Höstbestyr

Ja, nu är nog hösten här, för det var en lite mer distinkt kyla i vinden den här veckan. Inte mer att vänta, då träden för flera veckor sedan började skifta i färgerna och sprida budskapet om att sommaren är slut. Nästa helg är den väl det officiellt också, när vi återgår till normaltid, en tid som jag tycker vi borde ha hela året. Bara trams att byta. Nåja, ingen lyssnar på mig, men det finns fler som håller med.

Den här helgen har jag ledigt och skall passa på att göra allt sådant som jag borde ha gjort förra gången jag var ledig, dvs höststäda och göra fint här hemma. Bra att ha det gjort innan jag reser till London och firar födelsedagen, så att det är fint och rent och så när jag kommer hem till katterna igen.

I år är det inte lika bråttom med dubbdäcken heller, då regeln säger 1 december. Är nog bra det, då jag troligen behöver ytterligare två nya däck och med koll i backspegeln kanske jag borde insett det redan från början. Men, det är lätt att vara efterklok. Jag har i alla fall 15% rabatt genom Motormännen, så det är väl inte fy skam – eller nåt.

Idag har jag varit och fikat med lilla mor. Alltid lika trevligt. Lennart var dock inte hemma, tyvärr, men man kan inte få allt har jag fått lära mig. Kanske är han hemma nästa gång. Kan alltid hoppas på det. Efteråt var det en sväng till Välsviken som gällde och till Coop närmare bestämt och sedan till Bolaget för en födelsedagspresent till Fredrik som har blivit ett år äldre sedan senast. Det som återstår är ett besök på jobbet, men av ren nöjeskaraktär, då jag avser att se en film, faktiskt. Kan vara trevligt det också och när jag kommer hem har jag kvällen på mig att mysa lite – eller vad jag vill göra. Katterna behöver pysslas om lite kan jag tro.

Hösttradition

Då var höstens tradition avklarad: Säffle marknad, eller Säfflemârten. Sista helgen i september går den av stapeln och det var nu. Tack vare ett litet byte så kunde jag vara ledig igår och åka dit för lite kålsoppa och en vandring genom Sveriges yngsta stad. Men, på något sätt kändes det sämre än vanligt. Det var inte lika mycket knallar som det brukar och var glest mellan dem på sina håll. Normalt står de tätt packade och det finns inte många möjligheter att ta sig upp från gatan till trottoaren (och de vanliga butikerna). I år däremot, var det inga problem alls.

Vädret var väl inte det bästa, men det regnade inte. Kändes inte som om där var mycket människor heller. Visserligen var det lite trängre i det som normalt sett är början, närmare järnvägen, än i slutet, på andra sidan Sundsgatan. Nåja, vi var där och det är väl det som får räknas. Vi saknade Vild-Hasse också, som lös med sin frånvaro. Det fanns försäljning från hans bolag, men vi såg honom inte i egen hög person. Fast, han börjar väl bli gammal han också och kanske inte orkar med kringresandet på samma sätt som tidigare.

Jag tyckte inte heller att pappa och Gun träffade lika många människor som vanligt heller, även om vi lyckades springa på både barnbarn och barnbarnsbarn. Kanske är det jag som börjar bli gammal? Är det skillnad sedan jag blev 50? Den frågan kan säkert få ett svar, men fan trot. Hur som helst har jag nu gjort det jag en gång i tiden gjorde varje år, nämligen gjort min vända på årets marknad och i år var pappa mycket piggare. I fjol gick han med rollator, i år knallade han på som vanligt och verkade hur pigg som helst. Så, med en sämre mârten än tidigare, får vi väl vara glada att det är det enda som verkade sämre.

Däckad

Japp, till hälften i alla fall. Idag tog jag bilen med mig till gör-det-själv-hallen och tvättade av den och även mina vinterdäck. Har bara tre av det senare och en tom fälg, men när allt är klart så skall det såklart vara fyra. Ett har Vianor dömt ut, därav den tomma fälgen och ett skall de få byta ändå. Eftersom ett av de tre var helt tomt på luft blev detta utvalt att bytas. Det fylldes luft i alla för säkerhets skull, så får vi se om något av de båda andra behöver repareras innan byte sker i november.

