Jullunch

Jag hade fått ett mail från Inge, min gamle styvfar, med en bild från där han är och firar jul. Snö och vackert var det. Precis som det skall vara. Hoppas att hans jullunch är lika bra som min 🙂

Redan efter första tuggan var jag tvungen att säga till katterna ”NU är det jul!”, för det är precis vad denna måltid innebär för mig.

Jag dukade, för första gången någonsin, upp jullunchen i ”salongen”, det vill säga den del av vardagsrummet som är närmast balkongen. Där har jag ett litet runt bord som tillhört min farmors mor eller om det var farfars mor… Arvegods är det i alla fall, även om stolarna inte hör till – de kommer från min lokala heminredningsbutik (IKEA).

Sedan serverade jag mig den goda lunchen som per min egen tradition skall bestå av följande:

  • Kokt torsk (i god kryddlag med lagerblad, svart-. rosé- och kryddpeppar)
  • Kokt potatis (helst mjölig)
  • Äggsås!
  • Julöl (valfri)
  • Nubbe (Helst Linie Aquavit, men O.P. Andersson funkar fint)

Jag tände även ett ljus och förbjöd katterna att vara i närheten och slog mig ner för att njuta. Två gånger var jag och tog mig av maten och för ett ögonblick fick jag känslan av att jag lagat för mycket, men det var helt i sin ordning. Mat skall lagas och serveras enligt Astreas Princip (mormor alltså): Finns det kvar när alla ätit klart, ja då räckte det. Annars har man gjort för lite mat och någon stackars sate är fortfarande hungrig.

Det är en bra princip, testad till sitt yttersta av mig och nämnda styvfader. Mormor skrattar nog i sin himmel kan jag tro.

Nå två portioner senare och två nubbar och en julöl så är jag mätt och belåten och smuttar på mitt ”kaffe-på-maten”, det som jag tydligen är (ö)känd för. Ja, inte kaffet som sådant, utan att jag alltid gör/bjuder på kaffe efter maten.

Mellan julkaffe och jullunch har jag även hunnit med att få till ett par små kompositioner igen. Tomten har ju fått sitt så nu är det Tomtemor och Nissarna som är ihågkomna. Som vanligt går det bra att lyssna:

Tomtemors Mazurka, Opus 196

Nissarnas Julfest, Polka, Opus 197

Nu är det läge att vila lite och förbereda sig för dagens sista insats i köket: Julbordet. Jag har ännu inte helt bestämt mig hur och vad, men det lär ni få veta nästa gång jag uppdaterar denna blogg. 🙂