Ja, halva semestern har runnit i väg och det går väl tekniskt sett inte att klaga på vädret. Sol, sol, sol… Det kom några droppar regn en eftermiddag, men det gjorde ingen nytta. Nu sägs det att det skall bli sämre i helgen, men fan trot. Just nu närmar det sig 30 igen och det är inte skönt, vad folk än säger. Nå, det finns skugga och kallt vatten i kranen. Allt går att lösa och det är som sagt synd att klaga när det är fint ute.

Så är långt har jag varit på två utflykter och vi har också haft en midsommarfest på Daniels uteplats med alla tillbehör. Tog Daniel med mig till Mariestad och där var det inte så mycket att se får jag lov att säga. Tråkig stad, minst sagt, men nu skulle vi bara dit och äta pizza (ja, det var vad jag sade när jag undrade om han ville med) och sedan åkte vi hem igen. Igår tog vi en tur till Västerås, vilket var bättre. Där kunde vi bese domkyrkan och hälsa på både greve Brahe och Erik XIV. Så nu har jag besökt alla Gustav Vasas söner som blev konungar i Sverige. Johan III i Uppsala, Karl IX i Strängnäs och nu Erik XIV i Västerås.

Nästa vecka har Claes semester så då kanske vi kan samordna en resa till kusten och kanske äta räkor i Smögen. Priset på bränsle lämnar ju en del att önska just nu och en full tank landar närmare tusenlappen. Men, vi lever bara en gång och jag kan inga pengar ta med mig när jag går…

Dags att byta leverantör av Internet. Bredband 2 har gjort sitt för den här gången och deras support lämnar en del att önska. Nå, det är bara att gå vidare och ta något som känns bättre. Så från nästa vecka heter leverantören Bahnhof. De skall visst ha landets nöjdaste kunder, så det återstår väl att se. Passade på att höja hastigheten lite också, till 250 i båda riktningar, från 10/100 eller om det är tvärtom som jag har idag. Unnade mig en ny router också, så får vi se vad som händer. Bådas kundtjänst var tjänstvilliga och trevliga och jag kunde säga upp det gamla utan minsta bekymmer. En dag kanske jag byter tillbaka, vem kan säga…

I övrigt är det som tidigare. Har nu börjat mitt nya extraknäck på SMHI, som innebär att jag ser till solmätningsstationen här i Karlstad (Karlstad Sol) några gånger i veckan. Arvodet är inte så högt, men då är inte arbetsinsatsen mer än jag klarar av heller, hehe. Allvarligt talat är det inte betungande, men det känns som något jag ändå vill pyssla med och det gör ju att jag kommer ut också. Det är bra, även om jag självfallet inte behöver dit när det spöregnar. Förhoppningsvis får vi en fin sommar så att stationen mäter mycket och ofta. Jag behöver inte läsa av några instrument, för allt sådant går automatiskt till Norrköping.

Det är inte bara Internet som har gjort sitt här hemma. Windows 7 går i graven av nödvändighet också. Musikdatorn ”kräver” en uppgradering och vem är jag att säga emot. Jag får väl inse att det är tidens melodi, bokstavligen. Steinberg skippar sin gamla USB-dongel till förmån för onlineverifiering och har fått VSL att göra detsamma (vilket inte är konstigt då Steinberg har tekniken). Dock krävde nya Cubase att maskinen körde Windows 10, så det är bara att byta. Orkar inte just nu, men måste ta tag i det snarast trots allt.

Så, jag har att göra när andan faller på. Inte illa, eller nåt…

Då har vi kommit fram till påskens glada dagar och för en gångs skull är jag ledig på riktigt. Det är ingen pandemiledighet, så som det varit de båda senaste gångerna, utan jag är verkligen ledig den här helgen. Så, för att fira det skall jag ta det lugnt och njuta av friden. Min gode vän, Daniel, kommer över på lite Janzon senar i eftermiddag och jag tar mig säkert några ägg. Sill finns och jag steker några köttbullar. Det räcker gott och väl för oss och katterna skall väl få lite godis. Själv har jag påskägg att äta och lite påskgodis som jag fått av min snälla chef Therese och av min gulliga arbetskamrat Lovisa. Som den senare sade när jag tackade, har hon varit lite påskhare i år. Nej, sade hennes bror, Påskkärring! Det är syskonkärlek det 🙂

