När Fan blev gammal

Jag svarar aldrig när telefonförsäljare ringer. De har inget att erbjuda ändå och är bara dryga. Det är min inställning och den står jag fast vid. Men, när någon lämnar ett meddelande efter att ha ringt och ringer på uppdrag av ett bolag jag har förtroende för, då ändras saker en liten, liten smula. Så idag bröt jag mot alla mina regler och ringde upp karln och vi gjorde affärer. Tro det om ni vill. Vad? Telefonabonnemang.

Jag har Telia och har alltid haft Telia och kommer att dö med Telia. Så att byta till ett bolag inom koncernen känns inte som ett brott min mina regler ;). Jag surfar inte upp min pott, någonsin… jag ringer sällan, sms:ar oftare. Men fria samtal, sms och mms har jag nu och inget ändrades i bytet. Surfen halverades, men jag kommer aldrig att göra slut på den ändå. Sparar 166 kronor per månad vilket blir nästan 4000 på normal avtalstid. Kan jag göra annat för, som reparera bilen… Så, godafton Telia, godmorgon Halebop. Låt oss tro att jag gjort en god affär. Fan tro’t.

Dag och Natt

I fredags var dagen och natten lika långa och härefter blir det bara mörkare. Dyster tanke för många, men jag gillar mörker och tycker det är mysigt att krypa upp i soffan med katterna och ha det lugnt och stilla. Inte för alla, men jag kan förstå att hösten inte är allas favorittid. Den kan vara vacker och färgsprakande, men också förbaskat grå och intetsägande också. En solig dag, när löven gnistrar i sina höstfärger, är minst lika härlig som en vårdag när björkarna börjar få ljusgröna musöron. Ack ja, vi är alla olika.

Det är inte lätt att hitta positiva saker i allt, men jag har nog haft tur den senaste tiden, då positiva saker tycks ha sökt upp mig i stället. Ta bara härom dagen, när Irene var på besök på biografen och berättade att en av hennes arbetskamrater varit där (tror jag kan gissa vem) och denna hade sagt följande: ”Du, han din kompis som jobbar där… har han gått ner i vikt?” JAAA! När folk som inte ens känner mig ser detta, då har jag nog lyckats. Själv tycker jag nog att jag kan ta tio kilo till, men med kommentarer som denna kanske jag inte behöver stressa.

Det slutar inte där… eller snarare hade det börjat tidigare. En av mina ”tanter” (ja, jag har en grupp damer som arbetskamraterna kallar ”Jans tanter”) kom ut från en tidig visning en dag och sade: ”Oj, vad har hänt här?” och avsåg att jag var smalare än förra gången vi sågs. Tänk så lite som behövs för att man skall ta sig igenom den tråkigaste av dagar :).

Så, jag lutar mig tillbaka lite och njuter av mitt sena förmiddagskaffe (var uppe halva natten och spelade spel som om jag var 20 och inte 50…) och idag skall jag inte göra ett dugg. Jag har redan gjort allt (diskat, plockat undan, kört en tvätt) och har därför inga plikter som kallar. Möjligen att gå ut med skräpet. Det ni!

Höst?

Så var augusti slut och med det sommaren. Eller? Inte för att det har varit någon direkt sommar i år känns det som. Värmen fanns om man befann sig i solen, men den låg inte kvar när solen gick ner och var man i skuggan var det stundom kallt. Idag har det regnat mest hela dagen och varit mörkt och mörkare blir det, så sommaren har nog gjort sitt för den här gången.

Jag har inget emot hösten. Tvärtom. Det är härligt när det går att tända lite ljus och mysa i soffan med katterna (om de är på myshumör). Idag har jag haft Lilly på armen två gånger när jag suttit i soffan och det var ett bra tag sedan det hände senast. Så nog har hösten sin charm också. Det kan finnas fina dagar med sol även då och om jag åtminstone slipper vara ute när det regnar så är det positivt.

Katterna är fortfarande på balkongen och sover eller spanar ut på eventuella busar, så för dem är det kanske inte höst än. Där ute är det inte speciellt kallt heller och tomaterna har inte fallit av busken av kylan, så det är också positivt. Bör nog äta upp dem snart, så att de inte blir dåliga. Speciellt som jag faktiskt fick tomater i år till skillnad från förra gången jag försökte då det inte blev så mycket som en grön ärta.

Vi har i alla fall ett par månader på oss innan det är dags att ställa om klockan igen, även om jag tycker att vi kunde strunta i det vid något av tillfällena och enas om att bara ha en tid året om. Det är ingen som tjänar något på förändringen i alla fall och jag vet att många lider av den, så bort säger jag. Tiden går fort nog som den är så varför bråka om en enda timme? Trams, som ambassadören i Paris så elegant uttryckte det en gång i världen.

