Ja, en sak står klart och det är att vi aldrig är nöjda. Är det för kallt, klagar vi. Är det för varmt, klagar vi. Är det inget att klaga över, då klagar vi ändå. Ärligt talat är det varmt just nu och få har lust att göra något ansträngande. Så att sitta och stilla dricka något kallt är helt okej. Jag skall ta mig ett glas cider på is sedan och det har jag förtjänat. Jag har ägnat dagen åt att mixa mitt näst senaste alster så att mottagaren kunde lyssna så som jag lovat hon kunde göra idag. Alltid något. Som jag skrev till Daniel ägnar jag nog 10% åt att komponera ett stycke, 35% att orkestrera upp det, 50% att lägga in en mockup i Cubase och resten, 5% åt att mixa det hela så att det låter något sånär okej i mobilen eller på en dator.

Esther fortsätter att vara darrig och jag tror inte bara det är värmen. Hon har ett hårt liv bakom sig, som sagt, så vi får se. Alternativet är naturligtvis att ta henne till veterinären, men i sommar/semestertider känns det lite onödigt om hon inte visar tydliga tecken på att må dåligt eller att ha ont – och det gör hon inte. Hon fräser inte när jag klappar, borstar och masserar henne, vilket hon borde om det är obehagligt och hon äter och dricker. Går på lådan också har jag sett, även om det kanske är färre gånger nu än förr, men det VET jag inte till hundra procent. Jag höll inte någon räkning på någon av dem tidigare och gör väl inte nu heller, ärligt talat.

Nå. Jag har semester och tar en dag i sänder så får vi se. Hon skall inte lida, den saken är säker och om jag ser tecken på det, då åker vi oavsett om jag får med henne hem igen eller inte. Så har det varit med de tidigare katterna också och de kom ju inte hem något mer. Bara Nemi och det var inte så länge det heller och hon blev intagen och sedan var det adjö.

Klarblå himmer och sol är egentligen det perfekta semestervädret, så jag kan verkligen inte klaga. Så jag gör väl inte det den här gången. Den där kalla cidern på is lockar och det hade den inte gjort om regnet stått som spön i backen.

Ja, äntligen börjar luften bli lite varmare och sommaren närmar sig. Jag är inte en stor vän av värme, men jag tycker inte om när det ser ut som en fantastisk dag ute och när man väl är där så håller man på och frysa ihjäl för att vinden är iskall och luften likaså. Nu börjar det vända och det är grönt och vackert. Dessvärre har de kapat björkarna hör ute så den grönska jag är van vid är borta. Kanske fanns det en anledning, men jag vet inte. Det känns tomt eftersom de har funnits där sedan jag flyttade in för 40 år sedan. Nåja, tiderna förändras.

Katterna trivs i värmen och spenderar dagarna på balkongen. Esther börjar kanske visa tecken på att hon gammal katt nu, men så himla gammal är hon inte. Dock har hon ju levt ett hårt liv innan hon blev infångad och jag fick chansen att adoptera henne. Men så länge hon äter och dricker osv och spinner när jag klappar henne, då tycker jag hon är okej och får lunka på. Det är helt okej att vara gammal och sliten och jag älskar henne ändå. Malva är ju nästan lika gammal hon och det är bara Uma som är ungdom. Dessutom kan vem som helst bli slö av att ligga i värmen och dåsa hela dagarna.

Det är några veckor kvar till semestern och jag ser fram emot det. Förra året hade jag bara två veckor, men då hade jag också varit sjukskriven i tre och en halv månad. Vi får se vad och om vi hittar på något. Allt beror ju även det på vädret.

Ja, då närmar vi oss våren med stormsteg och det är ju trevligt. Det som inte är så trevligt är att KBAB, eller någon annan, bestämt att vi inte får ha kvar våra björkar på baksidan och de har stått där sedan jag flyttade in, så det suger. Säkraste vårtecknet var ju när musöronen på dem började visa sig, men säg det fina som varar… Nå, jag kan inte göra något åt det och de högg ner dem i veckan och borta är de.