Igår fyllde min busiga lilla Uma tre år och hon fick klappar och pussar och godis, precis som det skall vara. Själv tog hon det med ro och låg mest i soffan bredvid och sov, medan jag lekte med datorn. Jag körde ett par partier Dorfromantik, naturligtvis, men sedan fick jag för mig att jag skulle starta Planet Zoo för första gången på evigheter. Jag har inte köpt de nya DLC:n, men det var rea på den förra, så jag införskaffade den och spelade det enda scenario jag hade kvar i kampanjen. Nu är det ”Timed Scenarios” som gäller och de är inte alls lika roliga. Inte på något sätt, men jag får väl bygga mig ett eget zoo igen och se hur det går. Det är ett tidsfördriv i alla fall.

Solen skiner idag och gjorde även så igår. Däcken är bytta och jag har bokat tid för service på bilen den 29:e. Sedan är jag fit for fight igen, även om bränslepriserna fortfarande är skyhöga. Putin är fortfarande vid makten och skiten i Ukraina pågår med full intensitet. Inget påskgodis i Moskva med andra ord och dessvärre inte i Kiev heller. Men nu är det dags för elvafika och jag skall njuta lite extra av mitt påskkaffe idag. Vem vet hur världen ser ut nästa gång vi minns Jesu korsfästelse… Bättre eller sämre är det ingen som kan säga.

Ja, det ser ut som om vi alla går mot det. Vi som trodde att pandemin närmade sig slutet och med den en återgång till lite av det normala, vi hade fel. Vi har fått en ny pandemi. Putin. Så nu är det krig där ute och lär vara till dess han fått det han vill ha, det vill säga lagt Ukraina under sig och utökat Rysslands gränser. Vad är näst? Georgien, Tjetjenien…? Han vill helt klart ha tillbaka Sovjetunionen och det här är bara början. Västvärlden skriker, men han hör inte något. Han har säkert varit till Clas Ohlson i Moskva och köpt öronproppar.

Så är det och jag tror ingen kan göra mycket åt det. När våren kommer kanske det ser annorlunda ut, vem vet… Priserna stiger på allt. El och bränsle och därmed även mat. Så vi går bistrare tider till mötes och i grunden kan det kanske skyllas på Covid 19, men fan vet. Nej, inga glada funderingar i dagens inlägg. Glömde till och med skriva något i februari till följd av allt. Så kan det gå. Mer blir det inte idag.

Då var årets första månad nästan slut. Julen är över och allt är lika tråkigt som vanligt. Covid är kvar och även om jag inte fått det så märker jag av vad det har ställt till med världen över. Företaget drar in svångremmen och vi anställda har bara att säga ja och amen eller bli av med jobben. Kul. Så efter mer än femton år är man plötsligt inte lika säker på vad morgondagen ger och inga diskussioner förs om det heller. Här, nytt avtal. Skriv under eller få sparken, du förlorar en massa pengar men det är inte vårt problem. Synd att jag är så gammal att det inte går att få ett nytt jobb.

Katterna bryr sig dock inte. De älskar mig fortfarande med samma kraft som innan och så länge de får mat och en plats att sova på (och lite kärlek tillbaka) så är de nöjda. Esther börjar bli tamare, men jag får fortfarande inte hantera henne, vilket jag behöver då hon är tovig på ryggen. Kamma henne är uteslutet, just nu i alla fall och jag undrar om jag måste ta henne till Ulvsby och få henne sövd och klippt… Jag avvaktar och hoppas på en lösning. Katten verkar vara okej just nu, men det kan inte vara roligt att ha en kaka på ryggen där hon inte kommer åt. Stackars lilla Esther. Men hon är söt och vi försöker att närma oss varandra så gott det går. Malva är väldigt tam nu, även om hon inte sitter i knät. Klappa och gosa går utmärkt på hennes villkor, men så är hon katt också.

Låt oss se vad som händer genom året på alla fronter.