Bye bye, 2020

Då var vi framme vid slutet. Ett år som inte har varit som andra år är på väg att nå sin sista timme och vi kan alla se fram emot ett nytt, oskrivet år som naturligtvis bara kan bli bättre. Eller? Jag har ingen aning, men då jag jobbar i en bransch som drabbats hårt av alla åtgärder, så är min förhoppning att det blir bättre. Ett surrealistiskt år får sitt slut. Ett år där vi har haft stängt i fem månader totalt. Ett år som avslutas utan att vi har satt vår fot på jobbet sedan före jul.

Katterna är glada i alla fall, tror jag. Pappa är hemma hos dem och kan se till att de får mat och kärlek. Esther börjar kännas hemtam nu och jag hoppas verkligen hon snart låter sig klappas. Jag måste ta henne till veterinären i januari så att hon får sina tänder undersökta och jag ser inte fram emot att behöva stoppa henne i transportburen och åka i väg, men så är det. Allt är inte en dans på rosor och hon behöver dit. De båda andra katterna har jag lättare att handskas med och Malva behöver också en tur till Ulvsby så småningom.

Vädret har mestadels varit lika grått som allt annat den här vintern. Inte en snöflinga så långt ögat når, även om det var sol både dagen innan julafton, på julafton och på juldagen. Passade på att ta en timmes promenad den sista dagen av dessa tre soldagar och hoppas på fler. Promenera kan man göra i de flesta väder och det är bara regn som jag drar mig för att gå ut i. Det är som det är och jag kan lika lite påverka vädret som allt annat.

I kväll blir det en liten, stilla nyårsfest på fyra personer, som idag är maxantal på hur många man får vara och som är anledningen att vi har stängt. Det lönar sig inte att visa film för färre än tjugo. Som det ser ut nu öppnar vi inte förrän i februari – eller mars… Vem vet hur det ser ut i vår, men jag hoppas att det vänder och blir någorlunda okej igen.

Till dess, Gott Nytt År. Låt oss tro att det inte blir sämre.

Adventstid

Så blev det Advent och jag mitt första ljus har tänt, eller nåt. På något sätt känns det inte som vanligt, men det kan ha att göra med Covid som fortfarande härjar kring knutarna och som troligen kommer att göra det en god tid framöver. Låt oss se vad som händer, men jag tror inte att världen blir sig lik igen och vi behöver ett par år att på något sätt komma i kapp. Det hjälper inte att Trump förlorade valet så som jag hade hoppats på och det hjälper inte att det tagits fram vaccin nu. Världen behöver något mer.

Filmstaden har fått stänga igen och ekonomin i år har fått en ordentlig törn. Jag har inte fått chansen att tjäna på långa vägar lika mycket som jag brukar och framför allt borde och alla investeringar och sparplaner har kommit på skam. Vi vet inte ens om vi kan öppna som planerat på Juldagen. Regeringen har avgörandet där och jag tvivlar. Visserligen skall jag väl tacka ja till lite extra ledigt, men det tar styggt i plånboken.

Katterna är säkert tacksamma över att pappa är hemma mer, men så är alla katter opportunister. De tar vad de får om det är positivt för dem, men jag älskar dem så klart. Esther är fortfarande blyg, men hon verkar trivas och det är det viktigaste. Själv har jag precis lyckats avsluta den andra boken i min nya serie och jag skall ta några dagar i anspråk att skingra tankarna lite innan jag ger mig på nästa del.

Så, jag har i alla fall att göra om jag blir tvungen att vänta till nästa år innan jag får jobba igen.

Spökkatter

Idag är det Alla Helgons Dag, så då skall man tända ljus och minnas de bortgångna. Jag får tända ljus för katterna idag då, eftersom de är de senaste som lämnat mig. Det har gått ett år utan Lilly och Nemi och jag saknar dem jättemycket. De nya katterna är annorlunda och det går inte att jämföra dem med varandra. De har egna personligheter och egenheter. Så är det och även om jag har tre nya små troll, så kan de inte ersätta de gamla annat än i antal.

Uma har tagit över Nemis roll som nattsällskap och ligger hos mig för det mesta. Dyker upp kort efter att jag har lagt mig och är snäll och gosig, så det kan jag inte klaga på. Malva och Esther föredrar att hålla lite avstånd ännu, men en dag så kanske jag har fullt i sängen, vem vet…

För utom att det är Alla Helgons Dag, så är det också Halloween. Det har vi infört på senare år och är inget som jag direkt firar eller dekorerar för. Jag har mina spökkatter och det får räcka. De busar och springer omkring och ibland låter de sig klappas om jag har tur. Ingen av dem är direkt någon godisgris, så som Lilly var och på sätt och vis är det synd, men det går inte att få allt som ni vet.

