Då var årets första månad nästan slut. Julen är över och allt är lika tråkigt som vanligt. Covid är kvar och även om jag inte fått det så märker jag av vad det har ställt till med världen över. Företaget drar in svångremmen och vi anställda har bara att säga ja och amen eller bli av med jobben. Kul. Så efter mer än femton år är man plötsligt inte lika säker på vad morgondagen ger och inga diskussioner förs om det heller. Här, nytt avtal. Skriv under eller få sparken, du förlorar en massa pengar men det är inte vårt problem. Synd att jag är så gammal att det inte går att få ett nytt jobb.

Katterna bryr sig dock inte. De älskar mig fortfarande med samma kraft som innan och så länge de får mat och en plats att sova på (och lite kärlek tillbaka) så är de nöjda. Esther börjar bli tamare, men jag får fortfarande inte hantera henne, vilket jag behöver då hon är tovig på ryggen. Kamma henne är uteslutet, just nu i alla fall och jag undrar om jag måste ta henne till Ulvsby och få henne sövd och klippt… Jag avvaktar och hoppas på en lösning. Katten verkar vara okej just nu, men det kan inte vara roligt att ha en kaka på ryggen där hon inte kommer åt. Stackars lilla Esther. Men hon är söt och vi försöker att närma oss varandra så gott det går. Malva är väldigt tam nu, även om hon inte sitter i knät. Klappa och gosa går utmärkt på hennes villkor, men så är hon katt också.

Låt oss se vad som händer genom året på alla fronter.

Det blev inte bättre 2021 jämfört med 2020. I alla fall är det nog många med mig som tycker så. Visserligen har vi fått vaccin nu och bara idioter och de som verkligen inte kan låter bli att ta det. Vi andra hoppas att det hjälper oss ur eländet. För det finns det självfallet ingen garanti, men jag anser ändå att när chansen finns bör man ta den. En som som trots allt blev bättre är att vi kunde hålla öppet under helgerna. I fjol tvingades vi att stänga och det höll i sig i sex månader. Den här gången behövdes inte det. Däremot behövs ett bevis om vaccination plus legitimation för att få komma in. Ett litet pris att betala, men struligt i insläppen (har jag hört).

Jag hade turen att ha hela julen ledig på schemat och skulle återgått i tjänst i måndags, men huvudvärk och en gnutta feber satte stopp för det. Visserligen var det borta på tisdagen, men för att inte ta några risker fick jag stanna hemma båda dagarna. Nu stundar Nyår och et innebär att vi stänger tidigare i morgon, så att alla kan få fira i lugn och ro. Själv börjar jag senare på Nyårsdagen, så jag kommer inte att missa konserten från Wien, som jag sett samtliga sedan 1979.

Så, ha ett gott slut och ett gott nytt och så vidare. Enligt alla prognoser kommer pandemin att fortsätta ett år till, så vi får väl se hur det påverkar oss alla.

Då var det dags igen och jag har tänt det första ljuset för i år. Förra året hade Filmstaden stängt och även om vi öppnade en kort period för att sälja presentkort, så visade vi inga filmer förrän den 1 juni i år. Sex månader hade vi stängt och när jag ser på det i backspegeln, så känns det nästan otroligt. Nå, pandemin är inte över och vi ser fram emot ännu en jul i Coronans tecken. Undrar om vi drabbas ytterligare, eller om vi kan ha öppet som vanligt, även om vi kommer att behöva vaccinpass från och med onsdag.

Oavsett vilket lär det bli Jul och även om vi inte skulle ha öppet så är jag ledig ändå. Mitt schema är perfekt i år då jag har ledigt från den 23:e till den 26:e december. Visserligen får jag jobba nyårshelgen, men det är inte lika viktigt. Det här blir också första julen utan far, vilket för mig inte är så mycket annorlunda eftersom jag alltid firar själv, med katterna. Det är värre för Gun som har en ensam Jul att se fram emot. Visserligen firar hon i Mo, så ensam blir hon inte, men hon har inte pappa vid sin sida längre.

Det är en del av livet, antar jag och det är bara att acceptera. Jag får se om jag tar en tur till kyrkogården, om väder och vind tillåter. Att köra bil vintertid är inte min favoritsysselsättning, men det går att göra om det inte är snöstorm. Just nu är det bara kallt, men snön lär säkert dyka upp framgent.

Ja, då var det Halloween, tiden för spöken och andar – och ungar som tigger godis. Det sistnämnda är inget jag drabbas av här och ärligt talat så firar jag inte detta heller, då det inte är en svensk tradition. Visst, julen är väl inte det heller och så vidare, men så är det i alla fall. Jag har fortfarande påskgardinerna uppe och lär väl gå direkt på jul utan att mellanlanda i höst skulle jag tro. Så är det ibland och i år har allt blivit fel på grund av Covid osv.

På jobbet firas det för fulla muggar, men då jag är ledig så bryr jag mig inte så mycket, men de verkar ha roligt i alla fall. Vi har fått fyra nya extra också vilket är bra, för då klarar vi julen med allt som det innebär. I afton är tanken att vi skall äta middag hos Daniel, men just nu verkar allting hamnat i Limbo och jag inväntar ytterligare besked. Kanske får jag ta till min backup-plan i stället.

Det blev inget kaffe hos mor heller idag, då hon och Lennart är/har varit till Tranås några dagar. Nå det hinns säkert med. Jag skall till Nor i morgon, är tanken och sätta ljung på farfars grav. Då far är borta nu så kanske inte Gun tycker att det är värt 10 mil för detta och det har hon rätt i. Jag har närmare och dessutom åker jag ju förbi ibland på väg till mor. Vi får se om hon är hemma i morgon och bjuder på kaffe.

Pandemin är kvar och det finns alldeles för många utan vaccin där ute, men från och med idag lättar restriktionerna för oss som har fått båda doserna. Idag kan vi fylla biosalongerna med folk igen – om de törs komma. Ja, det är mycket att tänka på och vi får väl se var vi landar. Jag misstänker att alla idioter som tror att allt är som vanligt kommer att orsaka spikar i smittspridningen och det är inget att göra. En gång idiot, alltid idiot. Folk är trötta på Corona, men det är som sagt inte över ännu.

Det som är över är väntan på lite större filmer. Dune har haft premiär hos oss och i natt är det äntligen dags för Bond. Daniel Craigs femte och sista framträdande i rollen. Första gången var för femton år sedan och det gör att jag hälsat publiken välkommen på samtliga i och med nattens övningar. Sedan måste jag få tid att se filmen också, men det kommer väl.

I morgon skall vi även låta far få vila i jorden vid Lignellska på Kila kyrkogård. Vädret kunde ju vara bättre, men vi har haft tur så här långt så det går väl inte att klaga. Dessutom behövs det göras. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan stenen är på plats, men jag skall försöka lämna den till stenhuggaren på fredag, så får vi se vad som händer. Bouppteckningen tänkte jag få klar och skicka in till veckan också, så är det gjort. Allting faller på plats så sakteliga.

På fredag är det även Esthers officielle födelsedag och lilla gumman blir sju år då om allt stämmer. Hon har blivit lite tovig i pälsen bak på ryggen och jag får ju ännu inte klappa och hantera henne, så frågan är hur jag skall lösa det. Kanske blir det veterinären som får klippa henne, men jag hoppas att jag skall slippa det, då hon naturligtvis blir rädd då. Här hemma accepterar hon mig och jag får röra henne lite grand då och då om jag är försiktig. Vill helst inte sabba allt, men hon kan inte gå med tovig päls heller då hon kan få ont av det så småningom.

Alltid är det något. Vi får se hur det utvecklas.