I morgon fyller vår Konung 80 år och firas tillsammans med vårens ankomst. Det blir säker en och annan vårsång vid brasan landet över och i år kanske vi inte behöver bekymra oss om snö. Min arbetsgivare lovar uppåt 18 plusgrader, så det kan ju bli härligt. Bland övriga nyheter har ja börjat omstruktureringen av min hemsida, den som legat i träda sedan 2012, typ. Det är med andra ord dags. Får se hur det går.

Daniel gör framsteg med lägenheten han flyttade in i för ett par månader sedan och snart kanske vi kan ha inflyttningsfest. I alla fall senast 1 juni när han fyller år. Jag misstänker att vi får se även hur det går. Finns att se fram emot med andra ord.

Ja, mars kom och gick den också. Är första april i morgon, så då får man se upp. Bernt fyller år och jag är faktiskt ledig. Borde passa på att byta däck om vädret tillåter. Våren är här, även om den är lite kylig och ett par dagar har vi haft regn. Men, men allt i allt får jag nog vara nöjd. Jag kan ju äntligen börja ta promenader nu igen eftersom spikarna i höften är borta och isen på trottoarer och torg har smält. Får se hur det går, men vore fint att ta bort de där extra 10 kg som kom tillbaka pga av olyckan. Vi får se hur det går.

I mars var det Oscar, som vanligt, men i år valde jag att kolla för första gången på ett tag. Daniel och Fredrik var också här och det var en trevlig tillställning. Lågmäld och sansad, utan att vara tråkig. Jag behövde inte ens göra mat, för vi beställde via Foodora, så det var ju enkelt och bra. Darten gick åt skogarna som vanligt och Fredrik vann igen. Inga konstigheter, men en gång vore det kul om jag fick till det och kunde ha prisbucklan hemma ett år.

På jobbet verkar allting lugna ner sig och bli som det var en gång och det känns skönt. Alla verkar ha kommit till rätta med allt som varit och vi kan se framåt. Inte fel alls. Har möte idag, tyvärr, så dagen blir lite längre än om jag bara haft det vanliga skiftet. Det är smällar man får ta och pengar in är inte fel. Jobbar hela påsken, som är den här veckan och det ger också lite extra. Behövs i dessa tider, men jag får inte klaga. Förr eller senare är jag på rätt köl igen.

Ja, januari kom och gick och allting kanske kunde ha varit bättre. På jobbet blev allting lite av en katastrof och vi har alla en del att ta oss igenom innan vi kan lägga det bakom oss tror jag. Så kan det vara ibland och när hjärnan går på blandad högvarv/tomgång är det lätt att allting går åt skogen. Nog om det, en dag funkar allting igen. Tror jag.

Hälsan, den fysiska, har blivit bättre och nu kan jag börja arbeta på övervikten igen. Jag som gick ner 10 kg innan olyckan är tillbaka på ruta ett igen. Men nu är skruvarna borta ur benet och jag kan gå, sitta och ligga normalt igen utan att det skaver och irriterat. Tack vare doktor Peter har jag fått chansen att bli normal igen, så långt det är möjligt. Axeln kommer så småningom också och nu kan jag faktiskt låsa på jobbet utan att behöva hämta en pall. Så det känns bra. Operationen var den 23 och idag, den 23 feb avslutade vi allting med ett, förhoppningsvis, sista samtal i ämnet. Han bokar inte in mig igen utan det får jag göra själv om det blir nödvändigt. Förhoppningsvis slipper jag.

Katterna är det okej med i alla fall. Alltid något och de skänker mig glädje varje dag. Tur att jag har dem

Just nu har jag dock ont i kroppen efter att ha hjälpt Daniel att flytta, plus att jag har arbetat hela helgen. Det är sportlov denna veckan så jag har tre långa dagar kvar om jag orkar. Något säger mig att jag inte gör det, men fan vet. Det finns tabletter…