Jag är i alla fall ledig idag och skall ta det lugnt tillsammans med dem. Mysa lite, tror jag. Om det är möjligt. Vi får se vad som händer.

Alla goda ting är tre…

…Malva, Uma och Esther!

Ja då har det snart gått fyra veckor med ny katt i familjen och det går väl sakta framåt. Hoppas jag. Uma är naturligtvis den stora, bestämmande donnan av de tre, men hon är ju yngst också. De andra tanterna tycker nog bara att hon är jobbig, men harmlös. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. Malva och Uma har ju kul emellanåt, det har jag sett så det skall nog gå bra med Esther så småningom också.

Hon är lite blyg och när hon väl vågar sig fram, då kommer Uma galopperande och hon vänder och springer in under sängen igen. Nu bor hon inte under sängen, utan sover oftast ovanpå. Det har till och med hänt, vid tre tillfällen att hon legat i den samtidigt som jag och det känns tryggt. Kanske vågar hon släppa lite på oron fram över.

Idag stängde jag in Uma i musikrummet en dryg timme och då passade Esther på att gå husesyn. Hon gick in i ett av hålen i kattunnan och låg där inne en liten stund och kikade ut. Hon spatserade runt soffan och kollade om hon kunde ligga i den, vilket hon tydligen inte tyckte var en god idé, men hon lade sig i alla fall under bordet. Slutligen var hon några sekunder ute på balkongen.

När hon väl lagt sig tillbaka i sängen släppte jag ut en betydligt lugnare Uma som helt klart förstod att det var ett straff hon hade fått för att hon är dum. Nå hon är katt och vill leka och om en annan katt springer, då betyder det att hon kan jaga den, osv. Esther är i alla fall här för att stanna. Den saken är säker och hon är väldigt söt 🙂

Esther

När Lilly lämnade mig började jag en smula att titta på eventuella nya familjemedlemmar hos Hemlösa Tassar. Den första katten jag förälskade mig i var Esther, en skönhet på mellan fyra och fem år. Vit och svart och med ett näpet litet ansikte. Men jag hade Nemi fortfarande och ville inte ersätta Lilly med hänsyn till henne, utan räknade med många år för henne och mig i stället. Så blev det ju inte, utan bara två månader senare lämnade Nemi in också och jag blev helt ensam.

Så jag kikade lite på Esther och på en annan katt som hette Malva. Det gick så långt att min kollega, Frida, tyckte att jag skulle bli Esthers människa. Men när jag närmade mig ett beslut, då var Esther redan tingad och fick en annan människa i stället. Så jag fokuserade på Malva och som ni vet blev det hon som flyttade in hos mig. Alldeles vettskrämd var hon och jag såg henne knappt de första dagarna. En kattkompis var också bokad och Uma flyttade in. Hon är ju svart och vit, till skillnad från Esther som är vit och svart. Uma är ju också yngre och har bara ett drygt år på nacken.

Strax efter att Uma flyttade in, då fanns Esther igen då det inte hade fungerat av någon anledning på den plats dit hon flyttade. Om det var andra katter eller en hund eller barn vet jag inte, men något var det och Esther fick komma tillbaka till Hemlösa Tassar. Så jag funderade lite igen, men tre katter är kanske lite väl många och Esther försvann igen. I alla fall fanns hon inte på hemsidan. Så tiden gick och Malva blev modigare och modigare och Uma busigare och busigare (men tillgiven). Idag kan jag klappa Malva något som inte alls gick de första månaderna.

Häromdagen dök Esther upp i mitt flöde på FB igen och jag kände hur jag så gärna ville ha henne. Hon var lika söt som sist, vilket beror på att det var samma bild, men det fanns även nya bilder som visade hennes skönhet. Hon är blyg, precis som Malva, men går att klappa om man är försiktig. Från början hade jag en katt, Malin och sedan flyttade Lilly in och två år senare kom Nemi. Så tre katter har funnit samtidigt i mitt liv tidigare. Så jag gör något som jag kanske inte borde, men då Esther har varit mitt första val hela tiden, så kan jag inte låta henne hamna någon annanstans igen. Hon kanske inte trivs där heller. Jag tar Fridas råd från i höstas och väljer att bli Esthers männsika.