I turbofart…

Sommaren lider mot sitt slut – och jag med, tror jag. Bilen gör det definitivt och det är inte mycket jag kan göra åt saken. I alla fall inte på egen hand. Jag fick den tillbaka lagom till att semestern tog slut, som jag redan sagt och första veckan på jobbet passade jag på att ta Zarina, Claes och Daniel med mig på en roadtrip till Västkusten. Det var en trevlig dagstur (Uddevalla, Stenungsund, Skärhamn, Smögen) och bilen rullade på utan problem. Fram och tillbaka till mor och fram och åter till far, inga problem. Örebro tur och retur så att Daniel kunde tag sig till ögonläkaren, då gick allt
åt skogen.

Det finns bättre och sämre ställen att få stopp på bilen och vi får väl säga, med facit i hand, att det kunde varit sämre. Strax innan Karlskoga hörde jag ett ljud som jag inte kunde identifiera och efter en stund fick Daniel medge att han hörde det också. Så vi stannade vid en mack och kollade lite. Daniel sade att de kunde vara turbon, enligt något han fick fram på Google, men ingen av oss är mekaniker och vi kunde inte se något som var uppenbart löst, som slangar och dylikt. Det har ju hänt tidigare att en slang lossnat. Så vi åkte vidare.

Vid sista (eller från Karlstad sett första) avfarten till Kristinehamn gick allt åt skogen och det rök värre än en skorsten. Bara att svänga av och stanna på parkeringen vid Stensta Center och se vad som var fel. Olja? Fanns dåligt, så vi gick och köpte. Hjälpte inte och det rök lika mycket. Bärgning fick komma och ta bilen till närmaste verkstad, vilket tyvärr var Wafab = dyrt som satan. Dessutom var det turbon som rök…

Tåg hem var nästa del och vi var hemma vid sextiden. Skulle varit hemma två om jag minns rätt, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Så nu står bilen där och jag inväntar offert från Gula Garaget. Det blir nog de som får ta hand om den oavsett, för helst vill jag inte skrota den när jag kostat på den så mycket och den är så fin som den är. Jaja. Pengar är väl till för att rulla även om det känns som om de hamnar i ett bottenlöst svart hål just nu och snart har jag inga krediter kvar. Bäst att inget mer händer nu för blir det inget av något.

Det som återstår är att få hem bilen igen och det får bli när jag får hjälp och vi kan hyra ett släp att frakta den på. Har ingen lust att bogsera den ända från Kristinehamn och hit om jag slipper. Får se vad som händer. Suck.

Slut på det roliga

Då är semestern över och jobbet har börjat. Inga större problem med det, egentligen, men det var skönt att inte behöva göra så mycket en period. Katterna gillade det, såklart, för när jag är hemma så kan de också vara extra lata. Fick i alla fall tillbaka bilen de sista dagarna, så Zarina bestämde sig för att vi skulle åka till Värmskog i fredags, så att hon fick bjuda på räksmörgåsar. Det var mycket trevligt och gott och den tekaka som låg under räkberget innehöll nog en dryg dagsranson kolhydrater. Men vad gör det när resultatet för mig så här långt är minus 11,5 kilo? Jag är rätt nöjd som det är.

Den här veckan har jag fem arbetsdagar och nästa tre. Ganska lugnt trots allt, även om jag börjar jobba den vecka som är längst i timmar räknat. Om väder och vind tillåter så kan det bli en dagsutflykt på torsdag, så har jag i alla fall gjort något mer än klappat katterna, även om jag inte har semester längre. Lediga dagar finns det gott om ändå. Det är nog det som är den största fördelen med att jobba som jag gör, även om det kan bli tråkigt att bara jobba kvällar och helger. Ett par lediga dagar mitt i veckan piggar dock upp.

På balkongen har det nu kommit upp gardiner och tomatplantan ser ut att faktiskt kunna ge i alla fall två tomater så här långt. Det var en bonus, för de förra plantorna jag hade (tre stycken) gav inte en enda. Märkligt, men så var det. Mor fick på sina och ändå var det från henne de kom, plantorna. Den här har jag fått av Anna och den vågar nog inte annat än att ge frukt. Hon har nog tuktat den från start. Vi får väl se vad som händer. Nu är det i alla fall fint på balkongen och det enda som jag behöver skaffa är nya krogar till gardinomtagen och lite plåtskruv så att jag kan få dit dem. Sedan är jag klar för i år. Enda är väl om jag syr nya julgardiner att hänga upp i vinter, lagom till Första Advent. Jag har ju en symaskin nu, så allt som behövs är lite tyg och en idé.