Pingst?

Ända sedan annandag pingst blev en vanlig dag, så kommer pingsten utan att man märker det. I år är väl alla bröllop inställda också, kan jag tro. Solen skiner i alla fall och kanske borde man vara ute och inte inne. Mors Dag är det också och jag har sänt en hälsning till min lilla mamma, så nu är risken att jag glömmer av det undanröjd.

Katterna busar och leker, vilket är bra. Malva verkar ha blivit lite tuffare, men törs fortfarande inte sitta stilla när jag kommer för nära och hon går inte till mig för att bli klappad, trots att hon tycker om det. Så jag får nöja mig med att klappa henne när hon ligger still i sin trygga vrå, vilket i och för sig inte är fel. Hon tycker om mig i alla fall, så det är ju det viktigaste. Resten får komma framöver och jag tycker att hon har gjort många framsteg på vägen.

Grannarna ovan fortsätter att föra väsen och på något sätt är det nog något jag får lära mig att ignorera, för det lär inte bli bättre. Har klagat hos KBAB, men de kan säkert inte göra något då det i det här fallet inte är en hund som skäller hela dagarna, utan ungar som dunsar runt fram till två på natten. Jobbigt och tråkigt. Haft 35 fina år här, men nu är det uppenbarligen slut på detta.

På jobbet händer inte mycket ännu, men vi är lovade att få ett datum fastslaget för när vi öppnar igen. Alla skall öppna under juli är det tänkt och det låter ju bra. Har tagit bort min semester, för inte behöver jag någon sådan än på ett tag. Får plocka den bitvis under hösten och vintern i stället och då behöver jag den säkert bättre.

Så är det. Så blir det.

Valborg är inställt

Precis som allt annat just nu är det inget Valborgsfirande idag. Corona har stängt av hela världen och det är lite svårt att tänka sig hur det har kunnat bli så här. Men det är väl inte annat att vänta med alla annan skit som pågår lite här och där och förr eller senare dyker något upp som tar död på oss alla så att jorden får en chans att starta om. Reboot… End of Life.

Jag och katterna har det lugnt i alla fall eftersom jag inte jobbar just nu. 20% närvaro under sommaren och 88% lön. Kunde vara värre eftersom jag i alla fall har ett jobb. Det finns en och annan som blivit utan i kölvattnet av detta också, fast inte hos oss om vi inte räknar att de extraanställda inte får några timmar längre.

Så det är väl bara att acceptera läget och försöka se tiden an. Hade tänkt att komma i form och det har jag ju lyckats med. Rund är en form, sist jag kollade. Blä.

Världen är sjuk

Ja, vem hade trott att 2020 skulle bli som det har blivit? I alla fall hade inte jag trott att jag skulle sitta på jobbet utan att ha något jobb att göra för att hela kedjan har stängt på grund av den nya pest som sprider sig runt vår planet. Så är det i alla fall och jag tillbringar helgen med fyra kamrater och en helt tom biograf. Cool säger ni, för ni kan ju se alla filmer som finns du. Dessvärre går inte det, i alla fall inte just nu. Filmbolagen har dragit i nödbromsen och för en gångs skull får vi inte ha personalvisningar. Så gissa om vi har tråkigt.

Det finns Netflix, visserligen, men de har sänkt kvaliteten en smula, även om det funkar på en liten skärm som min laptop. Så vi tillbringar dagarna med att städa lite, plocka med sådan vi inte gör annars och – naturligtvis – fikar. Så här mycket kaffe brukar inte ens jag dricka per dag och just nu kluckar det i magen. Kunde vara värre förstås, men det finns alltid något att klaga på ;).

Den här dagen har vi ägnat åt on-line-shopping, för varför inte spendera alla pengar som vi säkert behöver när vi går över på permittering från och med 1 april. Ja, det låter som ett skämt, men så är det. Vi får lön efter vårt avtal med 7,5% avdrag och så måste vi vara här 40% av vår ordinarie tid. Det kunde vara värre, men vi är i alla fall inte uppsagda.

Nåja, vi får se vad april har att ge. Jag planerar att promenera bort några kilon och att ägna mig åt sådant som jag sagt att jag skall göra. Städa vinden kanske :). Katterna blir väl glada, kan jag tro, nu när husse är hemma mer än tidigare. Det är tur att jag har dem i alla fall och det gör att dagarna blir lite roligare. Daniel och jag får väl fika, för så mycket mer finns inte att göra när allting är stängt, eller har förkortat öppettiderna så att det knappt hinns med att göra inköp.

