Ja, det är som det är, men det här året kunde definitivt ha börjat bättre än det gjorde. På vägen till jobbet efter Nyårskonserten från Wien, halkade jag och bröt lårbenshalsen. Höftfraktur heter det på fackspråk, men det är uppenbarligen samma sak. Det gick fort, den saken är säker och jag hann aldrig fatta vad som hände innan jag låg ner och hade ont. Det var gott om folk där, då det hände vid Arlandabussen på Drottninggatan och jag fick snabbt hjälp att komma upp och få sitta på en av bänkarna där. De ville ringa ambulans, men jag avböjde för att få chansen att känna efter lite. Ett par skulle förbi Filmstaden och lovade att gå in och berätta för kollegerna och det var ju snällt.
När bussen åkt insåg jag att jag inte kunde ta mig vidare och ringde Therese och sa att jag hade halkat och inte kunde jobba. Hon undrade om jag kunde röra benet och jag försökte, men det kändes konstigt, så hon trodde det var av (och det hade hon rätt i). Edwin erbjöd sig att komma och hjälpa mig och även Emilia dök upp, men det gick inte på något sätt att få mig till bilen, så Edwin fick helt enkelt ringa 112. Hej å hå, men så är det ibland. Det gick att få mig på båren utan större smärtor, tack vare en ”pipa” som innehöll en massa gott att få i sig och som gjorde mig lite borta ärligt talat.
På akuten konstaterades fraktur efter röntgen och det var bara att acceptera att detta skulle innebära någon form av operation. Min mardröm började bli verklighet, men det fanns inget alternativ fick jag veta, så vad gör man. Hamnade på den enda lediga plats som fanns kvar på ortopeden i alla fall och resen är nu historia. Två titanskruvar i benet har och och allt sitter fast igen. Tre månaders sjukskrivning och så får vi se hur allt går. Jag fick en spricka i armen också, så jag kan inte gå på kryckor och har därför ett gåbord att använda. En hög rollator med ett litet bord längst upp är väl enklaste förklaringen.
Har i morgon varit hemma i tre veckor redan och klarar mig utmärkt. Daniel och Zarina hjälper mig och det känns tryggt. Han är här nästan varje dag i veckan och idag har de varit här båda två. Z har dammsugit och diskat och gjort fint och Daniel har slängt skräp. Sedan fick vi mat signerad La Bäckström och det var en mycket god Korv Stroganoff. Har haft besök från jobbet också. På lasarettet dök Felicia upp och sedan Simon och slutligen Emilia, Sandra och Edwin. Självklart kom mor och Lennart också liksom D och Z. Hit kom Therese och även Lars och Lennart och idag kom Simon. Mor och Lennart har varit här två gånger.
Har ingen hemtjänst för det behövdes inte. De kom och gick utan att behöva göra något så jag sade upp den efter några dagar. Jag har larmet kvar dock och skall ta bort det om en liten tid. Alla extrautgifter täcks av min AFA försäkring från jobbet, men det kommer att ta en tid innan jag får något från Försäkringskassan så jag får se om jag klarar det eller behöver låna av mor… Typiskt, men mina reserver är snart slut och så är det bara. Tyvärr.
Så allt jag kan göra är att träna. Återbesök 13 feb med röntgen dagen innan. Stygnen är redan tagna och allt såg fint ut där. Jag gör så gott jag kan så får vi se vad som händer framöver. Detta var ett äventyr jag gärna hade varit utan.