Kejsarens nya kläder

Ja, i alla fall mina. Idag har jag spenderat en bra slant på nya kläder. Tycker att jag kan göra det efter 10 kilon borttagna. 4 par nya byxor, en ny skjorta och en kofta att ersätta min 30 år gamla favorit i vinrött. Dressman är bra och Daniel var med som smakråd. Själv köpte han en väst att ha när vi går till Savoy för vår Bramble.

En dag kvar nu och det blir att göra det sista och lägga ner allt i resväskan. Jag har tvättat i morse och hämtat ut alla biljetter, recept på allergimedicin och som sagt köpt kläder. Vi fixade några gåvor till gänget i London också. Behövs med tanke på allt vi fick härom dagen.

Så resten av kvällen ska jag ta det lugnt och slappna av. Ska bli skönt med lite ledighet och London är alltid kul. Får se hur vi har det med uppkoppling till Internet så att jag kan skriva i resebloggen. Håll tummarna.

Den Galna Baronessan av Hornchurch

Ja, nu har hon slagit till igen och de som hänger med i svängarna förstår att jag menar Tracey. Jag har svårt att uppfatta små fingervisningar och sådant, men nu förstår jag varför Daniel varit intresserad av vad jag haft för mig under veckan, hur jag jobbat och om jag haft någon ledig eftermiddag. Till följd av att mor inte var hemma i fredags och bjöd på kaffe, bestämde Daniel att jag skulle komma till honom. Punkt. Så det gjorde jag. När han bett mig sitta ner och ställt kannan på bordet, gjorde han en magisk gest och ryckte undan fårfällen som legat på något stort på golvet. Det var ett paket. En gigantisk låda, som hade levererats till Daniels granne i början av veckan då han inte var hemma. Avsändaradressen var 40 Churton Street, London och det är där hon jobbar, baronessan.

Så, Daniel hade fått hålla sig i flera dagar från att öppna låda och se vad som var i och jag säger då det. Den far full i mindre paket, 90% av dem med mitt namn på. Tack och lov fanns det lite till Daniel också, men förvisso är det snart min födelsedag så det är väl jag som skall ha paketen (även om jag inte skall ha några paket!). Ja, jösses säger jag bara. Present efter present radades upp på bordet i takt med att jag öppnade paketen, den ena mer spektakulär än föregående. Presenter från Sydafrika och Turkiet och även från Belgien om jag fattade rätt. Något var nog även från Förenade Kungadömet. Jag ställde upp allting på vardagsrumsbordet hemma.

Ja, ni ser själv. Det är inte dåligt med presenter och detta är bara min andel. Vad vi skall köpa med oss till henne, Grant och Gino är en annan femma. Något svenskt borde det bli. Svensk öl till Gino, svensk whisky till Tracey och nåt annat typiskt svenskt till Grant som kanske inte dricker så mycket (tror jag). Ingen dalahäst i alla fall, haha. Nej, vi får göra en expedition i början av veckan, för på fredag åker vi. Som ni vet byter jag blogg då, men jag kan inte garantera att det blir så mycket skrivet de första dagarna då jag inte har en aning om vad som händer eller om vi har en uppkoppling till Internet att tillgå.

Den som lever får se heter det och det är så det får bli. Om jag hade fyllt 50 den här gången hade jag kanske inte sagt så mycket, men det är ett tag kvar till dess. Mad Bishop and BearMad Baroness of Hornchurch. Om jag öppnar en pub i London någon gång så skall jag döpa den till det sistnämnda då det första redan är en pub. På Paddington Station för övrigt (Fuller’s) och vi äter frukost där om vi kan vi åtminstone ett tillfälle under våra resor.

Nej, vi hörs!

Räven överraskar

I söndags natt när jag och min arbetskamrat Anders gick hem från jobbet fick vi en liten överraskning. I korsningen Fredsgatan/Drottninggatan stod en räv och betraktade oss. Den var inte rädd heller utan strosade fram till cykelställen vid McDonalds och sedan över gatan och bort till den lilla parkeringen vid kommunen. Sedan vet vi inte vart den gick. Lite underligt är det ju att se ett vilt djur mitt inne i stan och jag vet inte om den hittade tillbaka till skogen där den rimligen borde ha sin lya heller. Egentligen borde jag väl kontaktat någon om det, men det är så dags två dagar senare.

Om jag ser den i natt igen när jag slutar, då får jag nog ta tag i det. Ack ja, jag har knappt sett någon allt ens i skogen och så möter jag en på vägen hem. Det var i alla fall ingen skabbräv för den var fin i pälsen och hade en riktigt vacker yvig svans och jag tror inte att den var speciellt liten heller. Ung, kanske, men inte liten. Det som var mest oroväckande var att den verkade så tam och det måste innebära att den är van vid människor och med alla idioter som rantar runt på stan så vill inte jag att den stöter på någon av dem. Det räcker med oss förnuftiga personer.

Jaja. Hösten är här nu i alla fall och det är skönt. Jag gillar lite mörka kvällar när man kan mysa och ha det skönt (om man nu inte råkar jobba). Det är inte många veckor kvar innan det är dags att resa till London igen förvisso och det är också bra. Att ha något att se fram emot är aldrig fel. Jag antar att Tracey längtar efter att få träffa oss igen och det är ju ömsesidigt. Hon har visst en massa planer och vi får väl se vad dessa innebär. I alla fall skall hon ta hand om oss i fyra dagar innan vi har ett hotell att checka in på. När jag ändrade bokningen så sade hon bestämt ifrån att inte ändra hotellet i så fall. Det skulle hon fixa.

Så ett ljus i höstmörkret finns det alltså, även om jag aldrig haft något emot att det är mörkt. Fast då är jag kanske en sådan som hellre myser till det med en bok eller sitter framför datorn och skriver eller möjligen spelar lite. Jag har en tredjedel skrivet av min fjärde bok i serien och sedan är det bara den femte och sista kvar. Borde gå att avsluta innan Sportlovet 2015.

Nej, dags att byta om och trava till jobbet. Det regnar inte i alla fall och det är ju tacksamt när man måste gå ut. Vi hörs vidare.