Men jag behöver i alla fall inte bunkra drethuspapper, så som så många andra gör. Jag klarar mig på en vanlig ranson.

Söta katter, sjuk husse

Så var det helgen och dags att jobba – trodde jag. Nej, det blir inget med det då min mage sade åt mig att låta blir. Kanske har jag ätit något dumt, eller så fick jag pesten av någon av ungarna ute på Coop igår. Fanns gott om dem där tyvärr, det är ju sportlov. Därför blir jag hemma där jag har nära till allting jag behöver.

Katterna tycker jag är konstig just nu, men det är som det är. De får stå ut och det gör de säkert också. Ligger båda i soffan och scnhoosar i godan ro, när de inte är ute på bus. Malva har kommit ganska bra in i livet här hos mig och verkar lugnare. Även om hon inte låter sig klappas ännu och gärna flyttar på sig om jag kommer för nära. Men det blir bra i slutänden får vi tro. Uma är kärleksfull för tre katter så jag klarar mig en stund på det, även om jag vill kunna pussa på dem båda. Kanske inte just nu, men sedan.

Chefens policy är två dagar hemma om det har med magen att göra, oavsett om det är magsjuka eller nåt annat skit (haha) och hon undrade om jag ville ta söndagen också. Rent krasst behöver jag säkert inte det, men när hon frågade kändes det som en god sak, så behöver jag inte fundera på något utan kan ägna mig och te och skorpor, vilket är en bra diet just nu om jag får i mig något av det.

Återkommer säkert i ärendet 😉

104 dagar

Ja, så lång (eller kort) tid klarade jag mig utan katt. Nemi lämnade mig den 11 oktober och igår, den 23 januari, flyttade en ny katt in hos mig. Hon heter Malva och är mycket blyg och orolig. Hon har inte levt ett gott liv fram till nu, utan har tillbringat sin första tid utan hem och resten av den på ett jourhem för hemlösa katter. Där har hon väntat på någon som vill älska henne och ta henne som sin egen och ge henne ett för-alltid-hem. Den personen blev jag.

Så jag hälsade på henne och bestämde mig för att hon skulle bli min. Det var en lång resa dit och lika lång hem, nästan två timmar i varje riktning och som tur hade jag Daniel med mig med GPS:en i högsta hugg. Den visade sig vara korrekt på metern och det må jag säga var fantastiskt. Så vi träffade Malva, som för tillfället var enda katten där (utom de sex som tillhörde de som hade jourhemmet) och hon såg mycket tveksam ut när vi steg in för att hälsa. Daniel frästa hon åt, haha, men jag gick aldrig så nära att hon gjorde så mot mig. Jag höll mig lite på avstånd och pratade med henne och det var inget svårt beslut att låta henne flytta hit.

Så nu har det gått en dryg vecka och hon har varit på veterinärkoll och allt var som det skulle. Hon har tydligen ett litet navelbråck som bör opereras framöver, men det är inte akut utan det kan göras om ett år, kanske. Det gjorde att jag fick lite rabatt på henne, men hon är värd varje krona och de som sköter hemmet är också värda varje krona jag donerar till deras fantastiska verksamhet.

Lilla Malva har bott här ett dygn nu, men är fortfarande rädd och har gömt sig i musikrummet. Där får hon vara tills hon blir modig nog att komma fram. Där finns allt hon behöver, inklusive mat, vatten och låda. Jag är inne och pratar med henne då och då, men hon ligger bara stilla och tittar på mig och ser ut som om hon inte vet hur hon skall göra. Nå, jag har även bestämt mig för att adoptera en kattkompis till henne och henne kanske jag kan hämta på söndag eller under veckan. Det skall nog underlätta allting och jag vet att hon är kelen i alla fall, så jag får en katt att pussa och krama till att börja med – men sedan kommer Malva att släppa på allt och bli lika go hon. Den saken är jag säker på. Jag har inte bråttom, så hon får ta all tid hon behöver på att bli hemtam här hos mig. Nu är jag i alla fall inte ensam längre och det känns faktiskt bra.

Saknaden efter Lilly och Nemi kommer aldrig riktigt att gå över och jag saknar fortfarande Malin efter snart elva år. Så är det med katter. De tar ens hjärta och stannar där för alltid.