)känd för. Ja, inte kaffet som sådant, utan att jag alltid gör/bjuder på kaffe efter maten.

Mellan julkaffe och jullunch har jag även hunnit med att få till ett par små kompositioner igen. Tomten har ju fått sitt så nu är det Tomtemor och Nissarna som är ihågkomna. Som vanligt går det bra att lyssna:

Tomtemors Mazurka, Opus 196

Nissarnas Julfest, Polka, Opus 197

Nu är det läge att vila lite och förbereda sig för dagens sista insats i köket: Julbordet. Jag har ännu inte helt bestämt mig hur och vad, men det lär ni få veta nästa gång jag uppdaterar denna blogg. 🙂

Så har det blivit dags för julkaffet – klockan är elva. Ute är det som sagt var snö, men det är grått och solen har gått och gömt sig. Men, men… snart är det mörkt i alla fall och ingen kommer att se mycket av den ändå. Fast det ska ju vara snö på jul tycker jag.

Kaffet smakar i alla fall bra och det fanns några av mina lussekatter kvar i frysen. Några sekunder i micron och de är som nybakade. Tog några pepparkakor också så att jag blir snäll. Hm, kanske skulle ge katterna också ;). Efter kaffet skall jag spela lite julsånger för dem. Det brukar jag göra varje jul. På den tiden Jimmy bodde här brukade jag väcka honom runt tolv med lite ljuv musik. Stackarn.

Idag hade jag också, dagen till ära, en nyutslagen och vacker hibiscusblomma i fönstret. Det var ett tag sedan den blommade senast och man kan inte klaga på timingen i alla fall. Är det jul så är det!

Det har snöat i natt! Så nu är det julfint och vitt ute vilket jag tycker är mysigt. Jag behöver ju inte ut och skotta. Däremot är det skönt att gå upp lite tidigare och äta frukost när det är en sådan här speciell dag. Jul-SMS:en har redan börjat trilla in och katterna är lite busiga av sig.

Så vad är bättre än en skinkmacka med hembakat bröd och egenhändigt tillredd julskinka? Inte mycket just nu 🙂