Tog Daniel med mig för säkerhets skull, så att allt skulle bli rätt. På Vianor tog de glatt emot min beställning och vi kom överens om däcktyp också, även om jag alltid litar på vad de säger, så hade jag kollat i förväg. Som medlem i Motormännen har jag dessutom 15% rabatt på däck och däckjobb, så det blev inte så farligt dyrt som jag hade räknat med från början. Ja, det kostade inget alls nu utan jag betalar när jag hämtar dem om några veckor.

För säkerhets skull åkte vi till Vålberg också och lämnade in de två kvarvarande däcken i förrådet, så att jag slipper åka runt med dem i bagaget. Så nu är jag ganska nöjd med tillvaron. Sakta med säkert faller det ena efter det andra på plats. Så det är nu något mer går åt skogen 😉

När Fan blev gammal

Jag svarar aldrig när telefonförsäljare ringer. De har inget att erbjuda ändå och är bara dryga. Det är min inställning och den står jag fast vid. Men, när någon lämnar ett meddelande efter att ha ringt och ringer på uppdrag av ett bolag jag har förtroende för, då ändras saker en liten, liten smula. Så idag bröt jag mot alla mina regler och ringde upp karln och vi gjorde affärer. Tro det om ni vill. Vad? Telefonabonnemang.

Jag har Telia och har alltid haft Telia och kommer att dö med Telia. Så att byta till ett bolag inom koncernen känns inte som ett brott min mina regler ;). Jag surfar inte upp min pott, någonsin… jag ringer sällan, sms:ar oftare. Men fria samtal, sms och mms har jag nu och inget ändrades i bytet. Surfen halverades, men jag kommer aldrig att göra slut på den ändå. Sparar 166 kronor per månad vilket blir nästan 4000 på normal avtalstid. Kan jag göra annat för, som reparera bilen… Så, godafton Telia, godmorgon Halebop. Låt oss tro att jag gjort en god affär. Fan tro’t.

Dag och Natt

I fredags var dagen och natten lika långa och härefter blir det bara mörkare. Dyster tanke för många, men jag gillar mörker och tycker det är mysigt att krypa upp i soffan med katterna och ha det lugnt och stilla. Inte för alla, men jag kan förstå att hösten inte är allas favorittid. Den kan vara vacker och färgsprakande, men också förbaskat grå och intetsägande också. En solig dag, när löven gnistrar i sina höstfärger, är minst lika härlig som en vårdag när björkarna börjar få ljusgröna musöron. Ack ja, vi är alla olika.

Det är inte lätt att hitta positiva saker i allt, men jag har nog haft tur den senaste tiden, då positiva saker tycks ha sökt upp mig i stället. Ta bara härom dagen, när Irene var på besök på biografen och berättade att en av hennes arbetskamrater varit där (tror jag kan gissa vem) och denna hade sagt följande: ”Du, han din kompis som jobbar där… har han gått ner i vikt?” JAAA! När folk som inte ens känner mig ser detta, då har jag nog lyckats. Själv tycker jag nog att jag kan ta tio kilo till, men med kommentarer som denna kanske jag inte behöver stressa.

Det slutar inte där… eller snarare hade det börjat tidigare. En av mina ”tanter” (ja, jag har en grupp damer som arbetskamraterna kallar ”Jans tanter”) kom ut från en tidig visning en dag och sade: ”Oj, vad har hänt här?” och avsåg att jag var smalare än förra gången vi sågs. Tänk så lite som behövs för att man skall ta sig igenom den tråkigaste av dagar :).

Så, jag lutar mig tillbaka lite och njuter av mitt sena förmiddagskaffe (var uppe halva natten och spelade spel som om jag var 20 och inte 50…) och idag skall jag inte göra ett dugg. Jag har redan gjort allt (diskat, plockat undan, kört en tvätt) och har därför inga plikter som kallar. Möjligen att gå ut med skräpet. Det ni!